Otacksamma jag.....(långt)

Skillnaden mellan oss är att jag utsätter inte någon för något pinsamt för att annars har man "ett spett i röven". Jag skulle inte utsätta någon som ber om att få slippa för att de ska vänja sig. Passar det bruden skulle jag ta dem ut på en "vanlig" utekväll. Utmaningen ska inte vara brudens utan vännernas. Hur bra kan man stötta bruden och anpassa efter bruden. Nennesjuttioåtta var tacksam att dina vänner förstod att du ville ha utmaningar, din möhippa verkar varit lyckad för dig. Möhippan för Peridot har ju inte varit det. Och att folk "gömmer" sig bakom att en vanlig utekväll kan man ju inte ha eller man måsta utmana folk. Men om personen inte gillar att prata med okända utsätter jag dem inte för det. Jag utsätter dem inte för hästar om jag vet att de inte vill eller vågar. Vet jag att det är något de verkligen vill prova men är lite osäker så skulle jag ha med det, men skulle stå brevid dem hela tiden och hjälpa och stötta så att det blir en posssitiv upplevelse. En möhippa anordnar jag för att bruden ska komma ihåg den, inte för mig själv och mitt tycke. Ursäkta om jag missförstått er efter vägen.

Kan även tillägga, att förutom stoltheten man känner när man klarat något som på förhand känts litet jobbigt, så brukar man även vara stärkt inför liknande känslor. Det är även så man jobbar bort en fobi, genom att utmana sig själv, och gradvis höja svårigheten. En fobi är nämligen inget permanent tillstånd, det är en fix idé som har fått rota in sig djupt i ens huvud. Men jobbar man med den så kan den försvinna.

Alltså är fobier, även social fobi, en form av självvalt tillstånd. Även om jag har full förståelse för att det inte är lätt att komma över en fobi, och att det INTE är något man gör bara pang bom under en möhippa. Men som sagt, att sitta i parken "utspökad" och picknicka kanske är en "lagom" utmaning för vissa blivande brudar?

Vem har bestämt att det ska vara pinsamheter i det hela??

Jag är över 30 och är inte mycket för att festa och ränna ute längre. Pinsamheter klarar jag galant ringa jobbiga samtal, kräva företag på pengar om det blivit strul osv..

Men jag värder sätter ett lugnare tempo och då är ju det mina vänner ska utgå ifrån. Och gör de inte det så är det ju faktiskt så att de skiter i mig och de ska ha roligt lite på min bekostnad den dan. Att man ska göra sånt man inte brukar göra.
Jag undrar varför??
Jo för att man faktiskt inte tycker att det är roligt!!

Pitebrud 090801 skrev 2009-07-09 15:29:41 följande:

Ja, du har missförstått oss. "jag utsätter inte någon för något pinsamt för att annars har man ett spett i röven" skriver du. Har jag aldrig påstått, däremot har jag sagt, och står för, att det ÄR roligare med folk som kan bjuda på sig själva. Kanske är det för att jag själv är sådan som jag har liknande vänner? Däremot vet jag mycket väl vilka som skulle tycka det var outhärdligt jobbigt att sälja kondomer, och vilka som skulle göra det utan att det rör dem i ryggen, och som man nästan skulle få göra strippdans offentligt för att de överhuvudtaget skulle få litet rodnande kinder...

Att be om att få slippa något på möhippan tycker jag är dålig stil. Man styr inte över sin möhippa. PUNKT. Då kan man lika gärna avsäga sig en möhippa totalt på en gång, enligt min mening. Undanbe sig vissa saker på förhand kan man göra om man kanske är gravid och därför inte kan göra allt (t.ex dricka alkohol med mera), eller något annat som man inte tror att de som arrangerar vet om och därför kan ta hänsyn till (kan ju t.ex. vara en nyuppkommen skada eller liknande). I annat fall ska man väl kunna lita på att ens vänner fixar en trevlig möhippa, som de tror att man uppskattar. Att misstro sina vänner skulle kännas otroligt nedvärderande, tycker jag.

Det här med "pinsamheter" låter jag vara obesvarat, jag vet inte hur det blivit så.

Men en liten fråga till dig: Om de vänner som planerar möhippan, känner dig från en tid då du kanske uppskattade att "festa och ränna ute", kan du då ha förståelse för att de kanske trodde att du skulle tycka det var skoj att uppleva "de gamla goda tiderna". Eller skulle du bli totalt besviken?

Angående att man gör sådant man inte brukar göra, det är väl en stor del av det roliga??? Hur kul är det att skicka en tjej på spa som ändå går på spa en gång i månaden? Att anordna smyckestillverkning för en som har sjutusen pärlor hemma? Ta en ridtur med en tjej som har egen häst hemma? Hyra en bubbelpool till en som har egen jacuzzi hemma? Matlagninskurs för en kock? Ni fattar vad jag menar... Det är väl skitkul att få prova något nytt?

När jag har varit med på möhippor så har vi försökt hitta något som alla kan vara med på, som skapar gemenskap i gruppen där alla kanske inte känner varandra (femkamp, laserdome eller någon typ av lek eller liknande) Sedan en aktivitet som mest fokuserar på bruden, eller något som vi vet att hon kommer gilla. (Spela in en skiva, ridtur, fotografering, glasblåsning, gocart, bungyhopp eller vad det nu kan vara). Sedan någon form av uppdrag om det ska vara med. Annars kanske någon form att "frågelek" eller liknande. Sedan umgänge på kvällen på ett eller annat sätt. Oftast utgång med dans, men det har även hänt att vi varit hemma hos någon och bara umgåtts.

 

Förvisso att man växer med en utmanande uppgift, men är det verkligen rätt forum på en möhippa?

De vännerna har sett mig och min man vara tillsammans i 8 år och även de har lugnat ner sig. Sedan har jag ju mina lite nyare vänner som hjälpte till att tala om att det där är nog inte riktigt hon längre.

Jag fick en liten utklädnad inget kort kort eller "sexigt" För de flesta vet att jag inte tycker om att känna mig naken..
Tiaran var på och iväg med bubbel i ena handen och cider i andra. Jag fick flåtas till en kalender till min man, jaga små glin på lazerdoom och sedan det bästa. En sminkös som sminkade mig inför kvällen!! Visst inte något jätte märkvärdig. men det blev det ändå eftersom alla jag bryr mig om var med. Och det är det som är möhippa för mig!!

Många saker innebär ju utmaningar, förhoppningsvis är det mest välkomna utmaningar som bruden (och ev även övriga) får. T.ex. att prova på drejning, glasblåsning eller något annat hantverk är också en utmaning. Men sådana aktiviteter ifrågasätts inte? Känslan att ha klarat något som av någon anledning verkade svårt finns ju dock kvar, oavsett.

Och återigen: En väl anpassad möhippa innehåller inga moment som bruden i efterhand mår dåligt över. Sedan kanske man inte MÅSTE vara lyrisk över allt heller. Jag skulle kanske inte valt att ha en kort tröja som visade hela magen på ett uteställe. Det kanske inte var den roligaste delen av möhippan, men så var det, jag kan på sätt och vis förstå tanken kring det (lång historia) men det hindrade inte mig från att ha roligt och det är inget jag tänkte särskilt mycket mer på efteråt, undantaget när killarna på jobbet ville se litet bilder från möhippan. Då sa jag ifrån till den kollegan som fått ett antal bilder, att den ena bilden fick inte de som jag är informell chef över se. De "pinsamheter" som fick mig att rodna litet var jag stolt över att jag genomförde, jag fick beröm för det och alla var nöjda och glada. Och jo, jag har känslan kvar, och tycker att jag vågar mer efter det. Och jag tycker att pinsamheter under en möhippa måste vara det sammanhang som folk har absolut mest förståelse för, alltså borde det vara det minst pinsamma sammanhanget att göra bort sig i...

[citat]
Många saker innebär ju utmaningar, förhoppningsvis är det mest välkomna utmaningar som bruden (och ev även övriga) får. T.ex. att prova på drejning, glasblåsning eller något annat hantverk är också en utmaning. Men sådana aktiviteter ifrågasätts inte?

Jag tycker att ordet utmaning inte passar till dessa saker du beskriver... Ny erfarenhet, upplevelse något sådant!!!

Bara för att man aldrig blivit ex proffs sminkad är det också en utmaning?? Fäktning hade jag nog mer sett som en utmaning för mig själv om jag kommer att orka och om jag är bra..!

Det syns tydligt i diskussionen att vi alla har väldigt olika åsikter om vad som är 'litet pinsamt' och vad som är rent gräsligt hemskt, och det är ju just det saken handlar om. Man kan inte utgå ifrån sig själv när man planerar någon annans möhippa, utan ifrån den personen och vad man ärligt tror att den skulle tycka om och klara av. Som nämnt så finns det de som glatt skulle göra en offentlig striptease och tycka att de gjort något spännande, även om det inte hör till deras normala beteende. För andra skulle samma sak i det närmaste vara en ofrivillig erotisk handling, vilket naturligtvis skulle skapa skräck och äckelkänslor.

Jag träffade en kille vars kompisar tagit med honom till Amsterdam på svensexa, och där presenterat honom för en prostituerad de hyrt åt honom, och förväntade sig att han skulle ha sex med henne. Det var ju sista gången han hade chansen innan han blev gift... Tycker ni han skulle 'bjudit på sig själv', antagit utmaningen, varit sina kompisar till lags (för de menade ju bara väl och hade ansträngt sig för hans skull), kommit över pinsamheten eller något av de andra uttryck som använts i den här tråden?

Jag säger inte att ovanstående exempel är samma sak som vad trådens skapare utsattes för, men faktum kvarstår att ingen har rätt att utsätt någon för något som kränker den andre och får den att känna sig smutsig och förnedrad.