• viktualia

    Barnkarusellen snurrar vidare

    " Det är inte själva stödet från våra vänner som hjälper oss mest,
    utan den säkra övertygelsen om att de vill hjälpa! "

    Glädje, inredningsfrågor, sorg, bilval, trötthet, barnmatsrecept, oro, vintips, lättnad, resplaner, förtvivlan, amning, befrielse, dagisstart,lycka fertilitetstricks - är alla delar av pratet under åkturerna!

    Följ på ytterligare en åktur med vår mysiga barnkarusell!

    Tack för att ni finns!

  • Svar på tråden Barnkarusellen snurrar vidare
  • nennesjuttioåtta

    Hmmm ja det hade ju varit kul att veta. När jag gjorde spolningen och då jag träffade KK första gången så fick jag inte ens se skärmen utan då hade hon en elev där som hon visade. Så där hängde jag inte med alls. Får se hur det blir på ivf-kliniken!

  • Lapinette

    Lugn nenne, du lär nog göra en hel del VUL när du gör IVF. För mig började det bli rutin redan vid inseminationerna eftersom jag gjorde dem i naturlig cykel. Maken blev chockad hur snabbt jag drog av mig kläderna och hoppade upp på britsen (ingen gynstol då).

  • nennesjuttioåtta

    hahaha första gången jag skulle träffa läkaren som gjorde inseminationerna så blev jag nästan besviken att han inte undersökte mig då, jag som hade tvättat och ansat så fint.

  • Lapinette

    Förstår känslan i att tappa bort sig mitt i den här cirkusen. Det är en av anledningarna till varför jag trots min ålder tagit en del längre break mellan IVF'erna. För att försöka hitta tillbaka till andra ljusglimtar i livet och inte enbart se det som ett jagande efter barn.

    Sen det där med vad som väl händer när man väl har fått barn, de tankarna förstår jag. Jag är medveten om att det inte blir guld och gröna skogar. Att det tär på förhållandet och visst är jag rädd att det kanske skulle innebära kaos, gräl och enbart kännas jobbigt. Det är därför jag ibland undrar varför vi kämpar som vi gör? Vi har det så himla bra idag.

  • fru AM

    Hej tjejer!
    Vad säger ni ska vi ta fredagschampagnen i MIN NYA HALL? Den är nästan klar nu (bara fönsterfoder + fönsterbänkar kvar)

    Bilder finns i mitt bildgalleri (under starka bilder). Om ni har överseende med att målarnas grejor står kvar och att hallen i övrigt är öde får ni titta. SKÅL!

    (La även in bilder på nya färgen + nya lampor i trapphuset)

  • FruCicci

    Fräsig hall AM, och trapphuset blev ju jätte bra med
    Vad kul!

  • fru AM

    Oj vad mitt hejsan svejsan inlägg kom olämpligt. I er seriösa diskussion ... Förlåt!

    Nu ska jag vara fullkomligt ärlig och säga att jag många gånger drömmer mig bort till en tillvaro helt utan barn. JAg saknar att jag och maken ALDRIG varit utan barn (sonen fanns ju när maken dök upp). Samtidigt går det inte att tänka bort barnen givetvis men det är nog lätt att romantisera det man INTE har. JAg drömmer om sovmorgnar, utlandssemestrar på knäpptysta paradisstränder, storstadsresor med en massa restaurangbesök.

    Att barn tär på förhållandet är helt sant. Det berikar också givetvis - men det tänker man inte på lika ofta när det är jobbigt, eller vardag - jag lovar.

    Återkommer i detta ämne - intressant att diskutera det!

    Tills dess - ett litet glas champagne i hallen i alla fall?

  • nennesjuttioåtta
    Lapinette skrev 2009-03-13 09:49:31 följande:
    Förstår känslan i att tappa bort sig mitt i den här cirkusen. Det är en av anledningarna till varför jag trots min ålder tagit en del längre break mellan IVF'erna. För att försöka hitta tillbaka till andra ljusglimtar i livet och inte enbart se det som ett jagande efter barn. Sen det där med vad som väl händer när man väl har fått barn, de tankarna förstår jag. Jag är medveten om att det inte blir guld och gröna skogar. Att det tär på förhållandet och visst är jag rädd att det kanske skulle innebära kaos, gräl och enbart kännas jobbigt. Det är därför jag ibland undrar varför vi kämpar som vi gör? Vi har det så himla bra idag.
    PRECIS så! TÄnk om man liksom ångrar sig efteråt och känner vad jäkla dumt att vi förstörde flera år när vi kunde ha tagit tillvara bättre på tiden. Men, eftersom man inte vet vad som väntar så... tänker man inte på att det kommer ett litet liv, ett barn, som man kommer att älska högt . nu känns det som man kämpar efter något ... abstrakt. Som om jag fått dille på att få tag på en ytterst sällsynt art av ödla som alla säger är så värdefull och speciell och river land och rike upp för att hitta just den ödlan och sen när den kommer så är den mycket fulare i verkligheten och äter upp soffan, maken och ena väggen i köket och eftersom man inte känner nämnvärt för den (som man förmodligen kommer göra för ett barn) - skjuter den med hagelbrakarn för att bli av med kräket.
  • Lapinette

    AM - läcker hall och ja tack, tar gärna ett glas champagne. Skål!

  • nennesjuttioåtta

    AM

    Suuuperfin hall!!
    Ja det är klart man kan längta bort från den tillvaron man är i, och det är ju faktiskt alltid bara det rosenskimrande man tänker på om man längtar till "andra sidan". Som om man alltid skulle sitta med ett glas chardonnay på en terass i Paris i pausen mellan älskog och sanslös shopping, bara för att man inte har barn. Eller bara rullar runt i slow-motion på en Fatboy och skrattar hela familjen med fina barn utan snor och happy family, ljuset flödar in genom de putsade rutorna och ut genom våra hjärtan...

Svar på tråden Barnkarusellen snurrar vidare