Livets stora och små frågor

Passionsblomman - när folk hoppar in här och kommer med klämkäcka kommentarer så blir de alltid påhoppade. Speciellt av oss gamla kärringar som har försökt lääääänge.

Ego - jag skulle vilja göra lobotomi eller ha en slags avstängningsknapp till hjärnan. Den vikarierande akup försökte leta efter en litet stressplåster så jag kunde trycka på örat, mest för att distrahera mig ... fast då hade nog örat sett rejält uppsvällt ut av allt tryckande.

Fick förresten frågan hos våra bekanta i helgen om vi ska "skaffa" en tvåa, och svarade i stil med att "det är ju inte alltid bara att skaffa när man vill". Det var min kompis man som frågade och jag tror att min kompis fattade vad jag menade, att det kan vara en känslig fråga. Jag bara väntar på nästa kommentar från svärmor (i övrigt är hon hur go som helst) typ att "när ska ni sätta igång då?!". Tror jag tänker säga att vi försöker så slipper man fler kommentarer i det ämnet.

Hmm, om det hjälpte att tänka positivt så skulle väl alla bli gravida direkt. För vem är inte positiv i början?

Telis: Min mamma råkade ut för att ett barn slutade utvecklas. Ingen blödning, ingenting, och det fanns inget embryo kvar i magen när det väl upptäcktes, i typ vecka 16 eller så. Hon kände sig gravid hela tiden, hormoner och allt...

Annars så är väl risken inte längre så stor, när man har sett ett pickande hjärta? Den har väl iaf minskat betydligt då...?

Handväskelänk, hmmm - vågar inte klicka på den. Beger mig ut på stan på normal shopping istället tror jag. So long!

Lappis: jag fattar inte hur du ska kunna vänta till fre med att testa. Jag kunde inte tänka på ngt annat dagarna runt BIM när Moa kom till (jag hade ju på känn att det var ngt). Det var lika bra att testa med en gång - annars hade jag inte fått ngt annat gjort.

Min stackars svärmor fick ju ultimatumet att antingen sluta fråga eller aldrig mer bli uppringd av sin son. Hon tjatade efter bröllopet i typ några månader innan maken fick nog. Sen dess har hon inte frågat en enda gång.

Passion: det händer allt... fast mer och mer sällan. Det har faktiskt förekommit inlägg från helt okända av typen "jag plussade idag" och inget mer. Dödslängtan var ordet!

muggles - hade absolut testat imorgon bitti om det inte vore för att svärmor är här. Blir det minus vill jag inte sitta där till frukost med rödgråtet ansikte och skulle det bli plus vill jag bara lägga mig i sked med maken.

Om vi säger så här antingen är jag sjuk, gravid eller så nojjig över det här att jag känner allt möjligt! Och så gick det med den där tystnaden. Tänk att jag ALDRIG kan hålla mun!

Herregud.

Vad vi har hoppat på de stackarna (som dykt upp här när de har plussat)!! Känner lite ångest för de ville ju inget illa.