Cambridgekuren - Tråd 9

Men innehåller inte tuggummi sötningsmedel? Är det inte väldigt lätt att ramla ur ketosen då?

Sötningsmedlet i sig kan inte göra att du faller ur ketos - det handlar om kalorier från kolhydrater. Däremot kan tuggandet göra att du blir extra hungrig. Prova ett sockerfritt tuggummi och se hur du känner dig!

o O,
Mastermind! Jag minns dig! Kallade mig Buslinna förr, men började nog pulvra i samband med att du slutade. Vad tråkigt att det inte fungerade efter pulvrandet. Troligtvis är du ju däremot visare på grund av motgången!

fiffinurlig - Jag var konstigt nog väldigt sällan sugen på onyttiga grejer förra omgången, men kunde drömma våta drömmar om sallader. :P Så därför var det otroligt dumt att börja äta onyttigheter efteråt, så det är något jag INTE ska tillåta mig själv att göra, nu. Jag får helt enkelt se mig själv så som en nykter alkoholist gör; även om man varit "nykter" i flera år så funkar det inte att bara ta ett glas vin/en godisbit, för då kan man trilla dit igen utan att man vet ordet av det.

Kul att höra att det går bra. :) Hur länge har du hållt på? Jag mådde också jättebra sist och var mycket piggare än vad jag normalt är en vanlig dag (utan pulver, innehållandes onyttiga grejer). Mot slutet tränade jag en hel del, vilket jag även höll mig till ett halvår efter avslutad kur.

__
080426 - Som serafin säger så får du prova dig fram; man kan aldrig säga i förväg vem som tål vad. Själv skulle jag aldrig klara de där 5 månaderna utan Fun Light-saft, sockerfria tuggummin och sockerfria halstabletter. De senare hjälper även till om man lyckats bli hård i magen (vilket inte är ovanligt på en sån här kur, har jag förstått -själv hade jag snarare motsatt problem tack vare/pga Läkerolen).

__
serafin - Ah, jag känner ändå igen ditt nick, du har väl också varit aktiv här i några år? :) Hur har det gått för dig?

o O,
Jag kom tillbaka hit i början av månaden efter att ha lagt ner någon gång i somras. Jag tappade 13 kilo i fjol vår och höll det ända fram till hösten då vi började renovera köket och vi tvingades leva på hämtmat ända fram till jul ... Hejsan hoppsan. Kombinerat med stress på nytt jobb, plugg och saknad av sambon som jobbade mycket utomlands så gick jag raskt upp vartenda kilo igen.

Men, i början av månaden satte jag igång och var iaf glad över att inte ha gått upp över den startvikt jag hade i fjol ... Nu jäklar!

Framför allt måste jag nu planera för hur vardagen ska se ut när jag har pulvrat färdigt. Jag vill INTE gå upp allt igen. En tröst är att jag iaf klarade att hålla de där tappade kilona borta under ett antal månader. Nu ska allt det och mycket mer därtill bort, bort, bort!

Spännande med KBT! Finansierar du det privat eller har du lyckats få hjälp av landstinget med det? Jag överväger själv KBT starkt (läser i dagsläget böcker i ämnet, men personlig terapi vore ju enormt mycket bättre) så jag vill gärna höra så mycket som du vill berätta om den delen av ditt projekt!

serafin - Det är bra att försöka se det positiva i att man "misslyckats"; då är man ju en erfarenhet smartare och _vet_ hur viktigt det är att hålla en bra kost efteråt. Det är ju så himla lätt att säga, och att nicka och säga att man förstår, men det är ljusår skillnad på att verkligen förstå innebörden bakom de orden.

Jag sökte länge genom landstinget, men blev bara skickad fram och tillbaka, så jag började ringa privata mottagningar också, men ingen hade tid. Så jäkla typiskt. När jag verkligen kände mig redo för terapi så hade jag precis flyttat till Malmö, efter 5 år i Helsingborg, där de har en bra landstingsfinansierad KBT-mottagning (Najaden). Blev så less på situationen, så jag ringde Najaden ändå och sa som det var; att jag helt enkelt först nu, efter flytten, kände mig redo. Och de tog emot mig! :) Blev helt paff. Och skitglad. :D Har varit på "bedömningssamtal" och blivit godkänd, och imorgon sker alltså min första riktiga session. Har också läst mycket om KBT, har en bok just om KBT för överviktiga ("Övervikt handlar om känslor" av Lisbeth Stahre, är egentligen en bok för studenter) som verkligen är jätteträffande -och det var när jag inte kunde läsa den pga att den gick för djupt, som jag insåg att det var KBT jag behövde. Har varit med om en hel del i mitt liv, så övervikten handlar just precis om mer än bara basisk njutning av mat för min del. Och jag har klarat mig igenom allting själv (var i kontakt med BUP som tonåring dock, men de hjälpte inte ett dugg, snarare tvärtom), men det är just den här lilla, sista uppförsbacken jag behöver hjälp med, för att kunna ta mig ned för resten av berget själv, känner jag.

O o: Vad underbart att du fått den hjälp du behöver och önskar.
En släkting till mig, som bor i Stockholm, går på KBT hos nån känd terapeut (om det är så dom kallas) Jag vet att hon har gått ner några kilon iallafall..Jag antar att det tar ett bra tag innan man får grepp om problemet..

Själv skulle jag kunna tänka mig sån terapi som hon fick i Outsiders igår..Såg ni det? Hon var sjukligt beroende av choklad och åt HELA tiden. Efter en terapisession åt hon aldrig nå mer choklad...

Jag står still på vågen idag med..Ja jag vet att jag måste sluta väga mig dagligen..Jag hoppas att det snart börjar röra på sig igen annars blir jag galen..

Lycka till idag!

fiffinurlig - Va? Hur gick det till? :o Har inte TV, så jag såg inte det. :(

Be sambon/maken konfiskera batteriet till vågen. ;)

o O skrev 2008-01-22 11:19:54 följande:

Ja du jag vet inte..Hon fick knacka på känsliga energipunkter på kroppen och samtidigt säga varför hon behövde chokladen bla...Men det verkade ju funka!

Idag har jag en sån där BLÄ dag!!! Jag känner att nu skiiiiter jag i det här snart. Jag känner mig som en utomjording ibland. När vi får matfrämmande så lagar jag maten men sitter bara och tittar på. När vi går bort sitter jag och tittar på...
Det känns som om man "tappar" den där guldkanten i vardagen lixom. Kaffe som jag älskar kan jag inte dricka för jag klarar inte av det utan mjölk. När jag har lämnat på dagis brukar jag alltid koka mig en kopp och ta en grov smörgås med något gott pålägg på...Och i fredags fick jag titta på när familjen fredagsmyste..Hade varit ok om jag åtminstone kunde ta lite morötter eller nåt, men sällan kul att inte få äta NÅGOT ALLS!!

På torsdag fyller jag år och då ska jag sitta och titta på när alla fikar..kul jul...

Ahhh...Nu kom jag in i tråden och spred min negativitet-sorry MEN jag behöver lite pepp för att klara mig igenom det här nu...Jag MÅSTE!!

fiffinurlig... belöna dig på något sätt!!
för varje vecka du klarar (eller egen intervall) så belöna dig!
jag har gått o klippt mig, köpt nya jättesnygga (dyra) byxor,
härnäst blir det faktiskt en cykel :D

Fiffinurlig:
Jag vet hur du känner dig, det är tufft. Men försök tänk att det är en kort period av hela ditt liv. Nu blir det snart varmare och då vill man ju kunna gå sommarklädd och fin som alla andra utan att känna sig obekväm (så är det för mig i alla fall). Jag har satt upp delmål oxå i ca 4 kg intervaller. Har nått mitt första delmål nu (-6 kg) och efter varje mål så får man köpa sig nåt snyggt som ganka sa.
Ge inte upp nu! Du är jätteduktig! Det är ni alla.

Har gått hyfsat för mig i dag. Skönt att slippa känna samma kurrande mage som jag kännt tidigare På fredag ska jag ha tenta i Juridik, då tänkte jag faktiskt ta ett ägg tillsammans med frukosten, så jag kan koncentrera mig på tentan.