Bebop
Vad skönt att se att det finns fler än jag som inte är stressade. Började nästan tro att det är normalt att planera bröllop tre år i förväg, gjuta färgmatchade tvålar, prova hundra klänningar och femtio frisörer och prata med tjugo olika präster.
Vi har bara duttat på med planeringen lite då och då, och jag kan inte komma på så mycket mer som behöver göras. Flumma ihop ett festprogram, bestämma menyn, etc. Jag ser det hela som en viktig dag och en kul fest, men jag varken vill ha, behöver eller förväntar mig perfektion. Börjar inse att det nog är en liten väsignelse att se fram emot bröllopet på det sättet. Många verkar sitta fast mellan lata blivande, hemska släktingar och nedbrända festlokaler.