Tack allra finaste vännerna, er värme gör mig stark 
Vi har varit hela dagen hemma i byn hos pappa hela familjen, även brorsan med sambo, barn och barnbarn. Vi hade en fin stund med mormor, ja eller skalet som fanns kvar. En präst som egentligen var ledig ställde upp då alla andra var upptagna på annat håll och kom ut till oss. Hon känner mina föräldrar eftersom de varit väldigt aktiva i kyrkan. Mina föräldrar och min farmor var lite sådär "halvleastadianer", och därför var det viktigt för pappa att det kom en präst och vi höll andakt vid mammas dödsbädd.
För två veckor sedan var en präst ut och mamma och pappa tog nattvarden tillsammans med honom där hemma. Pappa var så otroligt tacksam för att de fick denna, för dem högtidsstund innan det var dags för dem att skiljas för ett tag... De skulle ha firat 58-årig bröllopsdag på midsommarafton och i december hade det varit 60 år sedan de träffades. SEXTIO ÅR!!!
Nu höll vi en andakt, sjöng mammas favoritpsalmer och hade en mycket fin stund tillsammans.
Min T hade ritat min mammas favoritblomma bland vilda växter, en liten blyg orkidée som heter Norna. Många gånger har jag varit på orkidéexkursion med min mor i skogarna hemikring 
På väg hem till byn i morse hittade jag en fantastisk bukett med tre blodröda, bulliga, fylliga pioner. Min mor hade en pionrabatt som hon värnade om. De var hennes stolthet. Hon hann inte se dem blomma hemma vid väggen i år, men hon fick dessa blodröda i en vas vid sig idag vid vår minnesstund.
Vi har gråtit, pratat, minnts och ätit. Ja, för äta måste man göra även om man sörjer.
Barnen tar det hela väldigt bra, även om de stundvis gråter och är ledsna, så tyckte de att det var så skönt att se att mormor som varit sjuk och inte alls mått bra sista tiden nu har fått frid. Hon låg så fridfullt och alla, precis alla bekymmersrynkor var utslätade. Hon såg 10 år yngre ut. Hon var så fin. Barnen såg verkligen att det är inte hemskt att dö, mormor mår bra, hon hade t o m ett litet leende i mungiporna.
Inget av barnen tyckte det var obehagligt, även om det var sorgligt. Och som barn är... efter ett tag var de igång och lekte ute i solen.
För pappa blir det ett stort, stort tomrum och jag känner mig lite orolig för att han nu är ensam därute i huset i skogen. Hemtjänsten klipps av direkt. Från att de kommit 4 ggr/dygn till mamma kommer nu ingen... Men vi ska försöka få så att pappa får hemtjänst åtminstone en gång/dag.
Begravning blir den 5/7 mest troligt. Prästen är bokad. Allt omkring detta har mor o far redan sen länge skrivit ner så det finns inga frågetecken kring psalmer, verser, dödsannons mm. Gravstenen är förberedd. Min bror som dog när han var 15 år ligger i en familjegrav. Mor o fars namn och födelsedatum finns redan inskrivna, det är bara att fylla i dödsdatum. De har förberett allt. Så kloka de är...
Nu är jag trött och jag måste försöka komma till ro så jag orkar jobba imorgon. Ev. ska jag med pappsen och kolla på en kista.
Än en gång, innerligt och varmt tack för ert stöd!
Hoppas att det bara var ett tillfälligt steg bakåt. Tänker mycket på dig såhär efter operationen, men jag är dålig på att ta mig tid att skriva här. 
Lilla mamma då! Ta hand om varandra. Vi tänker på dig hjärtat!
