Jag känner sälv att jag inte vill gå med min kille nerför gången. utan han skall stå där framme..
Vi är dock gifta men det var borgerligt och ingen var där då vi ville göra det själva.
MIn syster ska vara tärna som ska gå in med vår son före mig.
Vet ej om pappa skall gå med mig eller är det ovanligt nu förtiden?
Kanske gå själv?
Vi har inget mitt eller ditt när det kommer till pengar. Just för att vi ska kännas oss lika delaktiga i alla beslut som rör vårt liv. Så resonerar vi och jag har faktiskt inte så många åsikter om hur andra gör. 
Idag tjänar jag dessutom bra mycket mer än maken men får han jobbet som han har sökt (får svar imorgon vilket är mcyket spännande 
) så kommer han gå om mig. Det kvittar liksom.
Det var inte alls meningen att säga att någons vigsel var ett skådespel! 
Då måste jag förklara mig bättre:
Ingen hävdar att någon här i Sverige som väljer brudöverlämning faktiskt ÄR underställd mannen. Däremot verkar många inte ha insett eller funderat på hur det uppfattas av många andra.
Dessutom så har det en betydelse ute i världen och när man genomför det så visar man upp denna "scen" precis lika mycket som man visar upp en "scen" när man går in tillsammans eller hoppar på ett ben eller vad man nu vill göra.
Om jag väljer att göra på ett visst sätt så sänder jag ut signaler vare sig jag vill eller inte.
Visst kan jag välja att blunda för det och säga att jag själv tycker att det betyder något annat och det är inte mitt problem. Men det är ännu bättre om jag faktiskt förstår vad det är för handling jag genomför och sedan tar med det i beräkningen när jag väljer att göra det eller inte.
Just i det här fallet så importerar man en sed som redan har en betydelse, men man gör det av andra anledningar än den faktiska betydelsen. De som ser detta kommer troligen att känna till och reagera på den vedertagna betydelsen, men de kommer inte att tro att just ni är sådana eftersom de känner er. Det som händer är att vi väljer ojämställda symboler. Vi släpper fram ett redskap som i framtiden kan användas mot jämlikhet. Inte nu, men kanske nästa eller nästnästa generation.
Precis som att vi nu njuter av frukterna från våra föräldrars och far/morföräldras kamp så kommer även våra ättlingar att få skörda det vi sår. Man kan även tänka sig att vi helt enkelt inte vårdar de frukträd vi har fått och när det är dags för dem så har de dött.
Hmmm, om det blev så mycket tydligare är ju tveksamt...
Nej, nu när jag har hittat hit så dör debatten. Men det kanske är lika tur det
haha 
Ja var har DU varit så länge!
Som Didis uttryckte det, BT har blivit tråkigt 
Men jag är inte den som är den, jag kikar in då och då och det kan komma att bli oftare och det blir roligare!
Vi får väl komma på ett sätt att hetta upp det här nu då! Är det OK om jag leds in av min grannes katt om jag använder ett rosa koppel för att matcha färgtemat?
Är inte du i Almedalen förresten? Några heta news om brudöverlämning där isf?
Tyvärr är jag på kontoret i Sthlm. Det är därför jag hänger här
Jag läste precis ut en bok av min favoritfemist, jessica Valenti. Hon ska gifta sig och jag var riktigt nyfiken på om hon skulle lämnas över, eftersom hon är amerikanska. Hon ska gå in med båda sina föräldrar och han likaså. Så kan man ju lösa det om traditionen inte säger att man ska gå in ihop (även om jag inte tycker att det är lika bra).
J D skrev 2009-07-02 14:07:12 följande:
Aha, attans! Då tycker jag definitivt att det är dags att plocka Almedalen till BT istället!
Mm, det är helt klart en bättre lösning. I USA är man ju ofta lite mer omyndig när man gifter sig så det kan väl vara en förklaring (jag tänker på att man ofta flyttar direkt från föräldrahemmet eller möjligen college dormen ihop med sin make först efter giftermålet).
Innan jag ens visste om svenska kyrkans ordning (innan jag skulle gifta mig- har endast varit på ett bröllop när jag var barn själv) så var jag helt övertygad om att jag skulle gå in med min mamma för att göra en tydlig markering om vem det är som har betytt mest för min uppfostran/självständighet osv. Jag tänkte mig även att den blivande mannen skulle gå in med sin mamma (för let's face it-vilka är det som tar ut föräldraförsäkringen and so on) Uppenbarligen är alltså sådana detaljer rätt intuitiva för en feminist även om man inte känner till ordningen- vilket också stärks av Valentis exempel.
Jag ville bara säga att det är tack vare er som jag kom på bättre tankar när det gäller överlämning. Okunnig som jag var tänkte jag att jag skulle gå med min pappa, men efter två dagars hängande här så ändrade jag mig. Jag gick in med min man, och det var som alla säger, så underbart att stå där med honom alldeles pirrig.
Tack och hej :)
