Ja, och nu är det ingen kvar...? 
Jaja, får väl stämma upp i ett FREEEEEDAAAAGS-tjut ändå, här i min ensamhet 
Frejis: Låter som mycket på en gång... Hoppas nu att du, maken och Bumsisbebisen får litet lugn och ro nu, utan fler komplikationer. Det har ni definitivt haft er beskärda del av!!!
Frullan: Kul att du tittar in, förstår frustrationen över inläggen som försvann i något tekniskt fel. Har som tur är bara hänt mig en gång på sistonde... Hoppas allt är bra med dig, du verkar må mycket bättre nu...?
BS: Lilis förslag med tidtagning lät inte så dumt... Värt att prova!
Skumpa låter riktigt trevligt, men jag tror att jag sparar min flaska till nästa vecka.
Telis: Skönt att du fått tag på bra hjälp för ryggen - se nu till att TA dig tid att gå dit... Även om det är svårt. I längden är nog jobbet glada om du inte hamnar i sängläge om några veckor pga ryggsmärtor, då avvarar de dig nog hellre litet då och då.
MSW: Tar tid med pluggandet förstår jag... Hoppas det går bra, och att det funkar att få ihop både studier och familjelivet i övrigt. Börjar det dra ihop sig mot operation snart...?
Lappis: Häftig tanke att ert barn kanske (högst sannolikt) ligger i någons mage just nu!!!
Telis: Har också övervägt att ta med ost till förlossningen. I mitt fall någon riktigt god brieost... Och litet vin till det... Litet overkill, kanske? Men längtar gör jag!
Ego: Har jobbat som en liten blå hela dagen, men har blivit irriterad flera gånger. Håller på och lär upp min vikarie i vissa arbetsmoment, som han inte har koll på. Annars har han jobbat på den avdelningen som jag ansvarar för, och tekniskt kan den väl så bra som mig. Vilket gör att operatörer, mekaniker och andra helt uppenbart hellre pratar med honom än mig redan nu. Det känns som att jag blir behandlad som luft... Han har inte fått någon egen telefon, eftersom han ska ha min sen. Det ringer redan folk till MITT nummer och frågar efter honom, i en telefon som skickas mellan de olika skiften hade de redan ändrat till hans namn i telefonlistan...? Jag känner mig rejält nonchalerad, och har blivit litet småsur över detta men ändå tagit det ganska lugnt. Men nu blev jag ordentligt irriterad och ganska upprörd (vilket förr eller senare alltid får mig att gråta, tyvärr). Och allt bara för att en manlig vikarie, som har jobbat i 20 år på företaget, kommer in som min ersättare. Annars är det folk som jag inte upplevt några större kommunikationsproblem med...
Överreagerar jag? Om inte, är det någon som har något råd om vad jag ska göra. Ta upp det på något sätt i de situationer som uppkommer, eller blir det fånigt? Ta det med chefen? (Fast vad kan han göra, egentligen...)
