Aleta

Äldre 15 Oct 23:12

192 svar

Ska han be pappa om min hand?

Eftersom det inte verkar ha skapats någon tråd där detta kan stötas och blötas, så varför inte här?

Mina erfarenheter i ämnet:
Min första man bad om min hand hos pappa. Då var jag ung och tänkte inte så mycket på det, lite kul gammaldags sådär, fast förvånande. Pappa skrattade lite och sa typ, "Jaaa, men det bestämmer inte jag. Har du pratat med min dotter?"
(Senare insåg jag att jag faktiskt var en "pryl" som skulle införskaffas, ni vet villa, volvo, vovve.) När jag förstod att jag faktiskt bara var hans fru och inte hans livskamrat så tog det ganska snart slut.

Man nummer två skulle aldrig komma på tanken att fråga och jag skulle ta mig både en och två funderare om han hade velat göra något sådant:
"Tycker han innerst inne att jag inte är en självständig människa även om han aldrig skulle erkänna det eller är han bara en gammaldags romantiker som inte tänker på vad det betyder."

Fram med popcornen, så kan vi börja.

Vi2iJuli

Äldre 16 Oct 14:09

#41

MulleNuh skrev 2008-10-16 14:06:56 följande:

Skulle min kille fråga pappa så hade det INTE varit för att få ett ja i den bemärkelsen att han får tillåtelse.Han skulle fråga för att först o främst berätta att vi ska gifta oss och för det andra se pappas lycka att hans hopplösa dotter ÄÄÄNTLIGEN ska gifta sig.

Ja, det var ett bra svar tycker jag.

Sebastiána

Äldre 16 Oct 14:10

#42

Fast din pappa hade ju reagerat på samma sätt om din kille istället för att fråga TALDE OM att nu har NI BÅDA bestämt er för att gifta er...eller?

MulleNuh skrev 2008-10-16 14:06:56 följande:

Skulle min kille fråga pappa så hade det INTE varit för att få ett ja i den bemärkelsen att han får tillåtelse.Han skulle fråga för att först o främst berätta att vi ska gifta oss och för det andra se pappas lycka att hans hopplösa dotter ÄÄÄNTLIGEN ska gifta sig.

Megi

Äldre 16 Oct 14:13

#43

MYCKET BRA SAGT :) o som du skriver om egosvenskens liv, att bara tänka på sej själva.. och därför kan de inte förstå poängen med att man "frågar" föräldrarna.

chamor skrev 2008-10-16 13:57:56 följande:

Nu vet jag inte vad hon menar med att tjata men jag är emot den "förakt" som ofta visas mot ordet respekt, här på BT och i samhället. (Tänk nu sund respekt). Jag tycker det är fel på det "fria" samhälle vi har funtat ihop där elever har noll repekt mot sina lärare, där barn skiter i tillsägningar från vuxna m.m. Jag är enormt FÖR att överbrygga generationsklyftor med RESPEKT och bra kommunikation vilket oftast saknas i egosvenskens liv där man på sin höjd ringer ibland och tittar in vid födelsedagar (jag vet att jag generaliserar men många svenska lever i sin egen bubbla, ser tillsynen av sina föräldrar som ett nödvänigt betungande ont, har inte tid för någon annan än sig själv och sina intressen). Jag kan inte svara för Persianbride2009 men när jag frågar om råd så har jag med dessa råd i övervägningen och speciellt min pappa frågar jag om råd i allt från lägenhetsbyte, val av studier och andra stora beslut. Inte för att hans ord är lag men som hon säger så känner han mig och är mer objektiv än jag och mina känslor i stundens hetta. Han har inte alltid rätt men jag vill gärna höra hans åsikt. Tycker många kör för mycket av sitt eget race. Skulle kanske inte tjata igenom min vilja men skulle heller inte göra något som den jag bett om råd verkligen avråder mig till. Skulle inte heller tvinga mig in i något jag inte vill pga någon annans åsikt. I slutändan är det ändå jag som fattar besluten som rör mitt liv men skulle inte för nåt i världen vilja vara utan de pelare som stöttar (inte störtar) upp mitt liv!

Vi2iJuli

Äldre 16 Oct 14:13

#44

Megi skrev 2008-10-16 14:06:08 följande:

OMG, NI FATTAR JU VISST INGENTING!!!!!NI ÄR SÅ LÅSTA VID ERAT TÄNK ATT NI INTE KAN ACCEPTERA DETTA...ÄR DET NÅGOT FEL ATT FÖRÄLDRARNA FRÅGAS?? OOO NEJ MAN FRÅGAR INTE OM LOV, UTAN DET ÄR EN GREJJ MAN GÖR FÖR ATT FÖRÄLDRARNA SKA LÄRA KÄNNA VARANDRA OCH GLÄDJAS ÅT PARETS BESLU TILLSAMMANS!!!!!!!!!!!!!!!!!

Hahaha, jaa jag ger faktiskt upp nu.
Dom verkar vara så insnöade å verkar inte fatta vad vi menar HUR många gånger man än förklarar.
"Kvinnoförtryck, bondesamhälle, jadajadajada"
Skönt att man i slutändan gör som man vill.

Ore

Äldre 16 Oct 14:15

#45

Jo, fast jag såg många brister i inlägget som Persianbride2009 skrev och mycket som jag tolkar som "spelad" respekt, dvs något man gör för att ge sken av respekt, inte för att man verkligen känner respekt.

Jag kan ärligt talat inte minnas om jag frågat mina föräldrar om råd i alla avseenden angående studier, stora inköp och liknande, jag tycker att jag för en ständig dialog med dem, där de ständigt kan kommentera eller påpeka något som jag kanske har missat. Men inte sjutton struntade jag i min ensamma utlandsresa för att mamma var orolig, när jag själv inte var det. Däremot respekterade jag hennes oro, och hörde av mig till dem varannan dag.

Annars håller jag helt med dig, chamor, att det är ett stort problem med elevers bristande respekt mot lärare och deras tillsägelser. Av egen erfarenhet vet jag dock att i många fall stöttas denna respektlösheten av föräldrarna.

Mina föräldrar är inte så gamla att de behöver "tillsyn" utan jag umgås med dem för att jag vill det. Jag och mamma delar fritidsintresse, vi träffas ofta mer än en gång i veckan. Jag och pappa träffas också ganska ofta, så gott som varje vecka. Det fåtal av mina vänner som inte vill tillbringa tid med sina föräldrar, av egen fri vilja, har uteslutande dåliga minnen från uppväxten, och tycker alltså att det är jobbigt att träffa föräldrarna. Men gör det oftast "som ett nödvändigt ont" för att ändå visa någon form av respekt, och inte oåterkalleligt klippa banden.

J D

Äldre 16 Oct 14:15

#46

Persianbride2009 skrev 2008-10-16 11:22:40 följande:

Det känns som om svenskar (INTE ALLA), har svårt att föra sådana diskussioner med sina föräldrar, det känns som om ni har så brottom att bli 18 och få göra vad ni vill att ni ibland glömmer av hur mycket föräldrar gör för en och hur glada dom blir av att få vara med i ens liv. För oss är detta konstant, det spelar ingen roll om vi blir 18 eller inte, vi är deras barn hela livet och våra föräldrar har alltid mer visa ord än oss. Vishet ligger i erfarenhet och det är ett privilegium att ha föräldrar i livet som man är så pass nära och kan dela med sig med av sina känslor och tankar.Så NEJ, det är ingen som går bakom någons rygg, det är ingen som sätter ner foten och tar någon annans beslut, NEJ det är ingen som blir förtryckt, NEJ det är ingen sketch utan det är att man är vuxen nog att kunna erkänna ett ens föräldrars visa ord ibland kan ge mycket mer än vad man tror. Kan man tänka så visar man en hel del respekt. Visar man respekt blir man också respekterad.

Risken med en sådan relation till föräldrarna är ju dock att man blir behandlad som deras lilla barn (vilket de har en massa åsikter om och gärna diskuterar inom resten av familjen/släkten) och ej respekterar en som en vuxen jämlike. För mig är det väldigt positivt att ha en nära relation till mina föräldrar där vi är mer jämbördiga i åsiktsstatus. Jag tror t.ex. inte att min mamma alltid vet bättre än jag och så tror inte heller hon vilket har givit oss en hel del i personlig utveckling. Det är för mig den yttersta respekten- att kunna lyssna ömsesidigt.

EllaM

Äldre 16 Oct 14:16

#47

Men om det nu "är en grej man gör" så behöver det väl inte alltid följa traditionen att be om kvinnans hand? För kvinnan går ju inte till mannens föräldrar och ber om hans hand. Jag tycker det är det som är själva problemet - för enligt traditionen är det faktiskt att fråga om lov! Då tycker jag personligen att det finns "andra grejer" man kan göra för att föräldrarna ska lära känna varandra och glädjas över parets beslut... Det är alltså själva fråge-biten jag inte riktigt förstår.

En annan sak är att be om råd. Det gör jag ofta. Men inte om jag inte vill ha rådet, om jag redan har bestämt mig. Då informerar jag om mitt beslut, för självfallet är min familj involverad i alla stora beslut i mitt liv. Och vill man ha råd angående ens stundande giftermål, så ska man naturligtvis fråga sina föräldrar! Likaså om man känner att man vill ha deras syn på om det tex är för tidigt att gifta sig eller inte.

Det är inget fel att fråga sina föräldrar, det är inget fel att be om en kvinnas hand. Alla måste göra det de känner är rätt och vad som är viktigt för dem. Personligen förstår jag inte att traditionen lever kvar i dagsläget när man ändå måste vara myndig för att få gifta sig och att man då har rätt att fatta sina beslut själv. Och det är ju det tråden handlar om, en diskussion där alla får ge sin personliga syn på saken. Annars skulle ju inte TS ha skapat tråden, eller hur?

Ore

Äldre 16 Oct 14:17

#48

MulleNuh skrev 2008-10-16 14:06:56 följande:

Skulle min kille fråga pappa så hade det INTE varit för att få ett ja i den bemärkelsen att han får tillåtelse.Han skulle fråga för att först o främst berätta att vi ska gifta oss och för det andra se pappas lycka att hans hopplösa dotter ÄÄÄNTLIGEN ska gifta sig.

Fast då kan man ju lika gärna berätta det för honom, efter att man bestämt sig.

Megi

Äldre 16 Oct 14:17

#49

Heheh, jag ger också upp. orka förklara det för dessa trångsynta människor.

Vi2iJuli skrev 2008-10-16 14:13:48 följande:

Hahaha, jaa jag ger faktiskt upp nu.Dom verkar vara så insnöade å verkar inte fatta vad vi menar HUR många gånger man än förklarar."Kvinnoförtryck, bondesamhälle, jadajadajada"Skönt att man i slutändan gör som man vill.

chamor

Äldre 16 Oct 14:18

#50

Sebastiána skrev 2008-10-16 14:08:24 följande:

Jag håller med precis allt du skriver... men jag skulle ändå inte vilja att min M2B frågar min far om min hand. Jag flyttade hemifrån för 20 år sedan och har på grund av jobb, studier och nu på grund av kärlek bott på helt andra orter i landet. Jag ringer dock till mina föräldrar varje dag eftersom jag tycker om att prata med dem och jag frågar dem ofta om råd i olika saker.Sund respekt för både föräldrar och lärare saknas i samhället. Det är säkert ett resultat av en frigörelsekamp = man var så ofri innan så nu har pendeln slagit över helt åt andra håller istället för att stanna i ett mer "lagom" läge.

Vi är ju i lite olika faser i livet också. Jag är 22 och har bott hemma ändå tills vi gifte oss så för mig så var det att gå från "pappas tak" till "makens tak" MEN min man frågade inte min pappa om lov och ville inte heller göra det men OM han hade gjort det så hade det inte varit "får jag eller får jag inte" utan snarare "jag tänker fria till er dotter och skulle önska er välsignelse" då vi båda vill ha en bra relation till våra och varandras föräldrar. Men han jobbar ihop med min pappa så min pappa kände på sig att han skulle fria "den" där kvällen ändå och noterade ringarna på en gång och var glad för vår skull..

Men det är ju lite olika vilken kultur man är ifrån. Tycker vissa här inne går lite för hårt på andra kulturer för tillfället. Även om ni inte håller med och JA i vissa/många delar av världen förekommer kvinnoförtryck men om kvinnan i fråga VILL gifta sig med mannen så är det väl upp till dom om han vill fråga hennes far om lov för traditionens skull? Tror att, eftersom traditionen nu är som den är, tänk er vilken förolämpning om han INTE skulle fråga! Det skulle inte tolkas ( med förståelse) som att han inte tycker om traditionen utan som ren respektlöshet mot fadern till den han säger sig älska!

Ska han be pappa om min hand?

INNEHÅLL