Troll1> jo, grannar. Måste säga att jag aldrig hoppats någon ska flytta så intensivt som jag gör nu. Straffet blev sammhällstjänst i 75 timmar om jag inte minns fel, han blev sedan anställd på det företaget... *suck* Dottern pratar inte så mycket om det, men till viss del har hennes utveckling "avstannat" lite. Hon fyller snart 9, men beter sig fortfarande som om hon vore 5-6 år. Hon greppar inte riktigt begreppet personligt utrymme bland annat. Hon är världens energiska unge, med nya idéer hela tiden, och det känns så surt att dagens samhälle kräver att hon lugnar sig, för att passa in liksom... Samhället hade gärna fått vara annorlunda, men tills dess - ha ögonen med dig, du ångrar dig annars...
tonårsmorsa> Jo, man blir chockad när man inser att det liksom går så långt ner i åldrarna. Du har ju uppenbarligen personlig erfarenhet, tyvärr. Det är nog hur hon kommer att må när hon blir äldre som jag oroar mig mest för. Jag har också upplevt den här killen som utanför, ensamvarg på nåt sätt. Själv påstår han att han har hur mycket kompisar och flickvänner som helst, men vi bor tvärs över gatan och har vid 1-2 tillfällen på lika många år sett någon i hans ålder där...
Mina pojkar måste lära sig respekt, och stå upp för dom som blir utsatta, och skydda dom som behöver beskyddas och.... och hur gör man? För att uppfostra bra människor? Är det någon tant som kan upplysa mig om det? För om jag uppfostrar "sådana där" så vet jag inte var jag tar vägen...