I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Hej hopp gummisnopp! Hur har ni det där ute?

Hallå Hvidis!
Jag tvättar, packar -eller, jag försöker komma igång med att packa, och organisera min hjärna så allt kommer med. Just nu är allt bedrägligt lugnt, men när klockan väl slår 16:30 kommer det att vara superbråttom och då måste allt stå klart i hallen.
Varför kommer jag då inte igång lite mer effektivt så det blir någon fart? *undrar*

Vi ska åka till sambons bror med familj uppe i sthlms skärgård och sedan ska vi lämna Blompojken hos bästisen i sthlm för några dagars häng.

Vad ska alla ni andra göra nu i helgen?

Det låter jättemysigt blommis! Jg är ickså en "sistaminutare", så jag har inget annat råd än att låta maken packa...
Vi ska åka upp till min mamma å blekingekusten i dagarna tre. Dansa, grilla, plocka fläder och bada i havet och äta glass Och hänga i solen på bryggan och hjälpa mamma med att klippa gräs och tömma stuprör och annat fix som kräver att man står på stege.

Sådärja! Nu har Blompojken och jag packat våra väskor, allas sängkläader och presenterna som ska med. Blompojken har plockat ur diskmaskinen, städat upp på köksbänken, torkat ur handfatet på ena toan och gått ut med soporna-han är mäkta nöjd med sin egen insats. Och jag med, för han tog sig an flera saker helt frivilligt!
Diskmaskin och tvättmaskin går nu för vardera sista gången innan de ska stängas av.

Jag ska nu försöka packa åt sambon-det är nödvändigt eftersom omedelgenast när han kommer hem måste vi på stuberten åka-Blompojken har en match att spela innan vi ska dra uppåt, och det är verkligen frågan om sambon hinner hem så att vi kommer i tid till samlingen. Jag har aldrig ägnat mig åt att packa hans grejor förut, så vi får se om han kan bli nöjd med vad jag får ihop...tur att vi bara ska vara borta ett par dagar!

Midsommar?! Är det midsommar?? Lite så känns det... Jag hinner inte riktigt med.
Vi ska idag efter jobbet till bårhuset och titta till mamma. Sedan fika med pappsen och brorsan.
Imorgon åker vi ut till byn, som vi brukar, där de har enkelt midsommarfirande vid en gammal gård i centrum av byn. Man får sig en kopp kaffe och glass (morfar propsar alltid på att bjuda), plockar blommor, binder kransar och dansar några var runt stången. Pratar med byfolk. I år kan väl det bli lite extra jobbigt, men å andra sidan, mamma var en profil i bygden som kämpat som aktiv politiker i massa år för bygdens överlevnad. Så klar att folk vill veta och surra en stund.
Efter det vill pappa att vi samlas hemma och äter lite kallskuret, sill, och grillar lite korv. Sen tror jag det räcker för oss. Nåt mer livat än så känner jag mig inte upplagd för.

En reflektion; Det vore fint om det fanns såna här på ALLA begravningsbyråer. Verkar som att det inte alls är vanligt med sorgband längre. I vår stad finns de inte någonstans, och inte att beställa heller.


Tycker det är skitjobbigt att man måste sitta och le och vara trevlig och prestera och leverera precis som vanligt på jobbet, le och vara artig på affären och orka tjafsa med otrevliga expediter m fl när själen gråter.

Ett liten fingervisning om att "hej, jag sörjer en nära och orkar inte följa den käcka normen i samhället just nu, ha lite överseende tack" skulle inte alls vara fel.

Önskar alla en glad midsommar! Ta hand om er och kör försiktigt ni som ska färdas på vägen ♥ 

Flamman, ja det är kalrt att det känns så! Du har ju lite annat i tankarna kanman ju säga.

Jag har nog aldrig sett någon bära ett sorgband någonsin tror jag-utom när de gjort det i något fotbollslag och så, för att hedra någon lagkamrat. Men det är lätt att förstå vitsen med det när du skriver som du gör-köp en bit svart band på syavdelningen och sätt fast med en säkerhetsnål tycker jag!

Minns när jag var liten, då hade mor och far breda sorgand på sina kläder (krage t ex) ungefär en månad efter dödsfallet. De lärde mig att om jag ser någon som bär sorgband så ska jag vara lite extra försiktig och snäll för den personen har det jobbigt och är skör just nu. Nu har man visst skippat detta helt och hållet. Såklart, i dagens samhälle finns det inte plats för sorg och sjukdom. Prestera, prestera, prestera, resultaaaaat!!! Och så måste man bita ihop och vara stark , för tänk så pinsamt för dem på fiket, bussen, i affären, i personalrummet om man bryter ihop och börjar gråta! Så jobbigt och pinsamt för DEM, då vet de ju inte vad de ska göra...

Tror banne mig jag ska göra som du föreslog Blomman. Det finns t o m de på jobbet som inte vet vad som har hänt, de  undrar säkert varför jag är så kort i tonen. 
 

Midsommar på er alla! (nä, inte min favorithögtid alls men man kanska kan fortsätta grundmåla ytterdörren om det är fint väder!)

Flamman - Jag hoppas och tror att du ska kunna beställa sorgbandet (det du har på bilden) från vilken auktoriserad begravningsbyrå som helst och att de skickar banden till dig med post.
Här kan du söka efter auktoriserade byråer:

www.begravningar.se/sorgbandet

Säg till om det inte funkar (eller om du inte orkar/vill ringa runt) så kan jag prata med byråerna här i stan.

Jag vill oxå ha ett hönshus! Med ankor i!

Kram till er alla

Nej, bruket av sorgband har helt försvunnit, jag minns att mina föräldrar hade det när min farmor dog 1975, men nuförtiden ser man det ju aldrig. Diskuterade faktiskt det med ett sorgehus för en tid sedan. De tyckte också att sorgband borde börja användas igen.