gift sig ungt?

Om ni känner er redo så är det inte för ungt. Jag kommer vara 22 och min m2b 23 när vi gifter oss.

Dem som känner oss tycker inte att det är för ungt, men kan tänka mig att andra reagerar för det är "mode" att vara äldre när man gifter sig. Vi gifter oss för att vi älskar varandra och vill uppleva livet tillsammans såå varför vänta??..meeen det är ju min åsikt.

När jag var liten flicka ville jag gifta mig när jag var 20, det tyckte jag var JÄTTEgammalt! Nu är jag glad att det inte blev så, jag hade verkligen inte varit redo vid 20 års ålder. Nu kommer jag istället att vara 23 år - vilket också kan tyckas ungt, men jag känner mig trots allt redo för ett sådant steg. Min fästman är ett år äldre än mig.

Det hela handlar ju om att man älskar och respekterar varandra och att man VILL vara tillsammans, även när de tunga dagarna kommer. Och har man hittat den personen som man vill vara med oavsett, så ser jag inte varför åldern skulle vara ett problem.

På 70-80 talet var det väldigt vanligt att man gifte sig unga och även skaffade barn väldigt tidigt. Min mamma var 18 år när hon fick min storebror. Nu höll det inte med min brors pappa men det var av anledningar som alkoholism och annat. Min mamma och pappa gifte sig när jag låg i magen (1981). Då var mamma 21 år. Nu firar dem snart bröllopsdag. Så jag tror inte det spelar nån roll hur gammal man är när man gifter sig. Bara man har hittat rätt från början.

Jag och min m2b fyller båda 23 i år, jag har fyllt till bröllopet i juli och han fyller månaden efter. Jag tycker det känns precis lagom, dessutom har vi varit tillsammans i 7 år, så jag känner inte att vi kastar oss in i detta.

Som någon skrev tidigare i tråden, så känns det som att skaffa barn med någon tidigt mycket större än att gifta sig ung. Ett äktenskap kan man ta sig ur men barn har man för alltid...

Jag tror inte heller att åldern i sig spelar så stor roll, allt handlar om vem man är som person och erfarenheterna man bär med sig.

Lycka till!

jag kommer vara 20 (fyller 21 dagen efter så ) och min m2b kommer vara 25 :)

Jag kommer vara 20 & sambon 28, på bara nummret kanske det kan tyckas för ungt men för oss och vårt förhållande så kommer det rätt naturligt nu och vi vet vart vi har varandra och vi satsar på både på att äktenskapet ska hålla livet ut.
Tycker man mer kan utvärdera sig själv mer än just bara stirra sig blind på ett nummer, visst oftast så är det så att förhållande folk har vid 19/20 är inga gifta-sig förhållande, utan de kommer oftast senare vid 25. När generellt sett folk har mognat för att ha ett sådant förhållande.
Men ibland det tvärtom också, och då tycker jag inte att en siffra ska låta hindra livets gång.

Ett tecken som iaf jag ser positivt är att det vi gör är rätt och bara inte i hjärtat är att vi inte har fått några negativa kommentarer, från släkt, vännner, jobbkamrater och knappt några undrande frågor om varför så tidigt för mig. De som vet hur vi är och känner oss tycker det är roligt och det kommer rätt lägligt med.

Jag förstår inte varför de flesta här "förklarar" sig i sina inlägg. Oavsett ålder är väl kärlek ändå kärlek. Det finns inget som säger att mitt äktenskap har stötte chans att gå åt helvette än min mammas (hon gifter sig i år och jag nästa år)

Jag är 22 och min sambo 34 och vi ska gifta oss i september!

Håller med April20089: Oavsett ålder är väl kärlek ändå kärlek

Jag tror inte att åldern har störst betydelse, däremot tycker jag att det är viktigt att man känner varandra väl innan man tar steget till giftemål (så man vet vad man får ).
Själv så kommer jag vara 30 år och min sambo 34 år vi har då varit tillsammans i 12 år, hade lätt kunnat gifta mig med honom tidigare men av ekonomiska skäl har vi väntat.

Vi har varit tillsammans i tre, och det känns lagom för oss. Vi närmar oss 30 och vill ha gift oss innan alla pengar går åt till hus och barn och sånt... men skulle jag bli gravid skulle vi antagligen vända på det och ta hus och barn nu och bröllop om en sisådär 12 år vi med.