Vem ska bestämma??

Jag förstår om man tycker det är kul om man får en penninggåva till sitt bröllop men vissa verkar ju tro att föräldrar SKA betala. Varför ska de det? Att föräldrana till bruden betalade förr var ju för att bli av med dottern och få en bra man till henne. Så är det ju knappast längre. Om man inte får pengar av någon står man heller inte i skuld. Själv hade jag hellre skjutit upp bröllopet eller haft ett mindre bröllop som jag hade råd med. Det är faktiskt gratis att gifta sig, trots att man inte tror det när man hör om vad bröllopsfester brukar kosta.

Oj... det kändes inte som helt rätt tråd att lägga in det inlägget i. Men kanske har du (Timpson) inte hunnit läsa igenom hela tråden? Här är vi mer eller mindre förtvivalde över relationerna till våra nära och kära (läs mammor) eftersom åsikterna och kommentarerna som kommer från dem mer ofta än sällan sårar och gör oss besvikna. Jag uppfattar inte att det är en fråga om pengar eller gnäll från bortskämda små flickor. Oavsett om bröllop är gratis eller dyra ställer de många relationer på prov, i alla fall för oss i denna tråd.

Jag har just kommit tillbaka från mitt eldprov, helgen hos mina föräldrar, och ska snart skriva och berätta hur det gick. Men nu är jag så galet trött att det får bli imorgon.

Om det fortfarande finns någon som läser i denna tråd vill jag bara berätta lite om hur det har gått med min mamma. Jag och min m2b var hos dem förra helgen och hade förberett oss på att ta diskussionen om vem som ska bestämma vad kring bröllopet en gång för alla.

Det blev en ganska jobbig diskussion där mamma åter igen sa att hon tyckte att vi skulle åka till Paris och gifta oss om det ska vara så svårt att komma överens. Det känns som om hon anklagar mig för en massa saker som jag inte känner igen. Jag insåg att det största problemet är att hon är rädd att släppa kontrollen. Bröllopet blir ju oundvikligen en stor grej och det är så himla viktigt för henne att vi inte "fattar några onstiga beslut".

Mamma har väldigt bestämda åsikter om hur ett bröllop "ska" gå till och kan tyvärr inte se att vi vill att det ska kännas som vår dag och vår högtid och inte som ett "standardbröllop".

Det hela slutade med att jag var väldigt irriterad och att mamma inte ville prata mer om saken. Min m2b (som är lite konflikträdd) försökte se praktiskt på det hela och få oss att sluta diskutera. Det kändes speciellt jobbigt när han till slut reste sig och gick eftersom han inte tyckte att "vi kom någonstans".

Summan av kardemumman och helgen är att vi inte har rett ut någonting. Vi är fortfrande lika oense om vad som ska gälla och vem som ska bestämma. Mamma tycker att jag är egoistisk och bara tänker på mig sjäv medans jag inte kan förstå att jag inte ska ha rätt att själv få välja hur min bröllopsdag ska vara. Suck....

Så... detta kändes som rond 2 eller 3 kanske, men matchen är definitivt inte slut än.

Hur går det för er andra??

Hmmm.. jag har det exakt som du just nu... pratar inte om bröllopet ens... det är ju en stund kvar, men ändå vore det roligt att kunna prata om det! Ser inte fram emot julen, men iofs ett bra tillfälle att se till att lösa detta... Måste fråga mamma vad det är hon är rädd för! Att vi ska göra bort oss? Inför vilka i så fall?

Ickaflicka: visst är dte trist. Det känns onaturligt att inte prata om det med familjen men samtidtigt orkar jag inte ha konflikt hela tiden. Mamma kan i ena andetaget säga att hon vill få vara mer delaktig för att i det andra andetaget säga att hon inte vill veta mer förrän det är dags. Grr... hur ska man förhålla sig till det??

Jag ska faktiskt inte fira jul med mina föräldrar i år vilket känns rätt så skönt efter allt detta. Min sambos föräldrar är mycket enklare.

Du, nu när jag tänker på det... vi kanske har samma mamma!? Min är så himla rädd att vi ska fatta konstiga beslut och verkar tro att det ska bli en pinsam tillställning. Jag har frågat henne om det, men hon skulle andrig erkänna att hon känne så.

Hoppas vi aldrig blir likadana mot våra döttrar! Kämpa vidare Ickaflicka!

det är som min pappa.
Jag blir knäpp han vill att jag bjuder alla hans syskon och deras barn
det blir 21 personer till på inbjudningslistan om han får som han vill och det vill inte jag.

Jag vill ha ett litet och intimt bröllop.
Vi har redan 31 på listan som det är nu.

Det skulle bli över 50 personer.

Och så säger han: Ja men bjuder inte du dom, då kommer inte jag, antingen kommer alla eller så kommer ingen.

fdLadye: Outrageous! Vilken pappa ställer ett ultimatum för att komma på sin dotters bröllop??? Han har nog inte tänkt igenom detta! Vad säger din mamma? Någon borde verkligen tala förstånd med honom!

17jan2009: Skönt att jag inte är ensam om att ha en sån konstig mamma! Just det där med att erkänna vad hon verkligen känner och tycker, att det ska vara så svårt! Det blir alltid en massa konstiga dispyter, och eftersom hon aldrig avslöjar det riktiga skälet bakom sina kommentarer, så är det väldigt svårt att bemöta dem! Till exempel ville hon inte att jag ska bjuda min faster som hon gjorde sig osams med för länge, länge sedan! Jag har endast goda minnen av min faster från när jag var liten, fast jag vet att de inte går ihop. Mamma kunde dock inte vara ärlig och skyllde på att hon tyckte det blev för många gäster! Som att en faster skulle förstöra hela budgeten! Samtidigt vore det enkla att inte bjuda faster så att jag själv slipper oroa mig för att mamma ställer till en scen, men då har ju mamma fått som hon vill, på bekostnad av mig och pappa, som gärna vill ha faster med... Varför får människor som hon alltid rätt, hur man än gör???

Skönt att jag kan avreagera mig inför julens diskussioner i denna tråd!

Hej alla, jag lider verkligen med er som har problem med foraldrar och svarforaldrar. Tank att det som borde vara den lyckligaste dagen i ens liv kan orsaka sa mycket problem. Visst hade man aldrig kunnat tanka sig att ens foraldrar skulle satta kappar i hjulet pa det har viset innan brollopsplaneringen borjade? Jag tror att det far personer att visa sidor de inte har visat forut.

17Jan2009 - jag haller med personen i traden som sa att din mamma verkar avundsjuk. Det verkar ligga nagot mer bakom det hela. Kanske hon inte fick sin brollopsdag som hon ville, hennes mamma kanske bestamde det hela och nu vill hon ta igen det hon missade? Eller ar hon avundsjuk pa andra omraden i ditt liv, problem som inte blivit losta? Allt jag kan saga ar att det ar INTE brollopet i sig som far henne att bete sig som hon gor, det ar bara den utlosande faktorn. Ni borde verkligen ta ett laaaaangt snack, ett ordentligt samtal, om det hela. Samtalsterapi later som en ypperlig ide. Battre att forsoka losa det nu innan ni blir riktiga ovanner.

Sjalv har jag problem med svarmor som ar valdigt organiserad och har starka asikter om allt. Hon vill ha traditioner som de "bör" vara medan vi vill gora brollopet till det vi vill ha. Det ar sa trakigt nar det blir sa. Vi diskuterar inte ens brollopet med henne langre for att det blir sa jobbigt, jag ar glad att det inte ar min egen mamma som ar fallet for vissa av er andra. De betalar ocksa en del av brollopet, och det ar ju det som ar det stora problemet tror jag. Hade man inte varit ekonomiskt beroende av dem kunde man ju kora med att "det ar vart brollop" hela tiden.

Nääej det där var det hemskaste jag hört på länge!
Fy vad elakt av din far att säga så!!!
Hade det varit min pappa hade jag vänligt men bestämt sagt att om han känner att han och jag har samma relation till varandra som jag har till mina släktingar, som jag inte träffar mer än någon enstaka gång per år, så borde han ta sig en allvarlig funderare på hur han egentligen varit som pappa. Och sedan upplyst honom att det normala är att banden mellan far-och-dotter är ganska mycket starkare än mellan tex dotter-och-farbrorsfru men om han känner att fallet inte är så är det verkligen tråkigt och eftersom ni gjort valet att ha en liten intim fest med bara det närmaste kanske han skall uteslutas eftersom han inte räknar sig själv inom den närmaste kretsen?

Sista meningen där var alltså något jag skulle säga till pappa för att få hnom att fundera på vad han egentligen sagt.. Framgick inte så tydligt av den meningen