Min mamma är lite som din, i alla år har hon klagat på mig. Jag har försökt att lösa problemen med henne men insett att det går inte hon kommer aldrig att ändra på sig och sitt sätt. Hon har åsikter om allt som rör vårt bröllop men i höstas nu fick jag nog och sa åt henne att hon gifte sig 74 då fick hon bestämma hur hon ville ha det. Nu ör det min tur och jag gör som jag vill utan att hon behöver tycka om det. Att antingen kommer hon på bröllopet och beteer sig som folk eller så stannar hon hemma för hon åker ut med huvet före om hon beteer sig som hon brukar.
Jag hoppas att ni får det bröllop ni vill ha. Försök att strunta i alla negativa människor är ju eg bara att inte bjuda dom så kan dom stå där sen. Din mamma lär bli snopen när hon upptäcker att hon inte blev bjuden, precis som min vännina lär bli. För jag har valt att inte bjuda en av mina närmsta vänner pga alla hennes åsikter om allt.
Lycka till nu
17jan2009 skrev 2008-01-03 01:05:26 följande:
Liten update: Det sista som hände innan jul var att min kära mor ringde upp mig (jag skulle inte fira jul med mina föräldrar för första gången utan med min m2b:s släkt) och talar om för mig att hon tycker att jag är omogen, egoistisk och en energitjuv, men att hon inte vill prata om det! Jag får alltså inte ens en chans att försvara mig mot hennes påhopp. Jag håller mig väldigt lugn och föreslår att vi borde gå i samtal tillsammans eftersom vi inte verkar kunna förstå varandra, som vi ju har pratat om här i tråden tidigare. Först är hon negativ men ändrar sig efter ett tag. Jag tycker att det känns som att det är hon som är barnet och jag den enda vuxna just nu. Jag begriper ingenting, men tror att hon mår dåligt av många olika orsaker just nu och tar ut det över mig.Hon avslutar samtalet med flaggan i topp genom att säga: "Det känns skönt att du inte kommer hem över jul, för det hade jag nog inte orkat med." Min förvånade komentar blir: "Vad fint att du säger så!"Jag ska åka hem till mamma och pappa i övermorgon, men mamma har sagt att hon inte orkar prata om bröllopet så jag vet inte alls hur det kommer att bli. Vi får se.... Tills vidare fortsätter jag skriva av mig här. Tack för det fina stöd som ni har gett mig tidigare, det är verkligen välbehö
vligt.Om det är fler som känner igen sig är det bara att haka på här. Vi behöver stötta varandra, vi med tråkiga släktingar. Kram på er alla!