• 17jan2009

    Vem ska bestämma??

    Jag läste just en gammal tråd (www.brollopstorget.se/Forum-1-9/m2417278.html) som handlar om medbestämmanderätten som folk runt omkring tycks tro att de har när det kommer till bröllop.

    Mormor tycker si, mamma tycker så och mostrarna något annat. I tråden finns hysteriska exempel på hur andra ställar krav på hur man ska göra och ha det för att de ska vara nöjda. Hur har ni det med er släkt och vänner? Vi borde verkligen stötta varandra i detta...

    Så dela med er av era erfarenheter, vilka dumma kommentarer har ni fått? Hur reagerar ni på dem och tar ni striden eller har överseende??

  • Svar på tråden Vem ska bestämma??
  • 20080301

    Min mamma är lite som din, i alla år har hon klagat på mig. Jag har försökt att lösa problemen med henne men insett att det går inte hon kommer aldrig att ändra på sig och sitt sätt. Hon har åsikter om allt som rör vårt bröllop men i höstas nu fick jag nog och sa åt henne att hon gifte sig 74 då fick hon bestämma hur hon ville ha det. Nu ör det min tur och jag gör som jag vill utan att hon behöver tycka om det. Att antingen kommer hon på bröllopet och beteer sig som folk eller så stannar hon hemma för hon åker ut med huvet före om hon beteer sig som hon brukar.
    Jag hoppas att ni får det bröllop ni vill ha. Försök att strunta i alla negativa människor är ju eg bara att inte bjuda dom så kan dom stå där sen. Din mamma lär bli snopen när hon upptäcker att hon inte blev bjuden, precis som min vännina lär bli. För jag har valt att inte bjuda en av mina närmsta vänner pga alla hennes åsikter om allt.
    Lycka till nu


    17jan2009 skrev 2008-01-03 01:05:26 följande:
    Liten update: Det sista som hände innan jul var att min kära mor ringde upp mig (jag skulle inte fira jul med mina föräldrar för första gången utan med min m2b:s släkt) och talar om för mig att hon tycker att jag är omogen, egoistisk och en energitjuv, men att hon inte vill prata om det! Jag får alltså inte ens en chans att försvara mig mot hennes påhopp. Jag håller mig väldigt lugn och föreslår att vi borde gå i samtal tillsammans eftersom vi inte verkar kunna förstå varandra, som vi ju har pratat om här i tråden tidigare. Först är hon negativ men ändrar sig efter ett tag. Jag tycker att det känns som att det är hon som är barnet och jag den enda vuxna just nu. Jag begriper ingenting, men tror att hon mår dåligt av många olika orsaker just nu och tar ut det över mig.Hon avslutar samtalet med flaggan i topp genom att säga: "Det känns skönt att du inte kommer hem över jul, för det hade jag nog inte orkat med." Min förvånade komentar blir: "Vad fint att du säger så!"Jag ska åka hem till mamma och pappa i övermorgon, men mamma har sagt att hon inte orkar prata om bröllopet så jag vet inte alls hur det kommer att bli. Vi får se.... Tills vidare fortsätter jag skriva av mig här. Tack för det fina stöd som ni har gett mig tidigare, det är verkligen välbehövligt.Om det är fler som känner igen sig är det bara att haka på här. Vi behöver stötta varandra, vi med tråkiga släktingar. Kram på er alla!
  • Mrs Marley

    Bröllop har en förmåga att dra fram dåliga sidor hos släktingar.
    Personligen har jag inte haft några större bekymmer, kanske för att vi planerar mkt med hjälp av kompisar.
    Min syster råkade ut för ngt riktigt tråkigt när hon gifte sig...

    ...hon bjöd tre av våra närmsta kusiner ( 12 år, 19 år & 21år )som vi bott grannar med hela livet. Den äldstas sambo bjöds med efter som dom då hade varit tillsammans i tre år. Mellan kusinen som vid denna tiden var 19 år hade precis träffat en ny kille. Eftersom ingen hade träffat honom såg min syster ingen anledning att bjuda honom.
    Det hela resulterade i att hela familjen skulle bojkotta bröllopet föra att han inte blev bjuden.

    Min syster blev jätteledsen och besviken. Mina föräldrar försökte lösa situationen flera gånger med min faster och hennes man.

    Min faster och hennes man kom tillslut till bröllopet men efter det så bröt mina föräldrar kontakten med dom. Ska tillägga att det ska mycket till för att min pappa ska göra en sådan sak.

    Nu är detta, oj!!, 13 år sedan och man kan säga att det är inte från de senaste 3 åren som min pappa har börjat träffa min faster igen ( förutom hos farmor och farfar)
    Min syster och mina kusiner bröt helt och det kommer aldrig att repareras

  • Skottdagen2008

    Jag lider med er och känner mig plötsligt väldigt lyckligt lottad. Att folk oavsett släkt eller vänner kan tro att de kan få bestämma hur ens eget bröllop ska vara. Har läst fler trådar och jag blir bara så förvånad, menjag vet att det är sant.

    En tråd jag läste var det ett par den en bor hade en ny tjej från utlandet och han tyckte det var helt givet att hans tjej skulle komma, ok kanske inte konstigt, men att hennes föräldrar och syskon skulle bjudas in för det var ju en så bra möjlighet för hans föräldrar att träffa hennes? QUE?! Knycka festen liksom. Nä, fy tusan.

    De enda "kommentarer" jag fått är att det kostar väldigt mycket, NOT, vanlig medelsvenssons budget (tror de att bröllop är billiga för 70 personer?!)

    Eller att jag inte får ha röd klänning utan att den ska vara vit ( min m2b )

    Eller att jag inte är brusdsnygg så jag ska nog inte ha slöja.

    Eller att jag ABSOLUT inte får ha slöja för jag har ju fött en son (som blev 2 år igår )

    Känner mig dock lyckligt lottad jämfört mer er stackars andra. Massor av styrkekramar och stå på er, det är ERT bröllop. Vill ni boka av allt, säg sanningen och boka av det och gift er hemligt och ha bara en minifest för de ni verkligen gillar.

  • millanros

    de här låter som en tråd jag behöver
    ska läsa i kapp mig o ge min version lite senare

  • B & S

    (vet tyvärr inte hur man gör såna "fina" kopieringsinlägg så gör så här istl med namnet)

    Utomlands 2000?

    Anledningen till min oro ÄR att även om jag hade tagit med mig klänningen i handen och ringarna i väskan så hade nåt hänt ialf!

    Vi hade säkert glömt nånting nånstans, någon annan eller vi hade råkat göra något med handbagaget under resan som blir fel, något hade gått sönder under resan, vi har glömt ett visst papper hemma som behövs för vigseln etc etc....PÖÄNGEN med inlägget var igentligen inte dem stackars ryssarna utan att jag är en sådan otursfågel! att det verkligen är att utmana ödet och åka utomlands för att göra det "perfekt" istl där och samtidigt kasta mycket av "makten" in i andras händer.....jag skämtar inte det hade säkert hänt nåt fånigt som en extra mellan landning för att någon fått hjärtattak och vi missar någon tid nånstans eller att någon "rammlar" och spiller nåt på någon/en sak/klädesplag och även med skydd så går nåt sönder.
    Väl nere i Italien så litar jag inte till fullo att reseföretaget lyckas med att ge tillräkligt god service som jag hade fått här i Sverige med att fixa fram frisör, fotograf av någon bra kvalitet. Någon av dessa har jag ju aldrig träffat förrut och försöka förklara för dem vad jag vill ha för sorts grejer när jag aldrig får träffa dem innan utan vidare befodra ideér är ingen höjdare. Har hört mycket om tex försenade frisörskor som är ignoranta och tror att hon kan fixa lite krull på 5min innan vigseln samt hon talar inte ens Engelska så man kan inte förklara riktigt då ens hur man vill ha det så istl gör hon som hon vill några pippelotter.

    Jag skämtar inte utan jag kan ha sådan super otur med allt möjligt! så jag utmanar inte ödet och känner mig lite mer säkrare hemma när jag känner fotografen och kan smaka på tårtan, vet exakt vilka adresser vart vi ska åka till och hur/när.

    Det är säkert jätte många som lyckats får fin utomlandsvigsel och haft massor av tur men då jag inte e turnisse nr 1 så vågar jag helt enkelt inte. Jag har sett alldeles för mycket redan av vad som kan hända for sorts oturs grejer i mitt liv.
    Det finns många exempel både mer seriösa och mindre men tex att få hela 2st whiplash skador inom loppet av bara 4år. Den skiten får jag dras med varje dag nu...samt att massor av folk dömmer ut en för att man inte kan jobba normalt. ihop med min ålder ser dem det som lathet och icke vilja att arbeta?! Jag hade väl fan jobbat om jag kunde för vem vill sitta hemma utan riktig lön om man kan få det???
    Tom min svärfar tycker ju jag är totalt oduglig pga jag inte har ett jobb alls just nu mm och förtjänar inte hans son. Det är trotts att jag precis la ner eget företag nyligen och endast för att det gick segt med fösäljningen och inte för jag tröttna eller fick ont då jag kunde jobba lite lättare. Han bryr sig inte om nåt och vill inte ens veta hur jag slitit arslet av mig med olika jobb innan olyckorna! Han vill inte heller veta framtids planer ens.
    Han pajade nästan hela bröllopsplaner med sin elaka tunga, frågan e om han lyckas förstöra resten med innan vi hunnit till vigselförrättaren?!
    Vi kan ialf inte nu ha någon som helst sorts fest med släkten eller ens bjuda in dem till vigselen.

    Tyvärr kändes det som jag behövde förklara lite mer av min "oro" för att poängen skulle synas mer och om vad jag är orolig för. Hoppas det syns mer nu och nej som sagt jag överdriver ej min otur det händer jämt grejer som e helt otorligt onödigt och allvarligt eller elaka/tråkiga.

    MVH/ Olyckskorpen

  • Bride in England

    Without exception, every human being has the ability to transform any weakness or suffering into strength, power, perfect peace, health, and abundance.

    Tänk på det!! You only live once hörru du!

  • millanros

    Har bara läst en sida och känner redan igen mig i såååå mycket!!!!! inlägg 63 skulle jag kunnat skriva själv... (förutom paris biten) ska först säga att vi INTE har bett om några bröllopspengar nån gång och vi har inte räknat med att få några heller.. även om vi tacksamt tar emot!!! Men hon hotar med att får hon inte vara med o bestämma så får vi inga pengar (vilket inte är något större hot i detta läget men sååå fult!!!)

    När vi berättar att vi ska gifta oss för svärföräldrana går de till så här..
    -Vi har något att berätta (säger sambon utan att avslöja något som helst)
    -VA SKA NI SEPARERA (utbrister svärmor)
    - Nää vi ska gifta oss (säger sambon)
    -åhhh jag trodde ju ni skulle dela på er (upprepar svärmor)

    sen kom gratulationer...
    NÄr sambon sen la sonen så fick jag en uppläxning om barnuppfostran och fick höra att mina förldrar inte har uppforstrat mig till att vara snäll!!!!

    JIPPIE!!! vilket härligt mottagande!!

  • B & S

    Okej läste mer och såg trailer...allt jag säger är hmmmmmmmmmmmm....

Svar på tråden Vem ska bestämma??