Tantvarning 5

SEdan får vi se vad röntgen säger. Hoppas, hoppas, hoppas armen läker som den ska!!!!

Fjällbruttan, jobbigt att vara så långt ifrån. Jag håller också alla tummar, fingrar och tår.

Sonja, tänk så konstigt att det plötsligt funkade när någon kunde reglerna, eller hur...

Fjälbruttan: Hoppar in här och håller alla mina tummar och tår och håller dig hårt i handen. Kan verkligen förstå att du vill vara där hos dem nu. *Kram*

Bra iaf... även om det är jobbigt att man ska behöva krångla sig fram..

Idag känner jag mig hösttrött. Läste att det är många som blir lite smådeppiga och trötta på hösten.
Ibland vill jag lägga mig ner och svimma en stund, men det går inte för då funkar ingenting. Så det är väl bara att köra på.
Men jag och maken hade lite mys igår med chokladdoppade jordgubbar,kex, ost och vin på kvällen. Tände upp massor av ljus och så satt vi inlindade i plädar framför en bra film.
Så jag har bestämt att vi ska bli duktigare på att få in lite vardagsmys oftare.

Fjällbruttan, vad tufft för hela familjen! Jag ber allt jag kan härifrån!

Sonja hoppas att allt går bra nu fortsättningsvis!
Men vad märkligt att det går så bra nu då, när det var så omöjligt förut. Vad hemskt det är när man hamnar mellan stolarna! Tänk alla som kan vara för sjuka för att jobba och för friska för att vara sjukskrivna. Det är inte lätt om man skulle bli drabbad av någon sjukdom eller en skada. Vart är vi på väg egentligen? Ska de som redan har det jobbigt bara få det värre? Ska man behöva bli hemlös om man inte kan betala sina räkningar för att man inte får en ersättning? Det är så man blir mörkrädd....

Hej alla! Nu har jag läst ikapp...
..och lyckats installera mitt mobilabredband på min stationära dator. Det tar 4-6 VECKOR att få det vanliga bredbandet flyttat! Helt sanslöst! Och läsa på lapen kunde jag men inte logga in för jag har sedanlänge glömt mitt lösenord då jag ju har automatisk inloggning...
Nå, nu är jag kontaktbar!

Heeeeeeeeeeeeeeeeeeej

Hejom fejom!

Ja, här har det ju såklart hänt massor! Gud vad ni kräks och snorar! Själv har jag för egen del mest gråtit.

Det är en del känslor inblandat i att lämna sitt hem, stänga dörrar och åka iväg långt. Låsa upp nya och tro att det ska vara hemma liksom att säga hejdå till sambon för ett par veckor framåt och bli ensam med allt det nya...
Mest av allt har jag dock varit fullständigt slutkörd och min kropp har sagt ifrån på skarpen. Jag har bokstavligen fått lov att ta det väldigt stilla för mina armar, nacke och axlar har totalstrejkat.
Det är nog faktiskt tur att jag inte haft någon dator, för det blir inte direkt bättre av att sitta vid den med all den värken.

Nu har jag iallafall insett ett riktigt dunderplus med placeringen av mitt hus: bredvid mig finns ett SPA och min granne är alltså massör! Och duktig! Så jag var hos henne igår och ska dit igen imorgonbitti.
Vad katter beträffar så är mina aningen fundersamma och säger högt någon slags mening om faktumet att de blivit tvångsförflyttade. Kattungarna har jag mest i hönshuset, för dem vågar jag inte släppa ut och där får de åtminstone var både ute och inne.
Nu ska det hittas hem åt dem också...

Ljuvligt med massörgranne!

Minst sagt!
Hon känns som en livräddare just nu.