Vem ska bestämma??

men det handlar ju inte om att ta hänsyn osv utan det handlar om er bröllopsdag,jag antar att hon redan haft sinbröllopsdag där hon fick bestämma hur hon ville ha det.
Man måste inte alls ha bordsplacering, brudskål,talordning osv. Det är ni som bestämmer vad ni vill ha. Vårt bröllop går helt i svart, min mamma gillar det inte alls och det har jag fått höra högt och tydligt, men det ändrar inget. Vi vill ha det svart och då blir det så. Ni ska levamed minnet av ert bröllop för all framtid då måste det bli just ERT bröllop, inte din mammas. mosters, systers, fasters, kusins morbrors utan ert.

Augustibrud:
Jo, det är mycket lättare att prata med pappa och han kommer säkert att fungera som medlare framöver.

Vi ska åka till dem i mitten på december och då hoppas jag att vi alla fyra kan sätta oss ner och prata om detta i lugn och ro. Hoppas att mamma blir lite lugnare när det är andra med i diskussionen också...

17jan2009: Jag är rädd att jag kommer att hamna i precis samma situation som du! Jag känner igen mycket av min mamma i din, kraven på etikett, perfektion och oförmågan att förstå att jag är vuxen och kan fatta egna beslut utan att göra bort mig! Vi har inte kommit så långt i planeringen, men det första mamma sa var att hon vill betala ALLT! Jag är ju förstås tacksam, eftersom vi knappast skulle ha råd själva... Men jag vet att det följer med krav med dessa pengar! Än så länge har hon bara sagt; men vi vill vara med i planeringen! Men jag vet att hon kommer att gå längre än så!

Min första reaktion var denna. Vi måste först prata med sambons föräldrar, jag tror att de kanske också vill hjälpa till, och då kanske det kan bli lite tydligare att båda föräldraparen hjälper till men det är vår dag. Då kan inte mamma ställa lika höga krav på att få bestämma. Jag hoppas att det funkar!

Grejjen är att jag och sambon har ganska annorlunda idéer om hur vi vill ha bröllopet, inte alls traditionellt. Och sambon och mamma kommer inte alls överens, så det är stor risk för ett bråk däremellan. Jag måste verkligen förebygga det!

Tack för att du skapade denna tråd, jag tror att det är fler än vi som har samma problem!

Har inte lika stora problem som dig men vi har hållt våra planer hemliga för alla fram till för 1mån sedan då vi kände att närmaste familjen skulle få veta, ångrar lite att vi inte höll på det lite till. Nu frågar de allt, hur vi har planerat och hur vi ska ha det och när man berättar en detalj t.ex. att ja hittat mina drömmars klänning via internet och att den sys upp efter mått då tittar mamma o syster menande på varann och sedan kommer det, men det kan du ju inte göra, det blir inte bra osv osv. När man då ber dem att inte klaga tycker de att ja är sur, de förstår inte att vi har planerat så länge och när de säger negativa saker så gör det ont... Men de kräver iaf inget o de vill inte påverka alltför mkt utan ställer gärna upp och hjälper till på den stora dagen, men ja önskar att man inte fick så mkt kommentarer helt enkelt..

jag tycker att augustibrud08 hade en bra ide att ni ska gå och prata med en tredje part. för din skull, det är så viktigt att du får känna glädje över att planera ert bröllop och att dagen blir som ni vill ha det.

vi som redan har gift oss vet hur underbar känsla det är när allt klaffar och allt blir som man har velat och planerat.

ni måste definitivt prata och verkligen föklara hur ni känner, det handlar ju inte om att köra över någon utan att ni har olika syn på hur ni vill ha bröllopet.

ska ni bjuda era föräldrars vänner? och vad då plocka russinen ur kakan med vett och etikett och traditioner. ni vill ju skapa ett bröllop som passar er och då tycker jag att ni ska göra det. jag skulle inte heller vilja förstöra relationen men jag är rädd att du i efterhand kommer att vara besviken över att ni inte fick som ni ville ha det.

har du syskon, vad säger de. kan de hjälpa till att påverka era föräldrar.

Ickaflicka: Visst är det trist när det på något sätt inte kommer från hjärtat utan att det kommer med krav och förväntningar. Jag vill jättegärna att min familj ska vara delaktig i planerandet eftersom jag vill dela upplevelserna med dem, men jag hade ändå föreställt mig att de skulle låta mig få välja fritt hur jag vill ha det, så har det alltid varit annars.

Ibland känns det som om de kommer från en annan planet och att jag inte förstår ens hur de tänker. Som mammas kommentar att "plocka russinen ur kakan" till exempel. Jag försökte förklara det för henne genom att säga att man alltid gör så. Ta jul som exempel, vi har tagit bort alla kristna traditioner och äter mat och öppnar paket. Vi ber inte, läser inte i bibeln, har ingen krubba etc. Men hon kan inte förstå likheten, att traditioner förändras eftersom att folk förändras.

Diamonds:
Ja visst är det tråkigt med de negativa kommentarerna. De får jag också precis hela tiden. Jag berättar om någon liten (och ganska oviktig) detalj men ändå rynkar mamma på näsan och säger något negativt. Jag vill inte berätta något för henne längre.

Scottishwife:
Ja vi kommer att bjuda några av mina föräldrars bästa vänner som även är mina gudföräldarar och andra som vi alltid har umgåtts med. De har barn som är jämnåriga med mig som också ska bjudas såklart. Jag har en yngre bror som på inget sätt är involverad i detta och som vanligtvis är lite mer konflikträdd än vad jag är. Han skulle nog inte vilja vara med och diskutera detta och jag vill faktiskt inte dra in honom heller. Det känns som att det är en mor-dotter-grej där jag tar det allra sista steget i min frigörelse från mamma (och hon från mig med i viss mån). Hon har nog jättesvårt att acceptera att jag inte vill ha eller behöver hennes råd i allt jag gör när det gäller bröllopet. Framför allt när det gäller något som många ska "se" och festplanerande som är hennes paradgren.

Suck! Tur att min m2b är fantastisk och känner och tycker precis som jag. Han är så lugn och sansad (mer som min pappa) och kommer säkert att underlätta diskussionen med dem mycket.

17jan2009: Skönt att du har en m2b som klarar av detta! För mig är det största svårigheten, hålla min fästman lugn eftersom min mamma kan reta upp honom genom att säga hej! Vet inte om jag kommer kunna undvika en konfrontation mellan honom och mamma, och det skulle förstöra så mycket av glädjen!

Svårt dilemma .. men din mamma är säkert helt överväldigad av planerings energi .. så att inte låta henne vara med .. är nog svårt ...
Några tips, kanske ...
- När ni ska träffas i December så ha en en plan över hur ni har tänkt bröllopet i stora drag. Då kan ni börja diskussionen utifrån er plan, och inte hennes. För hon har säkert en utarbeted plan i huvudet.
- När ni presenterar planen så kommer den säkert inte att sammanfalla med hennes, och hon kommer att utropa "men så kan ni ju inte göra" .. Det är då viktigt att du inte börjar argumentera .. utan lyssna noggrant på hennes argument. Du behöver inte hålla med, men låt henne få utlopp över sin besvikelse över att ni inte ska ha bröllopet som hon vill och att hon inte får styra och ställa som hon vill.
- Ett bra sätt att få tyst på andras åsikter när det gäller små saker är att endera inte diskutera småsaker som du ändå kommer att göra själv, det andra är att säga "hmmm .. det är en bra idé, ska fundera över det" .. sen gör ni som ni vill ...
- När din mamma väl ser att du är kapabel att planera själv, och inser att man måste inte ha bröllopet precis som dom gjorde, så kanske hon lugnar ner sig ... och ni kan ha konstruktiva diskussion. Kanske också hjälper om du låter henne bestämma någon detalj som du inte bryr dig om ...

Nyckeln här är att komma ihåg att hon vill ditt bästa och att hon är över öronen upp i planerande. Det är inte var dag ens dotter gifter sig.

Ni ska inte bara göra som mamma vill för att ni får pengar eller för att göra henne glad .. Försök hitta andra vägar så att alla är nöjda.

Fråga din mamma hur mycket hon vs. hennes mamma bestämde på hennes bröllop?

Lycka till!

TS:
Kanske kan du visa henne denna tråden så hon ser att det finns fler som avviker från hennes åsikter? Och kanske hon då lättare kan förstå dina känslor inför alltihop.

Visst kan det vara jobbigt att ha en mamma som lägger sig i bröllopsplanerna.... Men jag skulle gärna "tjafsa" med min mamma om jag kunde... Tyvärr så dog hon för 11 år sedan och jag får inte ens ha henne med på mitt bröllop...
Jag önskar ibland att jag hade era (i mina ögon) "lyxproblem"...
Hoppas att ni kan lösa allt på ett bra och smidigt sätt.