Vem ska bestämma??

Min blivande svärmor beter sig lite underligt och jag vet inte hur jag ska tolka det. När vi hade bokat ett bröllopsdatum i augusti och berättade det så påpekade hon att det var ganska nära hennes födelsedag (jämn siffra) då hon tänkt ha stort kalas. Så när vi (mest av andra skäl, men vi hade henne i åtanke) bestämde oss för att ha bröllopet tidigare, med mer än en månads marginal till hennes födelsedag, trodde jag att hon skulle bli glad. Egentligen skulle vi hålla det hemligt, men jag tyckte det vore snällast att säga det till henne så hon kunde planera för sitt kalas redan nu...

Men nej, det var inga glada miner där... bara en suck som för att påpeka hur jobbiga och ombytliga vi är, och sen nån kommentar att jaha, det var ju tur att ni inte valde veckan efter för då är jag bortrest...

Och min egen mamma har sagt saker i stil med "tänk på att folk har sina egna traditioner på midsommar" och bla bla, hon menar att det finns risk att folk väljer bort vårt bröllop för att fira midsommar på annat håll. Hmm, ja den risken får man väl ta då, vi tvingar ingen att komma. Men jag blir less på såna små kommentarer (som egentligen inte är illa menade), jag behöver liksom inte mer att vara nervös över!

Sen är det frågan om brudnäbbar, min bästa väns döttrar som jag är "hedersmoster" åt ska gå in i kyrkan och strö ut blomblad... men då får jag höra att jag "MÅSTE" fråga X (nära släkt till min m2b) om hennes söner vill vara näbbar också för annars kommer det se "konstigt" ut eftersom jag "inte är släkt på riktigt" med tjejerna som ska vara det... Och vi hade faktiskt funderat på att fråga X men jag blir helt barnslig och tjurig när det anses som ett "måste"... vi måste väl egentligen ingenting mer än att gifta oss!

Såna där saker lägger de sig gärna i, men däremot är det ingen av dem som visar något intresse för det som egentligen är viktigt eller vill komma med synpunkter när det gäller inbjudningarna, maten osv. Då får man bara höra "det är ju så länge till, det behöver vi inte bekymra oss om nu". Eh jo?! Inbjudningarna ska ut snarast möjligt just för att undvika att folk bokar in sig på annat, och maten behöver man faktiskt planera långt innan så man inte står där sen med en sprucken budget och utan tårta eller något...

Känns lite tråkigt just nu med den biten, men det blir kanske bättre... vi kör vårt eget race så länge och sen får de nöja sig med det om de får lust att engagera sig mer när det börjar närma sig.

Tvärtomproblem...

Ingen i min familj frågar någonsin om planering eller vill lägga sig i på något sätt... Det är inte heller kul.

Jag känner mig så trött på allt just nu att jag funderar på att ge upp, avboka allt och att vi åker utomlands och gifter oss. Vet inte om det är värt alla konflikter. Jag är dessutom rädd att jag kommer att känna mig orolig och olustig för hur mamma ska vara på själva bröllopsdagen. Tänk om hon är tjurig och rynkar på näsan. Usch...

Jag och min m2b har prata lite om alternativa lösningar men en av sakerna som hindrar oss är att alla våra vänner och all släkt redan vet om att vi ska gifta oss. Känns konstigt att ställa in det är alla kommer att undra varför. Ångrar nu att vi inte höll det hemligt.

Förut kunde jag inte riktigt förstå varför man skulle hålla det hemlig men nu känns det som om det hade varit en väldigt bra idé. Nu känns det lite som att smita ut bakvägen när alla sitter i kyrkan och väntar, bildligt talat.

Suck, jag blir så trött och ledsen av detta. Kanske ska jag säga till mamma att vi borde gå i samtal för att reda ut detta. Ni som säger att hon verkar avundsjuk har kanske delvis rätt men jag tror inte att det är det största problemet. Jag tror att hon är kontrollfreak som inte kan se saker bli gjorda på något annat sätt än hennes eget. Till saken hör att hennes svärmor hade väldigt många åsikter hon hennes och pappas bröllop och dessutom ett ganska otrevligt sätt. Konstigt att hon vill upprepa det med mig...

Jag tror inte att det ar sa konstigt att det upprepas. Det brukar ju vara sa att beteenden gar i arv och din mamma VILL ju sakert inte alls vara san (du sa ju tex att hon kanner anger ibland, sakert annu mer an vad du ser) men det ar bara naturligt att hon reagerar som hon gor eftersom hennes mamma gjorde det. Darfor tycker jag det vore en jattebra ide att ga i samtalsterapi, kanske tillsammans, kanske hon sjalv, beroende pa vad ni kommer fram till. Hon verkar ha manga olosta konflikter i sitt liv som nu kommer upp till ytan.

Man lever bara en gang. Jag ser det som att det finns tva val; avbryta det hela (men darmed lata problemen vara olosta) eller ta itu med det hela pa allvar och rota fram vad som ligger bakom din mammas beteende.

Det ligger mycket i det. Men det är inte så enkelt heller. Att gå i samtal har min mamma gjort många gånger och hon skulle kanske kunna tänka sig att göra det för detta också, jag vet inte. Ingen av oss är konflikträdd vilken kanske är en del av problemet just nu...

Det där om att ärva stämmer ju ofta, men det var inte hennes mamma som gjorde så utan hennes blivande svärmor.

Jag har pratat en del med min bror nu och han börjar också tycka att hon går över gränsen. Jag vill ju inte ställa till ett riktigt familjebråk men det känns skönt att han iaf vet vad som händer.

Jag har tänkt prata lite med pappa för att få se var han står egentligen. Ska nog höra vad han tror om att jag och mamma går tillsammans i samtal. Känns att det är låååångt kvar på detta... Bara att kämpa vidare.

Bride in England skrev 2007-12-18 13:41:20 följande:

Liten update:

Det sista som hände innan jul var att min kära mor ringde upp mig (jag skulle inte fira jul med mina föräldrar för första gången utan med min m2b:s släkt) och talar om för mig att hon tycker att jag är omogen, egoistisk och en energitjuv, men att hon inte vill prata om det!

Jag får alltså inte ens en chans att försvara mig mot hennes påhopp. Jag håller mig väldigt lugn och föreslår att vi borde gå i samtal tillsammans eftersom vi inte verkar kunna förstå varandra, som vi ju har pratat om här i tråden tidigare. Först är hon negativ men ändrar sig efter ett tag.

Jag tycker att det känns som att det är hon som är barnet och jag den enda vuxna just nu. Jag begriper ingenting, men tror att hon mår dåligt av många olika orsaker just nu och tar ut det över mig.

Hon avslutar samtalet med flaggan i topp genom att säga:
"Det känns skönt att du inte kommer hem över jul, för det hade jag nog inte orkat med."

Min förvånade komentar blir: "Vad fint att du säger så!"

Jag ska åka hem till mamma och pappa i övermorgon, men mamma har sagt att hon inte orkar prata om bröllopet så jag vet inte alls hur det kommer att bli. Vi får se....

Tills vidare fortsätter jag skriva av mig här. Tack för det fina stöd som ni har gett mig tidigare, det är verkligen välbehövligt.

Om det är fler som känner igen sig är det bara att haka på här. Vi behöver stötta varandra, vi med tråkiga släktingar.

Kram på er alla!

Har en egen tråd om mitt fall där jag bad om råd vad andra utanför tyckte om vårat fall.

Det hela har nu slutat med att vi ska inte bjuda en j**** på varken vigsel eller fest av dem alla gäster som var planerade. Istl skall vi endast ha intim vigsel med hans bror och min kompis(om hon kan annars får vi leta annan men VETTIG person).
Det blev helt enkelt för mycket i slutändan att bli nergraderad av självaste svärfar till att inte vara god nog åt hans son på ett eller annat sätt och tydligen har han tyckt detta länge. Han har tom nergraderat hans andra sons framtida fru med för hon passar tydligen inte heller enligt hans standards så denna son har till 99% sagt upp bekantskapen och även skällt ut honom i omgångar.
Om vi inte bjuder hans föräldrar känns det orättvisst att bjuda min sida samt dem hade inte riktigt hållt klaffen själva innan med elaka/udda komentarer heller så vi "skiter" i dem alla.

Nu ligger vi bara o pyr och vet ej hur det slutar för nu är m2b lite "off" och verkar inte vilja gifta sig alls?! Vill verkligen inte sluta med att vara en av dem som "hoppar" av som brud. Han förstår inte att anledningen jag ens pratar om bröllops saker är för dem behövs göras i tid och jag vill ha honom involverad men han verkar tro nu att jag är endast intr pga "man ska gifta sig vid vis ålder" och "alla andr agör det ju"......?????????????what? ja hade väl inte sagt JA isfl?! Tar bröllops seriösare än så.

Det våra bekanta som fick panik till bröllopet då ett par vi alla känner gifte sig 2005 och sen kom vi 2006 och berätta om vårat planerade bröllop inför 2008....så de var bara tvugen o iväg till prästen 2006 snabbt som ögat (de bestämde sig på bara 5v och skaffade papper direkt) för vi fick ju inte gifta sig förre dem och spec inte när dem andra också hade gift sig nu?! Helt sjukt! Att folk kan påverka varan så?!

Tror han e delvis påverkad av sin pappa som kinkat över priset på det hela....när pappan inte ens betalar nåt alls av det! Han tycker ifs inte om vad pappan sagt men påverkad e han nog allt.
Jag vill gifta mig för att det är med honom och inte för det är kul att spendera pengar(vilket e kul ibland men inte i detta fall p åsamma sätt då allt vi vill ha kostar en hel del) eller för hela min ålder grupp verkar gått o gift sig. Flera av dem från högstadiet och gymnasiet har "hookat up" sig verkar det som och en del har små barn redan....dessa är däremot inget jag är ivrig på för dem är def en allvarlig sak i ens liv som man bör tänka på mer än i 5min.

Jo vi funderade redan tidigt på bröllop utomlands men sen såg jag en doku såpa om en flyggplats där ett rysskt par valde att åka hela vägen från ryssland till mallorca eller vart det var i sina bröllopskläder för det var kul!! När dem kommer fram visar det sig att deras bagage är skickat med ett annat plan till ett annat land! Dem skulle lagom i tid med hemresan få tillbaka det men då skulle dem fått gå i sina bröllopskläder hela veckan där(dem hade endast råd med en veckas semester). Så dem fick köpa nya kläder för nästan hela sin mat och nöjes kassa!! Hur kul var det?

Detta skrämde mig alldelse för mycket spec då jag är sååååååån otursfågel så jag kommer misstänka att min bröllopsklänning eller annan viktig detalj försvinner nånstans eller förstörs och jag varken vill eller tänker gå o köpa en annan ny klänning! Det e helt uteslutet eftersom jag jobbat för mycket för att hitta rätt och inte en "kritvit marängbakelse"....det är helt enkelt inte jag...då jag är rätt rund hade jag säkert sätt ut som en vit exploderande korv! Usch....mardröm! Hellre en liten fläck och tiara på sné hemma i Sverige. :D hihi...

B & S skrev 2008-01-03 04:31:40 följande:

Glömde det viktigaste:
Lider med er alla... Vilka hemska sidor era anhöriga visar upp inför era stundande bröllop. Sorgligt...
Varma kramar till er! Hoppas att ni hittar energi från annat håll.