I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Det blir förmodligen Prärieklocka som vi har i handen, Blomman. Tror det blir fint. 
 

Klart det blir! Jag tror hela begravningen kommer att bli jättefin. Det är faktiskt-mitt i sorgen-ett priviliegium att få lov att ta avsked ordentligt och veta så väl  hur den man tar farväl av vill ha det. Det är nog det klart värsta med folk som bara blir borta och inte hittas-att man inte får göra de här sakerna runtomkring, hur mycket de än tar på krafterna. Och tänk alla som aldrig pratar om döden öht! På det sättet är jag väldigt glad för din skull mitt i allat, om du förstår hur jag menar.

Igår var jag och sambon på auktion. det var skitkul! Dels att han faktiskt följde med mig och dels att vi bjöd på lite allt möjligt, och både "vann" och gav oss lite lagom. Jag fyndade bla en helt oanvänd diskho (dubbe, i rostfritt stål med stora hoar) för 50 spänn! Rör och allt ouppackat. En annan ho ner til källaren för blötläggning och handtvätt, en stor kopparkittel, en fin lampfot, märkeskeramik att ha som sushitallrikar, trasmattor, en hurts att ha papper i på kontoret, 25m svetsat nät till hönsgården och några småsaker till. Recykling, inredning, bra-att-ha och så lite lagom adrenalin, folksamling och vistelse utanför hemmets väggar för att jag skulle känna mig både trött och jätteglad samtidigt.

Blomman, auktion är så roligt!! Men jag har auktionsförbud... Har nog med "skrot" hemma som jag behöver auktionera ut själv... Men när jag väl gjort den där stoooooora Rensningen, då, DÅ ska jag på auktion. Så det så!

Jo, det är lite grann att pyssla med inför begravningen, men det är en del av sorgearbetet också. Programblad, psalmblad, blommor, kläder, osv osv.
M har ju gått ner typ 15-20 kg sedan han sist hade på sig sin svarta kostym och vita skjorta... Så den var som ett tält. Han åker på att köpa allt nytt.
Själv hade jag ingen svart klänning som jag kom i och som inte var kort-kort, tills kvällen innan min mor dog. Då kom en väninna förbi med barnkläder och mitt i allt en vadlång, helsvart klänning i kraftig tyg med blomstruktur (heter det brokad). En riktig märkeskläninning som hon tvättat och den satt sig så den inte passade hennes former längre. Jag köpte den för 100 kr och jag nästan visste att mamma skulle dö samma natt. Det kändes som ett varsel eller förebud på nåt vis.  

Det som känns jobbigt, nervöst och återigen jobbigt (men ändå hedrande) är mammas önskan om att jag ska sjunga solo... Jag är såååå nervös att jag ska börja gråta. Och att innan det är dags för andra solot så har jag gråtit sönder rösten och är igenkorkad i näsan. 

 

Båda töserna ska sjunga (vill prova iaf) den andra solopsalmen med mig ♥ Bara det kommer ju göra att jag bryter ihop och gråter...

Vet någon; är det okej att barn har riktiga festkläder på begravning? Flickorna vill ju ha sina jättefina klänningar à la prinsesstyp och prästen tyckte iofs att det var helt okej, men man undar ju vad församlingen tycker?
Min mor älskade vackra kläder, så jag tror iofs inte att HON skulle haft något emot det.  

I dag är det huvudvärk som ligger som en kallvåt gammal filt över tillvaron, mycket osympatiskt. Huvudvärkstabletter hjälper inte och jag känner hur spända muskler drar hela axelpartiet snett .

Men som kompensation har jag tillbringat en väääldigt lång rökpaus med väldigt lite rökning och desto mer underhållning av Herr och Fru Pilfinks 5 ungar som precis har lämnat boet! Mycket bedårande med små luddiga fågelungar som hoppar runt i gräset eller njuter sandbad vid det nyriktade brunnslocket.
Och så fort mor och far fågel kom i närheten så kilade alla fem ungarna raskt efter, högljutt pipandes med utbredda vingar!
Uppenbarligen ser även jag ut som en pilfink (!?) eftersom det ihärdigt tiggdes mat av mina skor också... 

Herr och Fru Pilfink har varit flitiga gäster vid vår rökplats vid skugghallen  - dels går konstbevattningen 3 dar i veckan och då blir det så härliga pölar att ta ett uppfriskande dopp i och dels är det flera kollegor som fikar vid trädgårdsmöblerna brevid å vem kan motstå vackert bedjande småfåglar?
Rena rama pilfinksrelaxen - både bad och mat

I helgen hippades bästa vännen - vi lyckades skramla ihop ett helt ok gäng av hennes vänner trots att vi är spridda i hela landet.
Bästa vännen blev upphämtad från annan tillställning av hennes favoritsuperhjälte och blev sedan  - något skärrad  - avställd i stan där vi andra väntade. Eftermiddagens fokus låg sedan på välmående, god mat, lagom mängd god dryck och framför allt gott om tid för henne att hinna prata med vänner hon sällan träffar!

Ingen av oss har riktigt förstått poängen med förödmjukelsehippor eller dyngfylla så det här blev en mycket trevlig tillställning med en glad blivande fru som inte sa upp bekantskapen med nån av oss

Tidigare i veckan insåg jag att jag och äldsta glömt att boka tågbiljetter till Göteborg sista helgen i augusti när vi ska på utbildning och tjohej.
Det var orutinerat.
Nu är tåget vi brukar ta på hemresan fullbokat. Och de andra alternativen resulterar i att tågbiljetterna blir rejält mycket dyrare än det blir att åka bil...
Jag har ingenting alls emot att köra långt men jag är livrädd för att köra i Göteborg bland spårvagnarna ...

Tror ni att jag törs ställa bilen på en pendlarparkering utanför Göteborg i tre dagar?

Flamman - Det är helt OK att flickorna har sina prinsessklänningar tycker jag - de klär upp sig för att ta avsked av mormor och då ska dom få välja det finaste de har.

Vad församlingen tycker är svårt att sia om - det finns än i dag förvånansvärt många som misstycker att barn är med på begravningar över huvud taget. Och om du inte har nåt emot det och du inte heller känner att din mamma skulle haft nåt emot det så tror jag att du har ditt svar där

Jag vill också plocka kantareller!
Och gå på auktion!

Fast senaste veckan har jag haft full bil på väg hem från jobbet så det har kännts som att mina medresenärer skulle bli väldigt förvånade om jag parkerade dom och rusade ut i skogen istället för att åka hem...
Dessutom är här så förtvivlat torrt - bra för höskörden men mindre bra för kantarellerna.

Att fynda underbara behövliga ting på auktion har jag varken råd med (himla tuff månad och jag MÅSTE byta bil nu...) eller plats med.

Nä, jag tar väl och häller lite mera kaffe på huvudvärken och börjar samla ihop mig för hemfärd.
Tre veckor kvar till semester och just idag känns det som en evighet.