Går ni själva eller blir ni överlämnade?

Det finns faktiskt väldigt många som tänker så, men tror du att de skulle säga det direkt till brudparet? Knappast.

Inte lär dina kompisar säga något heller beroende på hur du frågar dem. Man kan få nästan vilka svar man vill av folk beroende på hur man ställer frågan. I alla fall om personen inte själv har tagit ställning tidigare. Vi har alla en tendens att hålla med den vi tycker om.

othlucas skrev 2009-07-01 09:42:13 följande:

Jag tänker också så, men skulle inte säga det direkt till brudparet.

När en kompis till mig berättade att hon skulle bli överlämnad blev jag rejält förvånad. Bytte ett ord med övriga väninnor senare, som också blivit förvånade. Ingen av oss gillade att hon verkar ha "gett med sig" i frågan (för ja, det var den blivande mannen som ville ha det så, tradition i hans hemland).

 

Jösses, det ÄR tillåtet att läsa paranteserna. Jag lade in just att jag INTE menade på ett incestuöst sätt utan mer på ett överdrivet gulligull, mannen i huset-sätt som många mödrar behandlar sina söner på. Som några slags upphöjda keruber... - som en extra man helt enkelt (det förutsätter ofta att man har den typen av relation gentemot sin make men det är väl inte helt orimligt att tro om man nu vill överlämnas...).

Jag skulle då inte tycka att det inte var det minsta sött att sonen tar fästamannens/mannens plats i altargången.

Och Bambi (tror jag att det var): Bra för dig, men jag kan garantera att det här är ett rätt vanligt diskussionsämne kring mödrar som fjäskar överdrivet mkt för sina söner...

Jo men man håller väl inte med en person bara för att man tycker om den? Jag håller knappast med min m2b i många fall.

Vad jag menar är att dra det så långt att lämna över ansvaret från en man till en annan...att jag är oförmögen att ta hand om mig själv.. SNÄLLA, alla tjejer som tänker så nedvärderar sig själva. Stå på er lite.

Varför snacka skit om det då? Säg vad ni tycker till henne? Det finns olika sätt att lägga fram det på.

Sen kan jag tycka att det är lite sorgligt att hon antagligen inte själv bestämt det, utan hennes m2b. Det är ju trots allt upp till varje brud att själv bestämma hur man vill göra.

Det gör jag! Så varför i hela fridens namn skulle jag få för mig att framföra ett skådespel som skulle få mig att framstå som att jag inte ens kan gå 10 meter utan att ha en man vid min sida, som lämnar mig till nästa man??? När den blivande maken uppenbarligen kan gå hela vägen fram alldeles på egen hand...

Jag tror inte att det är så värst många brudar som blir överlämnade som är helt osjälvständiga, de flesta kan nog försörja sig själva och står på egna ben och allt.

Men varför då göra något som skickar ut signaler om motsatsen???

 

Ha ha, jättefestligt att just du säger att VI ska stå på oss.

Nej, den man är mest ärlig mot är väl sin partner. Däremot går jag sällan in i vilda diskussioner med vänner och bekanta, det handlar om artighet och lite smidighet. Det får ju stå för dem om de vill bli överlämnade, jag kommer dock som jag skrev tidigare att tycka och tänka lite om det på ett inte alltför positivt sätt.

Ja, det var jag som skrev det
Förstår dock inte riktigt vad du menar ...

J D skrev 2009-07-01 10:13:33 följande:

Vi snackade inte skit om det, vi bara konstaterade att vi alla var förvånade och att det inte var likt henne. Det är bara hon som vet skälen till varför hon gjorde som hon gjorde, men vi såg ingen anledning att påpeka det. Och eftersom vi känner henne så VET vi att det var rätt beslut från vår sida, av flera skäl.

Apropå signaler så tar vår präst upp varför vi valt att göra så i hans inledningstal. Och OM någon av våra gäster skulle tro att min sambo betalar 10 kor till min pappa eller att jag är inkabel till att ta hand om mig själv så är det helt ärligt talat upp till dom. Man kan inte gå igenom livet och anpassa sig till vad andra ska tycka? Vad kommer dom då tycka om att jag är gravid innan jag är gift? Att ena tärnans klänning visar knäna? Vårt val av bröllopsvals.. (Den å andra sidan kommer diskuteras vill jag lova). Fine låt dom prata.

För det är ju trots allt så att vilka argument jag än skulle komma med om varför jag vill gå in med min pappa så passar det inte de som tycker tvärtemot på bröllopstorget. Och all respekt för deras åsikter. Men detta är det vi valt och är bekväma med.

Det enda jag oroar mig för nu är att jag ska snubbla i altargången och bryta foten. =)

othlucas- TAck!