I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Nattinatti i tråden. Nu är jag ut-slut...

Kjell, det låter bra-lite sköna stunder på kolonilotten som uppladdning då..

Flamman, ja ens fostran har antagligen för oss alla många sidor och "å ena sidan å andra". Det ligger ju stor styrka i att veta att din mamam trodde på dig-det gjorde hon rätt i. Det som återstår då, är ju "bara" dina egna tankar och vilja och val-det är ju lika vikitgt att man gör saker för att man i hjärtat vill-jag vet många av oss som har lite för lätt att ibland göra saker för någon annans skull så man kör över sig själv eller tar på sig för mycket. Du vet vad jag menar-och jag förstår att det är kluvet. Jag lär själv bli i samma situation framöver, så jag tänker för egen del att det är kluvet: å ena sidan vill man kanske otroligt gärna sjunga för mamma eller pappa, å andra sidan är det kanske inte just den gången det man själv behöver, utan kanske ska någon annan sjunga den gången, för både mamma och mig så att säga. Men man måste ju hitta sitt eget svar på hur man ska göra.

Vad skönt att pappa är under uppsikt Flamman!

Och helt utöver allt som pågår i vår egen tråd, så måste ni ju bara för underhållningsvärdet läsa den här:

www.brollopstorget.se/Forum-1-15/m4315780.html

Klockis, trevliga pippisar ni har på er rökplats!

Hoppas du blev kvitt huvudvärken Klockis. Min pockar på varje dag men jag håller den stången än så länge.

Ja du Blommis, kluvet är rätta ordet!  Å en sidan vill jag sjunga för mamma... å andra sidan vill jag sitta och gråta floder och låta allt få välla ut och få snora och sitta med svarta solglasögon och att någon annan sjunger.

Kjell, kolonilott låter som något mycket härligt. Är den långt från ert hem? 

Pappas hjärta är tydligen mycket trött enligt läkaren. Och har man 38 i puls (och inte är elitidrottsman) så är det nog rätt illa ställt. Så de behåller honom även till imorgon under uppsikt. Jag vet ju att han har svagt hjärta och nu börjar man ju undra om han kommer klara begravningen...

Själv säger han att han är okej, vill hem och ena stunden gråter han och säger att det är kanske mamma som vill att han ska komma "hem" till henne!  

*suckar*

Hysteriskt på jobbet. Så hysteriskt att jag tror att jag sjukskriver mig och går hem. Faktiskt. På allvar. 

 

Flamman, gå hem! Allvarligt!

Lilla pappan! Apropå kluvet liksom. Tänk vad det ska dra i honom, should I stay or should I go liksom. Jag förstår mycket väl om man känner att "nå, men då kan det räcka här" när man levt så länge och tillsammans med någon annan.

När min farmor låg på sjukhus och vi blev tvungna att meddela henne att farfar dött, då la hon faktiskt av. Det var helt uppenbart att då tyckte hon att hon kämpat klart och när nu inte han behövde henne längre så la hon ner. Vi fick ovanligt nog ha dubbelbegravning för dem, vilket ju på ett sätt var helt sanslöst, men samtidigt starkt och fint på andra sätt.

Jag förstår din kluvenhet, det gör jag. Och  jag tror att just det där att få böla fritt och skita i allt annat är ganska viktigt-vilken anna gång i ditt liv är det annars du ska göra det liksom?

passionsblomman skrev 2013-07-02 11:41:37 följande:Och helt utöver allt som pågår i vår egen tråd, så måste ni ju bara för underhållningsvärdet läsa den här:www.brollopstorget.se/Forum-1-15/m4315780.htm... Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djurHelt sanslöst. Jag har läst samtliga inlägg men kan förstås inte gå in och svara eftersom redan mitt yrke och därmed nick automatiskt gör mig till "moraltant". Förstås.

Vad är det som händer med citatfunktionen?