CAMBRIDGE kuren - tråd nr 13. Alla nya & gamla se hit!!

Ha ha!!! Ska köpa albumet tror jag!

Alltså är det fler än jag som är lite deppiga??

Trots att jag går ned så bra i ivkt och kan ha fina kläder och känner mig mycket vackrare. Så är det ändå en typ av sorg jag känner.

En ledsamhet över den jag varit, varför jag blev så stor, hur jag sett ut, hur andra måste ha tyckt om mig. Känner en del skam över hur jag har sett ut. Rädsla över att min sambo kunde kanske ha lämnat mig kanske pga utseendet, om han varit en annan person. Tänk om jag satte det på spel? Vårt förhållande! Men han stannade ju kvar, för jag var och är samma person. Och han säger att han älskar mig precis lika mycket då som nu. Men ändå... Det sitter i huvudet på mig! Tänk vad jag kan ha riskerat! Min hälsa, relationer, sociala och yttre påverkningar och tyckanden som man inte kan blunda för.

Äh jag vet inte men jag har sen i förra torsdagen känt mig nere. Har även varit hungrig hela förra vecka, har ju oxå varit sjuk så det är klart att det spelar in. Men åh... jag bara känner mig så blääääää.... Trött ledsen! Matt i huvudet!

Känns på ett sätt som om det är dags för mig att trappa upp nu. Ska ju oxå göra det snart, men ju mer det närmar sig ju mer jobbigt blir det! 3 veckor av ren kur kvar. Sen en vecka med ca 50-100 gr rent protein per dag, sen en vecka med riktig upptrappning.
Men oxå en rädsla och ångest över att börja trappa upp, äta igen!

Suck huvudet är fullt med tankar som snurrar runt...

Pentan: Jag tror precis att jag förstår vad du menar.
Jag har iofs aldrig varit orolig för att min m2b skulle lämna mig för mitt utseende (däremot har han varit orolig för att jag skulle lämna honom pga av hans stora kropp). Jag skämdes när jag var så stor. Jag skämdes för att jag visste att jag inte hade orken att gå ner i vikt och att andra kanske såg mig som en svag person. Jag skulle ALDRIG i livet gått in och köpt onyttiga saker i en butik själv. Jag kunde verkligen skämmas om vi t.ex gick på snabbmatsrestauranger osv.

Jag tror att vissa av oss faktiskt mår väldigt dåligt av att se ut på ett sätt men att vi också är starka individer så att vi ändå är nöjda och kan se mycket fina drag i oss. Däremot, när man väl hamnat på rätt spår och det kanske blir så stor skillnad utseendemässigt som det faktiskt är på dig Pentan, (tyckte förvisso du var jättefin innan, men skillnaden är stor- ingen idé att ljuga om det), så är det nog så att man sörjer i efterhand. Det är helt OK och du har lämnat en del av dig själv du inte var så stolt över. Du har all rätt att må som du gör och det är inte konstigt. Hoppas du gläds mer än vad du sörjer dock. Du har mycket att vara stolt över. Du är en fantastisk ung vacker kvinna och vi är alla glada att dela vår CBK-tid med dig!

*KRAM*

Tokstolla

Nu börjar jag nästan gråta... Tack. Känner mig ödmjuk inför det stöd jag fått och får här!!

Pratade med min konsultent nu i kväll ang hur jag känner. Hon tycker jag ska gå över till kombinerad kur! Hade ju tänkt köra 3 veckor till, men ändå känner jag mig så svag trött och låg just nu att det lockar att få gå över till kombikur. Förvirrad!!

Bara för att förtydliga så har det verkligen aldrig varit så att min sambo har tänk eller ens reflekterat över att lämna mig pga min vikt, eller någon annan anledning! Vi har ett enormt stark förhållande, har varit ihop i 11 år.

Utan bara jag som lät tankarna fara i väg till skräcksenarion!

Ojoj hallou allihopa nu är jag i full gång!
Första dagen idag och jag känner mig så pepp! Köpt nytt batteri till vågen nu också så full dokumentation kommer finnas på kny.blogg.se där jag ska försöööka blogga om mitt cambridgeliv varje dag :)

Dagen har gått bra, men min konsulent öppnar inte förrän 12 så jag var tvungen att äta en apelsin imorse, annars hade jag dött.
Så dagen började väl kanske inte jääättebra men nu är jag igång iaf.
Har köpt lite nya goda tesorter som hjälper till med detoxen idag också, och så har jag tittat drömskt på en massa kläder. Men här ska ni få höra:

110,9 kg!! Vafan? hur gick det här till? Det är mer än jag vägde när jag började förra gången, 5,9 kg mer än tidigare och bara 2,1 kg ifrån min maxvikt! Det här går inte, så idag har jag lagt upp ett träningsschema. Stavgång en timme varje dag utom lördag och söndag, bara promenad på lördag och sen kör jag fyra arobicspass i veckan ett tisdag, torsdag och två på söndagen. Mycket yoga och pilates inblandat där också. Nu ska det bli bot!
Aldrig mer över 90 kg! Jag vägrar. Kan hända att jag lägger på en extra vecka på det här också, men det får vi se om nio veckor!
Lycka till allihopa, och håll gärna tummarna för mig!

Är det fler som bloggar förresten? Vore kul att läsa :)

Kram på er!

Pentan:
Hang in there! Det kommer bättre tider!
Att du har känt dig hungrig kan säkert ha att göra med att du mått dåligt, iaf om du är som jag. När jag är nere så äter jag.

Själv var jag nu i höstas/början av vintern inne i en djup svacka och det är efter det som jag känt att jag måste göra något åt saken. Kläderna jag hade innan jag gick ner i vikt passar inte. Alla kläder som jag har köpt som är baggy sitter nu väldigt tight eller så får jag inte på mig dem. Min hy ser illa ut, massa celluliter och så vidare.
Och eftersom jag redan en gång klarat av att tappa 20 kg känner jag mig ju jättedålig som gått upp allt och mer därtill igen!
Jag förstår absolut vad du pratar om. Senast i lördags fick jag höra från en av mina patienter som stod i dörrhållet till köket och pekade på mig och sa "hon är tjock" och då fick jag en tankeställare.. det är klart han säger ju bara vad alla tänker även om alla kanske inte lägger så mycket uppmärksamhet till det så är det ju ändå någon form av stämpel man får: "Joy, hon den ganska stora skötaren" eller "den stora eleven". I en mängd är det nog oftast den stämpeln man får.
Och det är inte kul. Jag vill ju att folk ska uppmärksamma min personlighet före allt annat. Sen att jag är sån som gärna syns på andra sätt också.. men jag vill inte få stämpeln "hon den tjocka".

Jag har nog aldrig känt mig så tjock som jag känner mig idag, men nu ska det bli bot med det!
Låt oss bli sunda, smala människor!
Bönor åt folket när vi är klara!

Om du skulle känna för att prata via msn eller så så säg bara till. Kan vara skönt att ha realtime kontakt med någon man inte riktigt känner, men som vet vad man snackar om.

Kram på dig!

Knyjoy, jag tror att de flesta känner igen sig i det du säger. Att få tjockisen-stämpeln är som en dödskyss från dementorerna, (harry potter demoner som suger ens själ genom en kyss) och det enda sättet att ruska av sig obehaget när man sett och hört en, är choklad! Ja, för visst tröstäter de flesta av oss choklad. Fyfasiken vad dumt! Det är lätt att lägga på sig igen pga motgångar och svåra perioder och det kanske är det vi måste lära oss att hantera i första hand. Men under tiden kan vi allt passa på att bli smala och i våra ögon -finare

KUL att du startat! Vi är med dig

Kramar!

Absolut. Min absolut största lass är nog mina frukostar, speciellt nu när jag inte jobbar så mycket.. då kan jag äta hur mycket som helst. och när jag blir rastlös.. då äter jag.
Just nu sitter jag här och tittar på teve och känner att jag skulle döda för att få smaka på min kompis pommes här bredvid!!

Men så tänker jag på vad jag har gjort med mig själv och var jga är någonstans och dricker lite av min slimbridge saft :)
Har inte tokstolla någon blogg som man kan läsa lite på? :)

Tack!
Kraaam!