Unga Fruar/Blivande fruar under 30?

Alla har ju sitt sätt att tänka. :) jag känner att steget att få barn är större än att gifta sig. Och vi skulle inte gifta oss egentligen, utan vi gjorde det lite av "praktiska" skäl efter att vi fått barnen.
Man kan alltid skilja sig, det är bara ett papper.det är bara att skilja sig och försvinna för alltid om man vill.. men barnen finns alltid där, och det är deras studenter,giftemål.. m.m som gör att man inte helt kan leva utan att ha kontakt.

jag kommer vara 26 och sambon 27 i dec 2009 :D

Jag är 27 och min sambo 32 när vi gifter oss 11/2 nästa år. Det blir borgerlig vigsel på ett berg här i stan, med bästa vännerna, facklor, varm choklad och korvgrillning. (jag skämtar faktiskt inte nu, det är sådana vi är, lite lagom opretentiösa... )

29 o mannen 32. perfekt! o 2 barn..

Ja men varför inte hihi. Tycker det låter som en bra ide, väldigt mysigt.

Jag kommer att vara 22 och min m2b kommer att vara 24. Har varit förlovad sedan 2005.

jag tror att det är ganska vanigt med ganska storaålderskilnader. Jag tillexempel är 20 och min underbara man är 36. Det skiljer nästan 16 år på oss och jag lovar att vi har fått många åsikter, tycken och dumförklaringar för det.

Men allvaligt talat så har väl inte åldern något med begreppet kärlek att göra. Åldern anser jag att är en sifra för att hålla koll på ett ungefär i vilket stadie kroppens åldrig och mognad ligger, men var huvudets mognad ligger i skalan är en heeelt annan sak, den behöver inte alls ligga i samma stadie som kroppen gör.

Kärlek för mig är så betydligt mycket mer än en ålder, de handlar om att älska varandra, de som finns mellan två människor och älska även de som finns runt omkring en annan människa. Det handlar om att förstå och finnas för varandra och de handlar om att kunna uppskatta de man har och kunna möta både roliga saker och tråkiga motgångar med öppna armar. Så länge man känner att de känns rätt så spelar åldern ingen roll.

Jag och min man gifte oss efter så lite som ett år och jag lovar att vio fick en hel del inte så possitiva kommentarer runt om kring detta, men vi kände att beslutet var rätt och om de inte passade så behövde folk inte komma. Många tyckte att man ska vänta i åtminstone 5 år för att känna efter så de verkligen är rätt men jag anser det som ett ganska dåligt argument, jag tycker för de första inte att kärleken är något man ska behöva argumentera om på de sättet. Kärlek är något man lever för nu, i just denna stund.. man kan se en framtid ihop men man kan aldrig egentligen veta, även om man säger att man gör det. Om jag skulle vänta fem år till med att gifta mig så vet jag fortfarande inget mer om våran framtid efter det som jag vet om våran framtid nu för att hur långt in i ett förhållande man än går så kan man inte läsa in i framtiden. Däremot så finns hoppet, viljan och den enorma kraften att klara av alla motgångar som man i livet kommer att möta och ett löfte till gud att älska någon i nöd och lust är ett löfte man avger av ren hopp, tro ochh vilja ! "det här vill jag resten av mitt liv"

jag älskar min underbara, älskade

Lennarts Fru:

Bra skrivet =0)

Ska man fortsätta med åldrarna, så kommer vi att vara 23 och 24 år.

tack