" Det är inte själva stödet från våra vänner som hjälper oss mest,
utan den säkra övertygelsen om att de vill hjälpa! "
Glädje, inredningsfrågor, sorg, bilval, trötthet, barnmatsrecept, oro, vintips, lättnad, resplaner, förtvivlan, amning, befrielse, dagisstart,lycka fertilitetstricks - är alla delar av pratet under åkturerna!
Följ på ytterligare en åktur med vår mysiga barnkarusell!
Tack för att ni finns!
Nu är det gjort - skickad inbjudan till möte med chefen. Gulp! Tänk om jag blir bortrationaliserad???
Lika bra att gå hem. Ska nog ta mig förbi affären Vickan tipsade om. 
Liten med Mindre skrev 2009-04-14 15:22:58 följande:
Åh Liten! 
*blinkblink*
Telis, klok som en bok as usual.
Weellll..... Nu har jag problem att hinna med att uppdatera samtidigt som jag jobbar, så hej så länge. 
Min man blir heller nästan aldrig arg eller sur, jag fattar inte hur han gör. Själv blir jag arg och sur minst en gång per dag. I åtta fall av tio för att jag behöver äta (men i noll fall av tio inser jag det själv).
nenne -
telis
hahaha!
Jag får ibland en menande blick, lite roat så där, och sen börjar jag räkna dagar i huvudet och inser att det är PMS. Han spikar det varje gång. För det är ju inte JAG som reagerar knasigt, det är ju han som inte har vett att vara snäll just den dagen (eller dagarna)!
Liten - håller med Nenne om att Telis kom med djupa tankar. Själv kör jag stenhårt på modellen att ha täta snack med chefen. Jag brukar kalla det för att "vifta med teckningen" - enligt principen att "om jag inte visar teckningen jag har gjort, så kommer aldrig någon att se den/bekräfta mitt arbete, alltså visar jag teckningen". Sånt funkar ju olika bra med olika chefer, men jag hoppas verkligen att du får till ett bra snack med chefen! Din situation som du beskriver den kan väl vara upphov till en hel del negativ stress... som kanske spiller över på hemmafronten.. osv...
nenne, så är det hos oss också, fast med mat istället för pms. Min man kan ge mig en sån där blick och så säger han lite menande "vi kanske ska gå och äta något?". Vid det laget är jag så arg att jag fnyser "jag ska inte äta nåt". Men när han väl tvingat i mig lite mat är jag from som ett lamm igen (i ett par timmar, tills det är dags att äta igen).
