• Peridot

    Otacksamma jag.....(långt)

    Känner mig som världens mest otacksamma människa...mina vänner hade ordnat möhippa för mig i lördags, något som jag alltid kännt en stor motvilja mot, avskyr verkligen att spökas ut och utsättas för saker som jag upplever som förnedrande. Nu har jag länge pratat med min blivande om detta att jag absolut inte vill gå och vara orolig för något sådant, han lovade därför att tala om för mig nnär hippan skulle bli.Han gjorde även så " i smyg" så jag visste att på lördagen skulle det bli men inte detaljer om vart vi skulle eller så. Han lovade mig även att han pratade med dom att det inte skulle bli några pinsamheter. På lördagen kommer dom 4 kompisar som åkt 25-30 mil samt min syster. Fjärilarna i magen lugnade jag med att det inte skulle vara någon fara. Gissa vad som händer! fram kommer skräpkläder, hemskt smink slöja och tiara i plast! Precis allt jag verkligen inte ville. Försöker fint avstyra men de vägrar och jag min idiot får så dåligt samvete att de gjort så mycket för min skull så jag sitter och försöker hindra tårarna att rinna när de spökar ut mig och fotar massa vidriga bilder. Sedan bär det iväg till ett spa, något som hade varit underbart om de inte prackat på mig en vidrigt seconhand baddräkt och slöjan. NU sitter jag och mår så fruktansvärt dåligt, har grinat stora delar av dagen för att jag känner mig så jäkla vek som inte hindade dom och är arg på alla som får mig att känna mig smutsig, förnedrad när dom vet att jag inte ville.
    Varför kan man inte ha en möhippa och bara träffas och har det roligt? Mår så skit att jag ska avboka konsultationstiden hos frissan imorgon som jag sett fram emot så länge. Känns som så mycket är förstört. Hur i hela friden ska jag få folk att ge fan i att visa bilderna från hippan på bröllopet? Det klarar jag bara inte? Att försöka på ett vänligt sätt säga " detta vill jag inte" verkar inte funka. Måste jag bli arg o kanske såra folk/ göra mig ovän?

  • Svar på tråden Otacksamma jag.....(långt)
  • nennesjuttioåtta

    ok, vi håller med varandra om att:

    a) möhippan ska anpassas till brudens personlighet.
    b) man ska ha rätt att säga ifrån om det är något man inte vill.

    men däremot är vi ju inte ense om detta, som jag tycker:

    a) bruden ska inte ha möjlighet att i förväg påverka vad som ska hända på sin egen möhippa. Varken när, hur eller var.
    b) Lite utklädning hör till.
    c) Göra saker som man vanligtvis inte har möjlighet att prova eller gör till vardags (även om man självklart kan avsluta på krogen). Ex vis rida om man är en hästtjej.
    d) Det är inget pinsamt att bli hippad.

    Är det korrekt uppfattat?

  • delirious

    jepp :) skulle tro det...


    nennesjuttioåtta skrev 2009-07-10 11:33:01 följande:
    ok, vi håller med varandra om att:a) möhippan ska anpassas till brudens personlighet.b) man ska ha rätt att säga ifrån om det är något man inte vill.men däremot är vi ju inte ense om detta, som jag tycker:a) bruden ska inte ha möjlighet att i förväg påverka vad som ska hända på sin egen möhippa. Varken när, hur eller var. b) Lite utklädning hör till.c) Göra saker som man vanligtvis inte har möjlighet att prova eller gör till vardags (även om man självklart kan avsluta på krogen). Ex vis rida om man är en hästtjej. d) Det är inget pinsamt att bli hippad.Är det korrekt uppfattat?
  • lolca

    Jisses vilken diskussion! :)

    Att bli möhippad var roligt. Mina vänner hade lagt ner ett jättejobb och jag hade superkul hela dagen. Det "värsta" jag fick göra var att spela in en låt i studio. Till saken hör att jag aldrig tar en ton offentligt. Tycker verkligen inte om att sjunga, men what the hell tänkte jag och sjöng för glatta livet.

    Det jag sa ifrån om helt innan min möhippa var att gå utklädd på stan och sälja kyssar,kondomer etc. Då jag är högstadielärare vill jag inte riskera att träffa på mina elever och deras föräldrar på stan i den situationen. Det förstod mina vänner och inget sånt planerades in.

    Vi tycker alla olika om möhippor, tycker att det är trist om man inte gillar sin. =/ Men det kan ju finnas skäl till det också

  • JustMeAndMyLove

    Ville bara få fram att social fobi inte i alla lägen är självalt. Social fobi är extremt vanligt hos människor med deprition eller ångest. Något som ofta kan bero på biokemisk obalans.
    Tror inte du menar det så som jag uppfattade det för jag är medveten om att min sociala fobi och ångest är en otroligt känsligt ämne för mig. Och jag stormar gärna iväg både online och i mitt vanliga liv när jag känner mig kränkt.
    Så så här i efterhand känns mitt inlägg lite onödigt, jag hade kunnat formulera mig bättre i alla fall :/


    Ore skrev 2009-07-10 10:25:31 följande:
    Eh, jag HAR läst en jäkla massa biokemi. Och eftersom fobier är en stark rädsla, som _kan_ jobbas bort, så är det i någon mån självvalt. Sedan har jag full respekt, och förståelse för, att det inte är lätt att jobba bort en fobi. Men nog om det, ber om ursäkt att jag sårat någon, men JAG VET EN DEL om fobier i största allmänhet, och jag vet även att det INTE är ett permanent tillstånd. Precis som med allt annat så kan man träna för att bli bättre. Dock kanske det är svårt att börja göra det på egen hand, och alla har säkert inte möjlighet att få proffshjälp för att komma igång. Hur som helst ber jag om ursäkt om ni tog illa upp, men står fortfarande för det jag har sagt även om jag kanske borde ha formulerat det på ett tydligare sätt. Angående delirious påpekande om att "man ska bjuda på sig själv" så vill jag minnas att jag skrev att "man har i regel roligare om man kan bjuda på sig själv" - den tanken var den jag försökte förmedla i alla fall. Min grundinställning i livet är att man inte bara ska se hinder och begränsningar i sin tillvaro. Har man en social fobi så får man antingen gilla läget och isolera sig och då även låta bli att klaga, eller så bestämmer man sig för att man inte gillar läget, och jobbar med att förändra sig. Har man ett handikapp (har flera vänner med fysiska handikapp av olika slag) så får man anpassa sig efter det. Ingen av mina vänner har klagat, trots jobb de inte kunnat ta, saker de inte kan göra eller som blir väldigt mycket besvärligare för dem m.m. Är det något de vill tillräckligt gärna så hittar de ett sätt. Har ni sett killen som är född utan armar och ben, och som lärde sig spela innebandy? Han är en förebild för mig, han ser möjligheterna och inte begränsningarna. Det kanske börjar bli litet väl OT nu, så jag ska avsluta den diskussionen nu. Jag vill återigen påpeka att jag ALDRIG har påstått att en möhippa ska, eller borde, vara en form av "möt dina rädslor och lär dig hantera dem"-kurs, jag menar bara att den kan vara rolig även om den i någon mån är litet pinsam. Märk väl, det ska inte behöva bli jobbigt pinsamt. Och om bruden ifråga säger att "det här vill jag absolut inte" så bör det i högsta grad respekteras!!! Har aldrig påstått något annat, och jag har skrivit till TS tidigare i tråden att hennes vänners uppmaning att "hångla med en lyktstolpe" absolut är förnedrande, och inte borde förekommit, och jag har full förståelse för att hon blev besviken.
  • Peridot

    Nenne måste bara fråga hur du menade i början av tråden med detta jämfört med slutkommentarerna:

    Jag kan inte tala för alla, men de gånger jag planerat möhippor så har vi tagit stor hänsyn till vad bruden gillar och inte gillar men nog fan ska det synas att det är möhippa om så bara med en plasttiara och slöja. Hallå, hur farligt kan det vara? Alla som såg dig på stan tänker ju inte att det är DU som gör bort dig, det är ju någon annan som spökat ut dig och bett dig göra tokiga saker.

    Så jag förstår dina "vänner" som inte vill gå på bröllopet längre.

    Det är sista meningen jag syftar på.....

    Jag har ingen förståelse för hipparna(tidigare vännerna) tyvärr, en av tjejerna har sagt att hon förstår att det blev fel osv men de andra ber mig dra åt helvete mer eller mindre, förtjänar jag det? Vet att du inte har alla detaljer men du uttalade det.....

    Tack till er som stöttat mig under dena vidriga vecka, det har gjort underverk. Skönt att höra folk som förstår mig. Nu har min blivande läst hela tråden och stått ut med min deppiga vecka samt beslutat att han ska bota mina knäppa egendesignade fobier så jag får väl ägna kvällen åt honom.....

  • tågjäntan

    Jag förstår dig Peridot. Innan jag fick min möhippa var min värsta mardröm att de skulle ta mig till typ Liseberg och sätta mig på någon hissnande attraktion. Jag får panik av det. Sist jag prövade flume ride fick jag panik.
    Iaf började de närma sig Liseberg av vad jag hörde på människor som var på väg därifrån. Då tvärstannade jag och sa: Om vi är på väg till Liseberg så vägrar jag att gå vidare. De sa att de inte var det. Nu var de iofs det men de hade planerat femkamp och det var ju bara roligt.
    Hade de försökt sätta mig på ex berg och dalbanan hade jag vänt och gått därifrån.
    Jag tycker verkligen att det var oschysst av dina vännner när din blivande hade sagt det till dem. Visserligen blev jag utspökad, men det hade jag inget emot.
    Jag hoppas att de inte kommer visa bidlerna på bröllopet om du inte vill det.
    Du förtjänar inte att dra någon annanstans. EFtersom din blivande berättade för dem hur du inte ville ha det, så tycker jag att de får ta konsekvenserna.
    Lycka till med bröllopet och allt!

  • Arla79

    Jag har inte läst hela tråden men ville bara skriva till TS att jag förstår helt och hållet hur det är att var besviken på möhippan och sina kompisar och jag önskar dig all lycka till!

  • Kajsalisan

    Nu hängde inte jag med på slutet.. Orkade bara läsa till sida 5. Jag tycker jättesynd om TS, och tycker det var vansinnigt barnsligt att avboka bröllopet för en sådan sak. Jag åkte själv hem i tårar efter min egen möhippa. Inte på grund av alla tokigheter och pinsamheter och min prinsessklänning i strl 140. Utan det faktum att (iof 1 person av 15) envisades med att jag skulle behålla den på när den skavde stora märken i skinnet och gjorde ont. Samt att middagen blev ett korsförhör om mina ex och mitt sexliv, sådant är jag ytterst privat med och vill ogärna diskutera det. framförallt inte framför min bms två systrar och min yngre kusin! Men återigen det var 1 av 15 som verkligen insisterade på det. Kändes bara trist att ingen egentligen sa ifrån, mer än när det gäller klänningen. Men fick se det som att det var en liten del av hela den långa dagen. Och jag tillhör dom som gärna gör tokigheter på stan utspökad och hela kittet. Gjorde dessutom allt nykter! Men förstår känslan av att vara utsatt i en situation man känner sig ytterst obekväm i.
    Vi alla har ju olika personliga gränser för vad som känns OK. Det viktiga är att ha vänner som respekterar och vet var gränserna går.. Och har man inte det så känns en möhippa rätt meningslös

  • Peridot

    Det är jag som inte vet hur man kopierar tidigare inlägg,det ser lite konstigt ut. Det har varit mycket olika åsikter här i tråden här i veckan och jag får inte ihop tidigre åsikter med dom på slutet. Det spelar eg inte nån roll. Bara jag som försöker få mig själv att bestämma mig för om jag får skylla mig själv eller inte för att jag förlorat 4 vänner.

  • Kajsalisan

    Jag tycker inte du ska känna någon skuld i deras beslut! Om det nu är så att du förlorat dom på riktigt.


    Peridot skrev 2009-07-10 20:47:51 följande:
    Det är jag som inte vet hur man kopierar tidigare inlägg,det ser lite konstigt ut. Det har varit mycket olika åsikter här i tråden här i veckan och jag får inte ihop tidigre åsikter med dom på slutet. Det spelar eg inte nån roll. Bara jag som försöker få mig själv att bestämma mig för om jag får skylla mig själv eller inte för att jag förlorat 4 vänner.
Svar på tråden Otacksamma jag.....(långt)