Äntligen fredag del 23

Och så glömde jag... Min morbrors fru har hastigt gått bort, så vi åker uppåt imorgon kväll för begravning. Är inte hemma förrän efter helgen, så jag kommer inte att vara aktiv här. Vill inte att ni ska tro att jag försvann igen.

Känns som om det vore trevligt om det vände och att det händer en massa positiva saker framöver. Får väl vara glad över att ha bytt jobb igen och den här gången till nåt riktigt bra. Där jag var innan var knäckande! Ett helt hemskt ställe. Never ever more! Och så har jag hittat tillbaka, det känns fantastiskt bra!

Hej tjejer!

Ja, Facebook är kanske inte stället man lämnar ut sig när saker är jobbiga (eller berättar allt glatt heller, har inte outat vår kommande bebis på fejjan, t ex - även om massor av vännerna vet numer och jag vet att ryktet går i bekantskapskretsen så känns det som fel ställe på nåt vis - vi berättar när vi träffar folk och sen vet jag som sagt att folk berättar vidare men så får det vara). Så det kan se väldigt fluffigt ut om man bara har ytlig kontakt. 

 Det finns människor man inte behöver i sitt liv och som man inte ids engagera sig i. En del av dem kan man inte undvika, men kan man det så är det bra.

Kram på er alla. 

janos, du sålde lite barnsaker i nån grupp på FB såg jag - bl a en bärsele? Kan man stoppa en liten bebis i? - kusinen hade sin 6veckors i sele nyligen o det såg himla praktiskt ut. Om du inte hittat nån köpare lokalt så kan jag tänka mig att köpa den av dig, plus frakt såklart, men jag vill gärna veta mått o så på den först (om du vet modellen kanske jag kan kolla på nätet helt enkelt?) - maken är bred över axlar o rygg o en för liten är inte lönt att skaffa.

Oj oj oj vad mycket ni skriver nu! Trevligt, men jag blir snurrig för jag vet inte vad jag ska svara.

Janos nu har jag visserligen inte en son med samma problem som din, men min son ger mig också stora svarta hål av oro när han blir dålig av ngt och vi inte vet av vad. Vi vet att han inte tål mjölkprotein, men det är ngt mer också för rätt vad det är blommar eksemen upp och han mår illa, har ont och är helt peronlighetsförändrad.  blir speedad, trotsig, grinig och göra saker som inte är ok. Jag blir helt nojig varje gång jag lagar mat för risken är att jag matar i honom ngt han blir sjuk av.. Dessa små älsklingar är det bästa och det svåraste utmaningar vi har.

Gable svårt med din svårmor. Jag håller på dig bara så du vet det! Den personen som gått bort är det någon som stod dig nära?

APG hur mår du nu? kämpigt, eller mysigt?

Vad gäller fejan inser jag också att folk inte delar med sig för ycket av det dåliga i livet... eller nja vettiga människor gör ju inte det... somliga grannar delar med sig alldelse för mycket så man nstan vet när de går på toa Det jag satt och var missunnsam på var min svårsyster... dvs makens syster. Hon har ju alltid så ont om pengar (säger hon) men har ändå råd att åka utomlands två/tre gånger sedan januari. Jag klagar inte på min ekonomi men har antagligen betydligt mindre över varje månad. Äh, jag var smått uppretad, inte svårsysterns fel heller, jag surar helt enkelt över varats villkor ibland och tycker det svider i mina mussunnsamma ögon när hon skriver om sin fina resa på fejan.

Nu ska jag sova, Jag återkommer när jag kan. Ha det gott allihopa!

Vidatilda skrev 2012-07-04 00:15:21 följande:

Oj oj oj vad mycket ni skriver nu! Trevligt, men jag blir snurrig för jag vet inte vad jag ska svara.

Janos nu har jag visserligen inte en son med samma problem som din, men min son ger mig också stora svarta hål av oro när han blir dålig av ngt och vi inte vet av vad. Vi vet att han inte tål mjölkprotein, men det är ngt mer också för rätt vad det är blommar eksemen upp och han mår illa, har ont och är helt peronlighetsförändrad.  blir speedad, trotsig, grinig och göra saker som inte är ok. Jag blir helt nojig varje gång jag lagar mat för risken är att jag matar i honom ngt han blir sjuk av.. Dessa små älsklingar är det bästa och det svåraste utmaningar vi har.

Gable svårt med din svårmor. Jag håller på dig bara så du vet det! Den personen som gått bort är det någon som stod dig nära?

APG hur mår du nu? kämpigt, eller mysigt?

Vad gäller fejan inser jag också att folk inte delar med sig för ycket av det dåliga i livet... eller nja vettiga människor gör ju inte det... somliga grannar delar med sig alldelse för mycket så man nstan vet när de går på toa Det jag satt och var missunnsam på var min svårsyster... dvs makens syster. Hon har ju alltid så ont om pengar (säger hon) men har ändå råd att åka utomlands två/tre gånger sedan januari. Jag klagar inte på min ekonomi men har antagligen betydligt mindre över varje månad. Äh, jag var smått uppretad, inte svårsysterns fel heller, jag surar helt enkelt över varats villkor ibland och tycker det svider i mina mussunnsamma ögon när hon skriver om sin fina resa på fejan.

Nu ska jag sova, Jag återkommer när jag kan. Ha det gott allihopa!

Vidatilda, min son är nog mer lik din son än vad du tror. Våran lille är också mjölkallergisk. Han (och jag) mår mycket bättre utan mjölkprotein. Men han har en väldigt känslig mage och det rinner ur honom trots att vi tagit bort all mjölk för honom. Jag vet inte vad det är som orsakar detta. Hans magsmärtor verkar vara borta iaf.

All denna oro som våra små tillför, inte undra på att dom grå blir fler och fler.

Jotack, jag mår nog helt ok, faktiskt, efter omständigheterna. Jag är fortfarande rätt skeptisk till konceptet barn och tanken på att vara barnfamilj - men just denna bebisen vill jag ju förstås ha. Även om den var hyggligt oväntad och oplanerad så betyder det ju inte att den är ovälkommen. Jag fyller ju 38 snart dessutom, så så mycket sen kvar att vänta på fanns det ju inte heller. Egentligen.

Jag har nog gått precis 24 fulla veckor nu och beräknad ankomst är i slutet av oktober. Utom att jag är galet trött så har jag i huvudsak mått bra under tiden - med 2 undantag - en redig släng av kräksjuka ungefär i vecka 12 och ett anfall av myom på livmodern i vecka 20 (det visade sig ofarligt men otroligt smärtsamt - jag var mest rädd för urinvägsinfektion...) som ledde till ett gäng timmar på gynakuten innan vi rett ut vad det var och jag skickades hem med smärtstillande. Jag har rest en hel del i jobbet hela våren fortfarande, även om jag berättade för mina chefer väldigt tidigt för det var också resor som jag inte kunde eller ville göra. Vi får se vad barnmorskan säger nästa vecka, i juni hade jag gått upp 3 kilo sen i mars, fast jag tycker magen är gigantisk (och ivägen för det mesta...).

Vi vet inte vad det blir för sort, men vi vet en massa andra saker om hen, som t ex att hen verkar riktigt sprallig av sig, iaf av volterna i min mage just nu att döma. Ooch så tror vi att hen (likt både maken och mig) är pratsam - kanske tom på flera språk, vem vet? Och berest, magen o jag har ju flängt en del under våren.

Just nu är jag gräsänka dessutom, maken reser i hela 10 dar o kommer hem till helgen. 

janos: återkommer om bärselen på fejjan!