Vem ska bestämma??

Tänk att de kan säga så himla hårda och onödiga saker. Det är som att det är glapp mellan hjärnan och munnen, för jag tror inte att de menar att vara så himla elaka eller såra så mycket. Det är som att de inte hör sig själva...

Jag lider verkligen med dig Ickaflicka, men är det säkert att du inte skulle kunna chocka din mamma med att bara svara "det gör mig så ledsen när du säger så där" nästa gång hon säger något negativt. Vad tror du att hon skulla säga då?

Min erfarenhet är att om man lyckas tala uppriktigt och tar ansvar för sina egna känslor genom att sätta ord på dem, istället för att prata om den andra personen, så får man ett annat bemötande. Detta är en beprövad samtalsteknik som fungerar i alla andra sammanhang och kanske skulle vara värd för dig att prova.

Steg två blir att lägga tillbaka makten hos den andre genom att först tex säga som ovan och sedan säga "jag skulle må mycket bättre om du inte sa så till mig, kan du tänka dig att göra det?"

Oftast är ju inte folk så hårdhudade att de då säger "det struntar väl jag i" utan säger snarare "ok". Då har man en överenskommelse som inte bygger på skuld utan på uppriktighet och öppenhet.

Jag vet inte vad du känner för det här, Ickaflicka, men jag skulle verkligen råda dig att våga prova. När det är sagt behöver man ju inte säga mera utan utgå ifrån att man nu har en överenskommelse som gäller. Det behöver inte bli ett långt och jobbigt samtal.

17jan2009: Det kanske kan vara en väg att gå, pratade med mamma igår och mjukade upp med att poängtera att detta är mitt och min m2b:s bröllop, inte hennes. Och att hon inte behöver se lokalen innan vi accepterar offerten eftersom vi kontrollerat lokalen och den är okej (hon litar ju förstås inte på att jag kan ta ett sånt beslut!). Men nästa gång hon säger nåt som sårar mig ska jag säga det! Tack!

Är det någon här?

Måste bara berätta av mig!

När vi berättade för mamma och pappa att vi skulle gifta oss och vad vi tänkt oss så sa de direkt att de ville vara med och betala, och att de gärna betalade för hela festen. Okej, tänkte vi, jättesnällt att de vill bidra, men inte hela festen, för då blir det problem!

Det ledde till att vi flyttade fram festen (dvs från -09 till -08) eftersom vi annars varit tvungna att spara ihop alla pengar först, och hittade en jättefin lokal som vi inte har råd med själva.

Nu säger mamma och pappa att de tycker att föräldrarna, alltså även min m2bs föräldrar ska betala hela festen, dvs att vi ska fråga m2bs föräldrar om de kan betala 25 000 för vårt bröllop! Våra föräldrar har inte samma syn på ekonomi, så jag tyckte att det kändes konstigt, speciellt när mamma och pappa sa från början att hela summan var okej. Nu vet jag inte hur jag ska göra, just nu känner jag mig lite beklämd, det känns inte okej. M2b har nog redan pratat med sina föräldrar, men jag är rädd för vad de tycker om frågan. Och om de säger nej, så är jag rädd för att mamma och pappa backar, och då kan vi inte genomföra detta, vilket känns så tråkigt...

Just nu har jag lagt ned alla planer, för jag vågar inte ens glädjas åt bilder på fina brudklänningar, för jag vet inte om det blir något... Jag kanske låter som stackars lilla rika flicka när jag suckar över att drömbröllopet inte blir av, men mest är det oro för hur det ska kunna bli en kul fest om föräldrarna inte kommer överens. (Tyvärr vet jag att mamma kommer att tycka det är "hemskt" om inte m2b.s föräldrar "vill", alltså har möjlighet, att bidra)...

Har någon nåt tips eller bara lite tröst?

Hej Ickaflicka

Jag har inte något konkret tips på vad du/ni ska göra, men jag skulle nog skuta upp det till ett senare datum och försöka spara pengarna själv.
Då kan ni känna att ni inte är beroende av pengarna från era föräldrar och kan därmed avfärda dumma kommentarer lite lättre.
Vad säger m2b föräldrar om situationen?

Hopps det löser sig för er,
Kram Tess

Usch, jag var rädd för det svaret! Jag vill ju inte skjuta upp det, med tanke på att vi tänkte 2009 först och sedan glatt kände att vi kunde få gifta oss redan 2008.

Vi ska prata med m2bs föräldrar ikväll. Jag vill inte ha några pengar från dem, känns konstigt att mina föräldrar vill det! Jag måste nog säga ifrån till mamma, att så här gör man inte, för det gör man väl inte? Säger att man ska betala hela, och sedan kräver att brudgummens föräldrar ska betala halva...

Hmmmm...

Lån är väl inget roligt, men en lösning kanske?!

Kan det vara så att det blev mer pengar än de räknat med, och känner att de inte kan betala allt, eller har de varit med i planerna och valt lokal etc? För då är det ju jättekonstigt, så gör man verkligen inte. Att "ta tillbaka" det man lovat tycker inte jag man gör oavsett om det handlar om pengar eller annat.

Hoppas att det går bra och att ni får gifta er 2008 i alla fall!

Lån ser jag tyvärr inte som en lösning, vill inte låna pengar till något som inte kommer att finnas kvar, är alldeles för ekonomisk för det...

När mamma och pappa sa att de ville betala allt så pratade vi om ca 45 000, det har visserligen stigit till 50 000, men vi har bara bett att de betalar 35 000 av det. Vi sa från början att det är vårt bröllop och att vi bestämmer formen, men de har godkänt lokalen och upplägget...

Men med tanke på hur konstig min mamma är så kan vad som helst ligga bakom...

Mina och sambons släktingar är irreterande ointresserade.
Mamma blir hysterisk om man frågar henne plus att hon inte lyssnar utan tyker att vi inte ska slösa pengar på bröllops festen
nej dom är värkligen inge roliga kan bero på att vi har haft 4 TRÅKIGA låg budget bröllop dom sista 7 åren =0(

Hoppas dom smälter när det drar i hopp sig

Mina föräldrar har inga pengar... Så jag hoppas att dom inte kommer med några heller. För jag vet att de egentligen inte har råd. Men däremot har de bra ideér o ställer alltid upp för mig o finns där. De är bra på o laga mat mm.

Däremot min svärfar (svärmor e tyvärr avliden sen 3 år) han har ju pengar. Men bry sig eller kan inget. Men han säger inget. Vi vill inte fråga heller. Får vi ett bidrag sen blir det till bonusgrejjer som att bjuda på ALLT i baren tex.