Tråd för oss tjejer som vill ned lite mer i vikt, mellan ca 20-45 kg

hej, jag kör mat och shaker som mellis och så, på kvällarna går jag en promenad och efter den brukar jag vara hungrig, men då tar jag bara en protein shake istället för macka, sen bakar jag eget bröd och byter ut vetemjöl mot dinkel och tar inget socker, utan har i lite linfrön och russin och ibland torkad aprikos istället, kanon för då vet man vad för slags bröd du stoppar i munnen!

jag har sparat ett inlägg från en annan tråd som peppade mig jättemycket tänkte klippa in det här så ni får läsa det också!

Jag vill vara med här på ett hörn. Har gått ner 16 kg på ca 3,5 månader och egentligen är jag nöjd med det, kommer inte vara ett dugg ledsen över att gifta mig i nuvarande skick... Men en fyra, fem kilon till skulle vara kronan på verket! Så jag siktar på att hålla nuvarande vikt över jul och nyår med allt vad det innebär, och sen kämpa mig ner lite till om jag fortfarande känner för det då.

Det känns verkligen roligt att ha lyckats så här bra för jag trodde faktiskt att jag var "dömd" att väga så mycket för alltid och tänkte att alla andra kan gå ner i vikt utom jag... men så var det ju inte. Och ändå har jag inte behövt offra särskilt mycket egentligen, har ätit både tårta och choklad och pizza någon gång ibland och ändå tappat kilon... bara skurit ner på det meningslösa ätandet, och börjat röra mig mer. För första gången på flera år så är jag nöjd med det jag ser i spegeln och jag kan ha en massa snygga, åtsittande kläder utan att känna mig obekväm... det är verkligen värt det.

Pepp till alla som kämpar, speciellt till er som verkligen mår dåligt av övervikten och känner att det är hopplöst... det är det inte. Kan jag så kan vem som helst, för människa med sämre karaktär än mig får man leta efter.

Alla vill veta hur jag har gjort men jag kan inte säga att jag har följt den-och-den metoden eller slutat äta kolhydrater eller något speciellt... jag bestämde redan från början att INTE plåga mig själv utan göra detta på ett sätt som känns naturligt, som en ny livsstil och inte en bantningskur.

Så frågan är kanske inte hur bra mina vanor är nu, utan hur dåliga de var innan jag satte igång... *rodnar*

Men ett par konkreta saker, för det första så har jag experimenterat en hel del med mina favoritmaträtter och testat hur nyttiga jag kan göra dem utan att de förlorar sin goda smak. Det är lätt att "lighta sönder" maten, men då hamnar man i det här negativa tänket att åhh det här är tortyr, varför ska jag utsätta mig för detta, livet är så tråkigt... osv. Och därifrån är steget inte långt till att ge upp. Bättre då att göra maten riktigt god och kanske inte göra den alltför kalorifattig, men i gengäld ta en mindre portion och fylla ut med mer grönsaker.

Ah ja, grönsaker! Jag var inte så förtjust i det innan men nu skulle jag inte klara en måltid utan. Har till och med upptäckt ett par nya jag tycker om. Jag har alltid varit rätt petig med maten så det har varit en stor utmaning att våga testa nya saker.

Sen har jag använt mig av måltidsersättning vid några enstaka tillfällen, mest när det varit stressigt på jobbet och svårt att hinna planera maten. Chokladbars då och inte pulverdrycker, dem mår jag bara illa av... har också hänt att jag ätit färdiga microrätter, de flesta är alldeles för kaloririka för en enda måltid men det finns ett par guldkorn också, kalops till exempel.

Men i övrigt har jag bara försökt välja mer medvetet. Blir lätt manisk med att räkna, väga och mäta (hade ätstörningar i tonåren) så det skippade jag den här gången. Försöker landa på ungefär 1300 kalorier om dagen men utan att skälla på mig själv om det blir mer någon gång. Överhuvudtaget så tror jag det handlar väldigt mycket om attityd, alla mina tidigare försök har misslyckats men då har jag mått fruktansvärt dåligt och känt det som ett stort tvång att gå ner i vikt... den här gången känner jag mig mycket mer avslappnad och positiv, detta gör jag inte för att se bra ut i brudklänningen eller kunna ha kort kjol (även om det är en trevlig bonus!) utan mest för att jag tycker att jag förtjänar att vara snäll mot min kropp. Den ska ju förhoppningsvis behöva orka med en hel del i framtiden.

Oj, det blev långt det här. Hoppas inte jag verkar självbelåten eller så, jag är bara så väldigt lycklig över att äntligen trivas med mig själv. Jag gick upp i princip alla mina kilon i samband med en jobbig sjukdom, så de har liksom suttit kvar och påmint mig om de svårare tiderna, men nu känner jag mig fri. Det är så skönt att slippa självföraktet och ångesten och alla (förmodligen mest inbillade) blickar av folk som kände en när man var smal och SER hur mycket man gått upp... Det är faktiskt för j*vligt att vara överviktig i det här samhället, jag blir arg när jag märker skillnaden på hur jag blir behandlad nu jämfört med innan, jag som inte ens var så där extremt överviktig. Nu är alla trevliga och ger komplimanger och sånt, men det var jag väl värd innan också kan man tycka... jag är ju samma människa ändå...

Nu ska jag sluta babbla. Ännu mer pepp till er, vi är ALLA fina och värdefulla oavsett storlek!

här är fortsättningen på det!

Det härliga nu är att jag har fått bort alla de där jobbiga sakerna man stör sig på som syns så tydligt under åtsmitande kläder, bilringar och veck... sen är jag rätt så grovlemmad av naturen tror jag, har ärvt min kroppstyp av min pappa. Så jag räknar liksom aldrig med att se ut som Kate Moss! Men det är helt okej med mig så länge jag ser frisk och sund ut, jag tycker jag är snygg och det tycker min m2b också tack och lov. Han har verkligen peppat mig på ett bra sätt utan att få mig att känna att jag måste går ner i vikt för att göra honom glad.

Har börjat så smått med pilates igen, som jag gav upp för ett par år sen. Tycker det ger otroligt snabba resultat, man känner sig smidigare och starkare efter bara ett par pass. Men innan tappade jag lusten eftersom jag inte tyckte det syntes någonting under allt "mull". Nu hoppas jag att resultaten ska vara lite mer synliga på kroppen.

Ja på julen måste man unna sig! Min plan är att äta av det jag verkligen tycker är gott, men skippa det som jag egentligen inte är så förtjust i men som jag brukar slentrian-äta av. Knäck till exempel, det har aldrig varit någon favorit men jag har så klart alltid ätit en massa ändå. I år hoppar jag över det och äter något extra gott från julbordet i stället. Räknar inte med att gå ner något alls över jul och nyår utan försöker bara hålla vikten så att jag kan kämpa vidare därifrån sen. Det nya året brukar alltid ge en speciell kick tycker jag, och nu har man ju dessutom ett otroligt spännande år att se fram emot.

Jag fick en riktig kick när jag var ute och shoppade på mellandagsrean, och uptäckte att alla kläder i strl 40 plötsligt var för stora! Kom hem med kassar fullastade av strl 38-kläder som jag känner mig SÅ snygg i, så nu har min motivation återvänt helt och hållet. På nyårsafton kommer jag unna mig all god mat och dryck, men ska köra på som vanligt alla andra dagar.

Men det är klart att inget är förstört bara för att man låter sig själv go crazy en kort period. Det är ju det stora hela som räknas. Och på fyra månader hinner man åstadkomma mycket, så du ska se att det kommer gå jättebra!

Det var verkligen ett peppande inlägg!
Och vettigt!

Sunt förnuft när det gäller mat helt enkelt, varken för mycket eller för litet av det ena eller andra!!
Och motion!

Det är ju så himla enkelt, varför gör man det så svårt?!?!

Jag har iaf börjat ta mindre på tallriken! Och jag blir mätt ändå :D

tobiasochlinda

Tack för bra (långt men bra *LER*) inlägg!
Känner igen mig i massor

ja, tyvärr så har jag ju inte själv uppnått det där än..... :) men det ger verkligen inspiration tycker jag själv iallafall!

Verkligen!

jättebra inlägg!
Jag håller mig inte till någon diet, mer än mindre mat och mer motion och inget godis och ingen läsk. Så fort jag får lön så ska jag köpa ett sim/gym kort och då har jag tänkt börja räkna points igen, nu går jag ca 45-60 min om dagen samt cyklar till och från jobbet och det tar en 45 min tur och retur( har dock sem nu så jag går längre och ibland 2 ggr om dagen). Jag har provat GI men det passar inte mig eftersom jag älskar potatis och inte är speciellt förtjust i ägg och jag behöver inte äta så mkt kött.
Jag har även provat cambridge men jag mådde bara dåligt och vart grinig, kanske fungerar bättre nu när jag vet att jag måste gå ner i vikt, fast jag har tänkt hålla mig till viktväktarna eftersom det fungerar på mig.
Funderar på att ta ut hormonspiralen, den kanske gör det svårare att gå ner i vikt? Någon som vet, jag har gått ner ca 20 kg med den i men nu verkar det gå jäkligt sakta.

Jag vet vbara att hormonella p-medel inte alls fungerat för mig, jag har alltid gått upp i vikt av dem, oavsett det varit 2kg eller 23kg. Båda har hänt.

tobiasochlinda: vilket bra inlägg Känner oxå igen mig i många saker. Tack för dina rader!!
Imorgon är det dags att skriva in mig på viktväktarna. Känns bra, nu jäklar