Hur kan ni inte förstå???

Jag tycker att det är helt underbart att det är så fritt i dagens samhälle. Att man kan göra lite som man själv vill. Jag skulle inte alls vilja leva i ett samhälle som lever strikt efter traditioner och regler om hur saker och ting ska vara.

Jag har svårt att förstå varför man reagerar så starkt på att alla inte tar lika allvarligt på förlovningens betydelse..

Hur som, om man nu ska separera dom två begreppen så är frågan hur man gör? Att förlova sig har ju i många, många, många herrans år varit ett vedertaget uttryck oavsett avsikt att gifta sig eller ej. Hur ändrar man det?

Mina åsikter finns i trådstarten, läs där om ni undrar över mer.

Givetvis KAN man förlova sig utan att planera giftemål, har aldrig påstått att det föreligger dödstraff på det som några här verkar ansett att jag gjort. Jag tycker dock inte att man bör och jag tycker att det är förolämpande mot de som faktiskt förlovar sig i ordets rätta mening.

Och snälla snälla snälla ni som förespråkar äktenskapsfria förlovningar, skaffa ett nytt ord och sprid det på BT!

Jag har bättre saker att ägna mig åt. Har gjort min samhällsinsats för att förklara det här ordets innebörd. Nästa insats blir kanske att upplysa om att man borde vara troende kristen för att gifta sig i kyrkan, men det ska vi kanske spara till en annan tråd ;)

Hejdå och lev lyckligt förlovade i den form ni väljer! Själv ska jag gifta mig snarast *kram på er*

Förolämpande? Tja, trist för er men då får ni nog fortsätta att känna er förolämpade för jag tror inte att det kommer förändras i framtiden, snarare kanske dom skriver om ordboken (mera troligt). Så om ni vill lägga ner energi på att känna er förolämpade så är det upp till er.. *fniss*

Ha en bra kväll folk!

Tack för din samhällsinsats- det var fint gjort av dig

Jag har bara en liten fråga innan jag går och lägger mig. (Jag hoppas den är liten och inte väcker sårade känslor eller vansinnig debatt.) ;)
Varför bara förlova sig? (Då detta ju från början föregick den STORA dagen.)
För att visa för alla att man hör ihop? Det vet man väl själva?

Här hade det hänt en del medan jag hade bättre för mig

En sista sak från mig:
Jag är fullt medveten om hur språket utvecklas och hur ord får en allt bredare innebörd. Har mååååånga universitetspoäng i lingvistik och full koll.

Det jag inte förstår är HUR ni definierar "den andra förlovningen". Och nu menar jag helt uppriktigt att jag inte förstår, tänkte inte komma med några låga tjuvnyp i det här inlägget.

Att få en ring av nån? I så fall är jag förlovad med mångamångamånga, däribland farmor.
Att två personer som är kära har på sig ringar de fått av varandra? I så fall kan jag också ha råkat vara förlovad vid något tillfälle... och hur går det när man tar av ringen för att diska, är man fortfarande förlovad då?
Är det att ha på sig en slät guldring för att visa att man inte är intresserad av ragg? Är man i så fall förlovad om man som singel väljer att flytta en ring till ringfingret för att man just då inte känner för att bli stött på?
Kan man vara "förlovad på nya sättet" utan att byta ringar? Ringar är ju som bekant inget nödvändigt i en gammal hederlig förlovning, även om det är vanligast idag.

Jag tycker helt enkelt att er nya definition (som jag för övrigt inte alls tror är vedertagen, utan just ett utbrett missförstånd) är luddig. Det verkar handla om att ta på en guldring för att visa att man är kär. Men om de flesta tror att guldringen betyder att man tänker gifta sig, då sänder man ju ändå inte ut de önskade signalerna. Så vad är då poängen?

Jag måste få sticka in näsan igen med ett lååångt inlägg, hoppas någon orkar läsa.

Jag har inte förlovat mig för att "jag är kär" (ja det är jag ju förstås ändå) utan för att jag älskar honom och vi har en framtid tillsammans.
Det vi har lovat varandra är en framtid ihop. Om det sedan sker i ett äktenskap eller inte, det återstår att se. För tillfället tycker jag att vi är för unga för att gifta oss. Att flera här är av den åsikten att "vi kunde valt ett armband istället" finns inte för mig, jag vill som sagt inte ha ett smycke som bara jag vet vad det betyder. Jag vill visa det för omvärlden också.
Att du, tattar-Emma, säger att de flesta tror att vi då planerar ett bröllop, är bara båg. INGEN i vår omgivning har trott det, och då har vi en drös med mormödrar, farmödrar osvosv som man kanske kunde gissa skulle tro det, men icket.
Förlovning har helt enkelt inte helt självklart innebörden att man ska gifta sig. Visst lovar man varandra något, men vad är upp till var och en. Vi har lovat varandra en framtid, vart den för oss får vi se med tiden. Det löftet försvinner förstås inte om vi tar av oss ringen för att diska, det förstår du också.

Utan att vilja provocera eller hävda mig på något sätt:
Jag tror på fullt allvar att ordet förlovning fått en ny mening för att relationer idag ser annorlunda ut. Äktenskap har ju inte direkt lysande statistik för att hålla, och det är inte längre lika självklart att man faktiskt ska gifta sig. Ändå vill man visa världen att man hör samman.
Jag har inte själv förlovat mig för att "det är bättre om det inte håller", och tror inte heller att någon tänker precis så...äh jag vet inte riktigt vart jag vill komma men relationer och familjer ser ganska annorlunda ut idag jämfört med för 100 år sedan, inte speciellt konstigt att orden kring relationer också förändras.

Hurra för lingvister! Mycket roligare än att läsa allt tjafs som pågått under kvällen.

Jösses, vilken diskussion det blev. Har följt tråden lite till och från och jösses säger jag bara.

För mig är det själklart att en förlovning innebär stundande bröllop och inte en förlovning i typ 70 år tills man dör.

Vi har inte ens förlovat oss, kommer inte förlova oss för vi tyckte det kvittade. Vi bokade kyrka på en gång så varför ens förlova sig. Vi vet ju att vi ska gifta oss.

Idag verkar det som att en förlovning är en sorts lightvariant av att gifta sig tycker tydligen många. Så om det är ett lightlöfte att man ska bo ihop, att man valt att dela sitt liv ihop, varför inte gifta sig då? Har inte riktigt förstått det där med att när man är förlovad så visar man att man hör ihop, men samtidigt vill man inte gifta sig utan ha en sorts lättare flyktväg? Är det viktigt att andra ser att man hör ihop och varför? Är inte det viktigaste ändå att man i sitt hjärta vet att man hör ihop och skiter i andras åsikt.

Att man sedan gifter sig, är det för att man vill visa världen att man hör ihop? Nä, inte för oss. Vi vill vara en familj, dela allt ekonomiskt och annat, alla arv, allt, en säkerhet för våra barn och för varandra om den ene går bort, heta likadant i efternamn som en riktig familj. Jag säger inte att man inte är en familj om inte päronen är gifta, men för oss är det viktigt att heta lika och vara gifta.

Jag antar att vi alla tycker olika och tur är väl det. världen hade varit bra enformig om vi alla hade samma åsikt. Detta var bara min åsikt.

OneHotMinute

Äntligen ett vettigt inlägg. Jag kan faktiskt köpa att du med "förlovning" menar att ni har lovat varandra en framtid. Jag tror inte att det är så de flesta tolkar det, även om din släkt gjort det, men det är en rent akademisk fråga. Jag håller inte heller med om att ordet redan nu har en vidare betydelse, men kanske kommer det bli så en dag. Men då måste nog den vidare betydelsen definieras tydligare, även om din definition här är klar nog så är tex den här tråden fullspäckad med förklaringar i stil med "ringarna visar andra att han och jag hör ihop" vilket är väldigt vagt och innehållslöst.