• Aleta

    Ska han be pappa om min hand?

    Eftersom det inte verkar ha skapats någon tråd där detta kan stötas och blötas, så varför inte här?

    Mina erfarenheter i ämnet:
    Min första man bad om min hand hos pappa. Då var jag ung och tänkte inte så mycket på det, lite kul gammaldags sådär, fast förvånande. Pappa skrattade lite och sa typ, "Jaaa, men det bestämmer inte jag. Har du pratat med min dotter?"
    (Senare insåg jag att jag faktiskt var en "pryl" som skulle införskaffas, ni vet villa, volvo, vovve.) När jag förstod att jag faktiskt bara var hans fru och inte hans livskamrat så tog det ganska snart slut.

    Man nummer två skulle aldrig komma på tanken att fråga och jag skulle ta mig både en och två funderare om han hade velat göra något sådant:
    "Tycker han innerst inne att jag inte är en självständig människa även om han aldrig skulle erkänna det eller är han bara en gammaldags romantiker som inte tänker på vad det betyder."

    Fram med popcornen, så kan vi börja.

  • Svar på tråden Ska han be pappa om min hand?
  • Akvavit

    Jag hade absolut inte velat att min man skulle ha frågat min pappa. Hade han gjort det hade jag nog ställt mig ganska frågande och lite spydigt frågat mannen om han inte tycker att det är ett beslut som jag borde få fatta! Hade sen förmodligen retat honom resten av livet genom att när han frågar om min åsikt i något svara att "du kan ju fråga min far"

    Jag är glad att jag var den första som fick veta att vi skulle gifta oss...inte min pappa! Sen kunde vi berätta för andra tillsaammans och vid de tillfällen som vi själva valde.

    Håller också med flera ovanstående om att varför göra det "av respekt" om man inte är villig att respektera ett nej? Och är man inte det, varför fråga?

  • Persianbride2009

    Oj det var en spännande tråd med många olika svar.

    Min m2b frågade min familj (pappa, styvmamma, mamma och styvpappa) om min hand, jag var med, det var väääldigt nervöst!!! Egentligen ska hans familj också vara med och fråga men de var bortresta.

    I vår kultur är detta ett måste!
    Inte för att jag inte kan ta eller får ta mina egna beslut utan för en väldigt enkel sak, respekt. I vår kultur är det väldigt viktigt att visa respekt för varandra. Jag hade varesig svaret från min pappa förlovat mig med min m2b ändå men att först fråga och få en positiv respons gör det hela så mycket finare.

    Och jag håller med dig fullt ut Vi2ijuli!!Jag tycker det är lite uttjatat allt detta med kvinnoförtryck... det känns som om man letar anledningar för att känna sig förtryckt.... ja, jag vet att många kvinnor idag är det, men jag kan inte tycka att innehållet i denna tråd på något vis ska vara en hemsk sak för kvinnorna.

    Sedan vill jag också fråga, varför du tonårsmorsa, tyckte de var relavant att ta upp din vän i detta samanhang? Jag kan inte riktigt se kopplingen... att bli bortgift som 11 årig är nog bland det hemskaste någon kan genomgå och det är förargligt att det finns människor/kulturer som idag tillåter detta men att ens man frågar om ens hand har ingeting med detta att göra! Alla män som frågar om lov för att få ens hand är inte primitiva, kvinnoförnedrande män.

    Oj va långt det blev =)


    Vi2iJuli skrev 2008-10-15 23:18:16 följande:
    Men han vill göra det, så varför stoppa honom?Och NEJ, jag ser ingen anledning till att JAG ska be om HANS hand av HANS pappa. Har inget med kvinnoförtryck att göra, tycker f-n det är kvinnan som stjäl, och SKA stjäla all uppmärksamhet före/under/efter bröllopet.Det kommer ju vara "all eyes on her".
    [/citat]
    tonårsmorsa skrev 2008-10-15 23:33:06 följande:
    [citat]
    Kan tillägga att en vän blev bortgift som 11-åring, mamma vid 12. Hon är av kulturen fjättrad vid en man som hon inte älskar. Skilsmässa är otänkbart p.g.a. deras kulturella bakgrund. Att i västvärlden betrakta mannens fråga till svärföräldrarna som något "gulligt" anser jag bekräftar kvinnan som stående under mannen. Är det så vi kvinnor vill ha det?
  • Vi2iJuli
    Persianbride2009 skrev 2008-10-16 09:12:27 följande:
    Oj det var en spännande tråd med många olika svar.Min m2b frågade min familj (pappa, styvmamma, mamma och styvpappa) om min hand, jag var med, det var väääldigt nervöst!!! Egentligen ska hans familj också vara med och fråga men de var bortresta.I vår kultur är detta ett måste!Inte för att jag inte kan ta eller får ta mina egna beslut utan för en väldigt enkel sak, respekt. I vår kultur är det väldigt viktigt att visa respekt för varandra. Jag hade varesig svaret från min pappa förlovat mig med min m2b ändå men att först fråga och få en positiv respons gör det hela så mycket finare. Och jag håller med dig fullt ut Vi2ijuli!!Jag tycker det är lite uttjatat allt detta med kvinnoförtryck... det känns som om man letar anledningar för att känna sig förtryckt.... ja, jag vet att många kvinnor idag är det, men jag kan inte tycka att innehållet i denna tråd på något vis ska vara en hemsk sak för kvinnorna. Sedan vill jag också fråga, varför du tonårsmorsa, tyckte de var relavant att ta upp din vän i detta samanhang? Jag kan inte riktigt se kopplingen... att bli bortgift som 11 årig är nog bland det hemskaste någon kan genomgå och det är förargligt att det finns människor/kulturer som idag tillåter detta men att ens man frågar om ens hand har ingeting med detta att göra! Alla män som frågar om lov för att få ens hand är inte primitiva, kvinnoförnedrande män. Oj va långt det blev =)
    Tack tjejen!
    (Min m2b är från samma kultur som du )

    Sen vill jag också tillägga en sak... varifrån har folk fått att m2b går "bakom våra ryggar" och frågar familjen först!?
    Dom frågar ju oss först, SEN våra päron.
  • mab26

    Min blivande åkte hem till mina föräldar och sa: nu har jag tänkt fråga henne och har ni några invändningar så får ni säga det nu....

    Jag gillar egentligen inte heller den gammalmodiga grejen, skulle t.ex. aldrig kunna tänka mig att bli överlämnad, men jag tyckte det var ett ganska bra sätt ändå. Mina föräldrar skulle aldrig besluta något åt mig men de är de människor som känner mig bäst och på nåt sätt tycker jag det var bra att han berättade för dem att han hade tänkt att fråga. Tror mina föräldrar blev lite förvånade... Dom är inte så old-fashion...

  • didis

    Nej, då i så fall skulle föräldrarna mycket tidigare ha bestämt om vi skulle behålla vårt barn eller inte (eftersom vi fick barn före bröllopet).

    Håller om om att antingen har det betydelse dvs föräldrarna godkänner verkligen äktenskapet och kan säga nej till mannen eller också är det bra ett skådespel och till vad nytta då?

    Jag tror få kvinnor i Sv idag skulle acceptera att föräldrna hindrade deras äktenskapsplaner men varför då spela upp en scen som om föräldrarna valt/godkänt partnern?

  • Persianbride2009

    Precis då förstår vi i alla fall varandra, vi hade ju pratat om det först och vi frågade till och med tillsammans. Dessutom handlar det ju inte om att få eller inte få gifta sig med sin partner utan för oss handlar det om respekt!


    Vi2iJuli skrev 2008-10-16 09:21:12 följande:
    Tack tjejen! (Min m2b är från samma kultur som du )Sen vill jag också tillägga en sak... varifrån har folk fått att m2b går "bakom våra ryggar" och frågar familjen först!?Dom frågar ju oss först, SEN våra päron.
  • Ore
    PennyJenny skrev 2008-10-16 08:59:16 följande:
    Aldrigt att jag hade accepterat det! Never! Lika lite som jag gillar tanken på brudöverlämning. Jag är och förblir min egen person och mig äger ingen (utom banken och CSN på grund av alla lån men det är en annan sak ) och då är det bara mig och ingen annan än mig som man frågor om giftemål. Lika lite lämnas jag över som en ägodel. Jag älskar klassiska romantiska gester. Jag älskar att få blommor, överraskas med en middag eller spontant få en prensent. Jag gillar lika mycket att ge allt detta tillbaka. Men min gräns går vid sånt som be om ens hand och liknande. Det är inte utan symbolik och jag tycker att det är fel att inte oxå ta i beaktande att man faktiskt blir bärare av den symboliken och legitimerar den. Man kan inte bara frånse att saker och ting är laddat med värderingar och symbolik och säga att nu har jag neutraliserat dem och laddat dem med mina egna värderingar och symbolik. Så för mig är det oförenligt att påstå sig vara jämställd och vilja att ens man delar på vardagen med en på ett självklart sätt och i nästa andetag tycka att det är så gulligt med att han ber om ens hand hos pappa och att pappa överlämnar en.
    Detta inlägg kunde lika gärna jag skrivit, så mycket håller jag med det!
  • anne på grönkulla

    Jag fattar att det är en fråga om tradtion för vissa, men om det inte handlar om att be om lov på riktigt, vari ligger det respektfulla?

    Och som kommentar till om det sker bakom någons rygg eller ej - desto bättre om det inte gör det, men beskrivningarna från folk som varit med om det eller vill ha det så skiljer sig åt på just den punkten.

  • Ore

    Understryker också gärna det som Didis skrev:

    "Håller om om att antingen har det betydelse dvs föräldrarna godkänner verkligen äktenskapet och kan säga nej till mannen eller också är det bra ett skådespel och till vad nytta då?"

    Jag kan inte förstå på vilket sätt man kan visa respekt genom att spela upp en meningslös sketch?

  • feministbrud

    Om han vill göra det, varför stoppa honom? Tja, därför att det är respektlöst mot mig. Det är en sak att informera föräldrarna om att man har friat och att man låter den blivande mannen göra det, men att fråga om lov när man själv står för svaret, är som Ore skriver, bara en sktech. En sketch som symboliserar kvinnoförtryck. Varför vill man spela upp en sådan om man inte är förtyckt?

Svar på tråden Ska han be pappa om min hand?