Smulan, jag vet att han och min pappa inte kommer så bra överens (de hade en konflikt för 6 år sedan, och han verkar inte kunna lämna det!)
men det är inget hinder för att sluta ignorera mig!!!?
Det har jag även sagt till honom.. och han säger bara "ja.. det är sant".. och så blir det inte mer med det!
Jag har starka misstankar på att hans fru nu ligger bakom allt detta också, för hon är en riktig häxa! Hon gör fan ingenting! Och bara sitter å gnäller i ett hörn. Hon är sjukskriven pga typ "knäont" och går hem till sin mamma på dagarna. När hon sedan kommer hem till deras villa ska han (hennes man, dvs min "fd kompis") ha kommit hem från jobbet, städat och lagat middag (hälst tvättat och strykigt också).
Det värsta är också att han har blivit så hjärntvättad så även om han skulle ta initiativet till ett vänskapsband mellan oss igen, så skulle jag ALDRIG vara honom lika nära som förut!! Den nära vänskapen som fanns, kommer han nog aldrig att få.. men en vänskap kan man alltid ha..
Men.. vill säga.. inte för att jag tror att det kanske är så vanligt... men att det kanske finns en bakomliggande orsak till varför man tackar nej till ett bröllop. Han tycker nog troligtvis inte att det är hans fel eller så.. (man brukar vara rätt insnöad vid sådanna tillfällen..) Men om några år (jag tror han nog tröttnar på henne... så som hon håller på..) så kanske han (förhoppningsvis) blir medveten om vad han sysslar med. Det är nämligen inte bara mot Mig han gör så här.. utan även mot hans bror, som han umgicks jämt med! Var ute på pubben med han, bowla, kolla film, äta tillsammans osv..
Nu så hör han knappt av sig till dem heller!
Jaja.. sånt är livet.