Otacksamma jag.....(långt)

ni läser ju verkligen det ni vill läsa. *suckar och himlar med ögonen*

Jag är över 30, har varit tillsammans med min man i snart 14 år men tycker ändå det är roligt att göra roliga saker, och det vet mina vänner om. Samtidigt som de jag planerat möhippa för känner jag väldigt väl och eftersom vi är vänner så är vi ganska lika på det planet. Självklart finns det olika nivåer på vad de vågar, törs och gillar men ni verkar ju tro att jag är helt jävla inkörd på att skämma ut mina vänner och skratta rått. Inget kunde vara mera fel men ni utgår ju från att alla är som ni (och eftersom ni drar förhastade slutsatser om mig så gör jag detsamma om er): har svårt att släppa kontrollen, litar inte på era vänner och har aldrig gjort bort er i ert trista liv.

TS
tråkigt att du upplevde din möhippa så, de var inte särskilt snälla mot dig men de verkar ju inte känna dig heller. Men jag tror inte att någon av dina gäster skulle tycka sämre om dig för att du såg tokig ut på dina möhippebilder! Lycka till på bröllopet!

 

Det måster ju gå att diskutera utan att du skriver att vi har trista liv? Låg kommentar i en annars bra diskussion.

Jag tycker inte att pinsamheter egentligen alls tillhör en möhippa. Jag blev inte utsatt för några heller vilket visar att min syster och mina vänner känner mig.

hemlig2009
nej, men eftersom vissa här inte fattar att jag skriver ju exakt samma sak som ni, att man ska anpassa möhippan efter bruden så måste ju jag kunna dra egna fördomar mot er så som ni gör om mig? Sant eller inte.

 

Jo, men du har skrivit att man måste bjuda på sig själv, att det inte ska vara som en vanlig utekväll mm. Vi andra menar nog att man helt ska anpassa efter bruden och vill hon ha spa och en vanlig utekväll så är det vad hon ska få.

Och jag tycker fortfarande att det är mycket lågt att skriva att vi har trista liv för att vi inte vågar göra bort oss eller litar på våra vänner. Det är ju helt olika saker och har ingenting med varandra att göra! Och varför ska man vilja göra bort sig? Är man en kul prick då eller? Jag har väldigt mycket humor och skrattar mycket, men göra bort mig? Nja, det kapitlet är över.

ok, jag ber om ursäkt.

JAG ville inte ha en vanlig utekväll, och ingen av mina vänner heller. Det har vi haft och kan fortfarande få. En möhippa är (vanligtvis) EN gång i livet. Då skulle jag tycka det var tråkigt att göra en vanlig utekväll eller ett spabesök utan någon speciell fokus på bruden (grattis här får du massage). En möhippa är samtidigt en dag där brudens vänner från olika håll har möjlighet att lära känna varandra inför bröllopet, och då är det ju kul med lite team-building, laserdome, go-cart eller forskajakpaddling, som jag fick göra (aldrig vetat om att jag ville prova helelr men fy satan vad glad jag var att de hittat något som passade mig!) och där möhippegänget också får delta - så de inte bara behöver betala och stå bredvid och titta. Vissa som var med på min är rädda för vatten, fart eller action öht, men eftersom de också fick vara med så stärkte det ju även deras självkänsla att: fan, jag vågade göra en halv eskimåsväng - och jag dog inte! Sen fick jag även sälja grejer på stan men det tyckte jag också var kul, man fick massa kommentarer, gratulationer, högvis med pengar så jag kunde bjuda hela gänget på öl. Och jag tycker inte att jag gjorde bort mig, för med tiara och slöja på huvudet så är det ju inte jag som person som är pinsam. Man får ju en roll - möhippebrud - ingen bryr sig ett dugg om vem jag är och dömer mig efteråt. Som sagt, jag inser min obetydlighet i världen.

håller nog med! bra skrivet inlägg

Eh, jag HAR läst en jäkla massa biokemi. Och eftersom fobier är en stark rädsla, som _kan_ jobbas bort, så är det i någon mån självvalt. Sedan har jag full respekt, och förståelse för, att det inte är lätt att jobba bort en fobi. Men nog om det, ber om ursäkt att jag sårat någon, men JAG VET EN DEL om fobier i största allmänhet, och jag vet även att det INTE är ett permanent tillstånd. Precis som med allt annat så kan man träna för att bli bättre. Dock kanske det är svårt att börja göra det på egen hand, och alla har säkert inte möjlighet att få proffshjälp för att komma igång. Hur som helst ber jag om ursäkt om ni tog illa upp, men står fortfarande för det jag har sagt även om jag kanske borde ha formulerat det på ett tydligare sätt. Angående delirious påpekande om att "man ska bjuda på sig själv" så vill jag minnas att jag skrev att "man har i regel roligare om man kan bjuda på sig själv" - den tanken var den jag försökte förmedla i alla fall.

Min grundinställning i livet är att man inte bara ska se hinder och begränsningar i sin tillvaro. Har man en social fobi så får man antingen gilla läget och isolera sig och då även låta bli att klaga, eller så bestämmer man sig för att man inte gillar läget, och jobbar med att förändra sig. Har man ett handikapp (har flera vänner med fysiska handikapp av olika slag) så får man anpassa sig efter det. Ingen av mina vänner har klagat, trots jobb de inte kunnat ta, saker de inte kan göra eller som blir väldigt mycket besvärligare för dem m.m. Är det något de vill tillräckligt gärna så hittar de ett sätt. Har ni sett killen som är född utan armar och ben, och som lärde sig spela innebandy? Han är en förebild för mig, han ser möjligheterna och inte begränsningarna. Det kanske börjar bli litet väl OT nu, så jag ska avsluta den diskussionen nu.

Jag vill återigen påpeka att jag ALDRIG har påstått att en möhippa ska, eller borde, vara en form av "möt dina rädslor och lär dig hantera dem"-kurs, jag menar bara att den kan vara rolig även om den i någon mån är litet pinsam. Märk väl, det ska inte behöva bli jobbigt pinsamt. Och om bruden ifråga säger att "det här vill jag absolut inte" så bör det i högsta grad respekteras!!! Har aldrig påstått något annat, och jag har skrivit till TS tidigare i tråden att hennes vänners uppmaning att "hångla med en lyktstolpe" absolut är förnedrande, och inte borde förekommit, och jag har full förståelse för att hon blev besviken.

Men vad DU hade för sotrs möhippa spelar väl ingen roll i detta sammanhang? Vad hjälper det TS att du är nöjd med din? Jag är också nöjd med min och fick klä ut mig, hade gruppaktivitet och utgång med mycket 80-talssmink och tajt klänning. Så mig behöver du inte övertyga.

Det jag vill säga är att möhippan ska anpassas till brudens personlighet. Och är det så att utklädning känns obekvämt för bruden ska det inte ingå, jätteenkelt. Och är det så att en vanlig spa-dag och vanlig utgång passar bruden så får det blir så, återigen, jätteenkelt.

nennesjuttioåtta skrev 2009-07-10 09:46:37 följande:

 

nu kanske vi hamnar lite utanför det som tråden handlar om eller den person det handlar om men visste du får ju självklart ha dina åsikter om social fobi, men jag är en av dom som har det och haft det sen jag var 10-11 år och har arbetat med det sen dess. Och jag kämpar varje dag för att bli av med den, och för att överleva den jag vet att det inte är någon slags kronisk sjukdom men även om man träna så finns det flertalet som aldrig blir av med den helt...men nog om det , sen den andra kommentaren jag skrev vet jag inte om det var dig jag citerade men om det var det så ber jag om ursäkt för att det blev lite fel...jag hoppas i alla fall trådstartaren fått lite hjälp av oss alla om än vi kanske kommit i andra diskussioner :)
Lycka till peridot!!!