Äntligen fredag del 23

Vidatilda - Ja, det känns helt underbart att vara färdig. Inga fler tentor och inga fler inlämningsuppgifter. Det kan inte bli bättre. :D Men jobbfronten får vi se hur det blir när de hör av sig. Än har det inte blivit något, men det kommer väl till slut. :) 
Båda våra små är riktiga busfrön faktiskt, men det är mer spring i sonen än i dottern. Sedan sover de som stockar efter en godnattsaga av mamma. :)

filibustern - Jag har hört otroligt mycket bra om airebra. Funderar på att skaffa några själv. :)

Kram! 

WOW! Fredagstråden lever! Hade jag ingen aning om :-O

Nu ska jag läsa ikapp de senaste två åren

Nu, en timma senare, har jag läst ikapp.

Janos, gumman! Vad jobbigt för er!! Men kanske bra att han har fått en diagnos så ni lättare kan hantera vardagen. MÅNGA KRAMAR!!

Apg - GRATTIS!! Oh, vad glad jag blir för er skull!

Emelie, välkommen till tråden. Jag var rysligt aktivt förr i tiden, men sen tappade jag bort den. Det är varmt och mysigt här. De flesta dagar är fredagar faktiskt

Och till er övriga - F*N vad jag glad jag är att tråden lever! Ska snart hämta på dagis, men uppdaterar er imorgon med allt roligt som har hänt, t ex svårmor och det faktum att vi ICKE talar med varandra längre

Kraaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaam!!!!!!

Hej tjejer! Vad jag har längtat efter er!!!!!!!!!!!!!!! Välkomna tillbaka.........för visst kommer fler att titta in igen?!?!

Emelie, grattis till exjobbet. Bra jobbet! Lycka till med att hitta ett jobb nu.

Fru anka, vad skoj det skulle vara att få se din skapelse. Det låter läcker. 10 kg lättare....WOW!
Vad trist med din mamma. Hoppas att det löser sig till det bästa för er.

Gable, ååååh vad kul att se dig! Tänker ofta på dig!! Håller utkik efter din svårmors-historia.

Själv så mår jag till och från bra med våra förutsättningar. Jag erkänner att vi har det vi gör med storebror och att förebygga dagen, stödja honom och lära honom vardagliga saker. Just för tillfället har han en jobbig period med sin lillebror, som han helst skulle vilje skicka till månen......enkel biljett. Härom dagen så sa E: -Det blir bra när jag förstår lillebror. (Lillebror har börjat att prata en hel del sista tiden.)

Ikväll hade han en väldigt jobbig kväll att komma till ro. Det tog oss 2,5 timme att få honom att sova. Under kvällens nattning så sa han till mig: -Jag tänker på mina killar (hans dagiskompisar). Dom sover nog bra allihopa, men jag....jag sover dåligt (och så hade han tårar i ögonen).
Det är inte lätt att se hur han kämpar med att slappna av och somna. Det gjorde så ont i mitt hjärta att veta att han är medveten om att han är annorlunda och att han kämpar med sina svårigheter. Mammas lilla troll

Jag kan inte sova. Det gör ont i magen och jag funderar hur jag kan hjälpa honom bäst...nu och i framtiden. Borde nog försöka att söka upp John Blund och se vad han kan göra för mig.

Ha det bäst tjejer!! Jag saknar verkligen fredagar! Ni är bäst! Stor kram till er alla

Vart ska man börja? Som ni vet har det varit stridigheter
under alla år, men det har blivit värre och värre under sista åren och till
slut tog det stopp för min del

Som ni vet skulle vi göra en resa ihop med makens syster och
hennes familj. INGEN berättade för tanten förrän vid jul, för att vara helt
säkra på att hon inte skulle försöka tvinga sig med. Hon skulle ju åka med sin
särbo till Egypten, ungefär samtidigt så alla hoppades på att vi talade om det
försent för eventuell avbokning. Så går karln och bryter foten. Ingen resa för
deras del. Då är hon snabb och ringer maken och säger att hon tänker följa med
oss. Han svarar att vi lever i ett fritt land och han kan ju knappast neka
henne. Hon ringer inte till någon annan, eftersom hon visste att vi skulle
vägra!

Det är jag som berättar för systern att hon ska med. Hon
blir galen och ringer och skäller ut sin mamma. Hon får under inga
omständigheter bo på samma hotell som oss, vilket hon hade tänkt. När svårmor
sen berättar storyn i sin tur för övriga släkten, så har BARNEN tyckt så synd
om henne att hon inte kom iväg på sin resa, så DOTTERN bjöd med henne på vår
resa. Friskt? Nej. Synd för henne att släkten numera är informerade om hur det
verkligen gick till.

Hon är/blir skitsur på mig och maken för att vi inte gör
vågen att hon ska med. Hon gör upp vilda planer vad hon ska göra med barnen. Vi
säger nej, hon får inte dra runt på vårt barn på det stället, i den trafiken
eftersom hon inte har 100% koll. Inte ens 50%. Ingen av oss litar på henne.

Jag vill avboka alltihopa, jag tycker det är för mycket
pengar för att hon ska få förstöra allting men maken och dottern vill så jag
böjer mig. Fram till resan händer en massa skit som får mig att tröttna mer och
mer på henne. Jag anser att hon har en psykisk störning och kör med folk för
att hon själv triggar sitt eget ego och känner sig viktig. Till slut är jag
färdig att spy på henne och pratar inte överdrivet med henne utan försöker mest
ignorera för att inte bli urförbannad.

Väl på flygplatsen så är hon riktigt sur, ingen tar ”hand”
om henne. Bär väskor eller fjantar för henne. Vi får inte prata eller skratta,
för då hyssar hon oss. Täääääääääänk på vad andra ska tycka!!!! Det skiter väl
jag i, jag kommer ju aldrig mer att se dom människorna igen.Där och då tror jag
att hon bestämmer sig för att straffa oss, mig och maken, genom att vara elak
mot dottern. Hon höööör inte vad dottern säger helt plötsligt, fokuserar bara
på det andra barnbarnet som inte ens vill vara med tanten. Dottern ignorerar hon allt hon bara kan. Dottern
blir ju naturligtvis ledsen. Och jag kokar.

Så åker vi då ner. Alla installeras på resp hotell. Efter ett
par dagar vill ju naturligtvis dottern träffa sin farmor så vi åker till hennes
hotell. Hon är ju inte där och vi väntar och väntar. Dottern förtvivlad. Till
slut får vi tag på henne och säger att någon verkligen längtar efter henne och
vill ses. Vi får på nåder komma till hennes hotell. MEN det är minsann inget
hotell som man får stoja runt på utan man ska uppföra sig.

Dottern vill bada, leka och umgås med farmor. Det vill ju
inte hon naturligvis utan kör fortfarande ”jag höööööööööööööööööör inte” och
bara ignorerar dottern. Hon har ju inte sooooovit för de körde bil till 4 på
morgonen och hon var ju tvungen att springa ner till receptionen för att veta
vaaaaaaaaaaaaaaad som stod pååååååååååå! Jag tyckte väl att hon kunde ha skitit
i det och tagit en sömntablett om det var så jobbigt.

Dottern vill att hon ska följa med till vårt hotell, för hon
vill visa vad hon har för pooler, rum osv. Tanten vägrar. Hon ääääääääääääääär
så trött och måste vila sig. Klockan är då 12! Dottern bönar och bönar men
kärringen vägrar. Jag kokar. Hon har dock inga problem att följa med och äta.
Hon ska nödvändigtvis till ett specifikt kaffeställe och dricka kaffe för det
är baaaaaaaara där hon tål kaffet.

Där får jag ett psykbryt. Totalt jävla psykbryt. Jag skäller
ut henne så håret fladdrar på kärringen och hon får verkligen veta att jag
anser att hon är en elak jävel, bryr sig bara om sig själv och att hon tvingade
sig med på vår resa var helt åt helvete fel gjort av henne. Sen fick hon också
höra vilken urursel farmor jag anser att hon är och man ska inte favoritsera
ett barn för att komma åt föräldrarna. Sen skrek jag nog väldigt mycket annat
också, det var många års frustation som kom.

Hon försvarade sig med att hon gjorde så för vi var så elaka
mot henne. I synnerhet jag. Så fort jag öppnade munnen så var jag elak och har
så varit hela tiden. När jag INTE pratade med henne så frös jag ut henne och
var därigenom också elak. Jag frågade hur i helvete hon skulle ha det, jag
skulle inte få prata med henne för då var jag elak och jag skulle prata med
henne för annars fryser jag ut henne. Det
kunde hon inte svara på. Inte konstigt heller för det är ju helt orimligt att
kräva nåt sånt.

Jag frågade också om hon en enda gång har tänkt efter hur
hon beter sig mot andra och att felet inte alltid ligger hos alla andra. Hon är
också ansvarig för sina relationer. Där och då erkände hon att hon faktiskt
aldrig har reflekterat över det! Inte undra på att kvinnan inte har en enda vän…

Så det slutade med att jag stormade därifrån med dotter och
maken. Jag ville där och då avsluta dotterns relation med den här galna
kvinnan, men maken övertalar mig att ge henne en sista chans. Och det har hon
fått. MEN om hon är elak en enda gång till, då har hon sett dottern för sista
gången. Jag har också fått maken att lova att om jag dör före henne så får hon
inte komma på min begravning. Jag går inte på hennes, om inte maken absolut
vill.

Dagen efter så skulle systern med familj komma och vi skulle
hitta på nåt. I släptåg kommer kärringen. Sur som satan. Hon skulle väl straffa
tillbaka mig, men det enda hon åstakom var att jag är än mer övertygad om att
fortsätta umgås med henne är ett öde värre än döden.

Vi har inte träffats sen vi kom hem och jag har inte talat
med henne. Kommer inte att göra det
heller. Någonsin. Efter det här har jag
insett hur fruktansvärt mycket jag hatar henne. Verkligen hatar henne.

Åh Janos! Vad jobbigt, spy av dig allt du kan här! Lilla gubben. Nu förstår jag vad du menar med jobbiga nattningar, jag är ledsen jag hade verkligen ingen aning!

Kram vännen!

janos skrev 2012-07-03 02:07:04 följande:

Hej tjejer! Vad jag har längtat efter er!!!!!!!!!!!!!!! Välkomna tillbaka.........för visst kommer fler att titta in igen?!?!

Emelie, grattis till exjobbet. Bra jobbet! Lycka till med att hitta ett jobb nu.

Fru anka, vad skoj det skulle vara att få se din skapelse. Det låter läcker. 10 kg lättare....WOW!
Vad trist med din mamma. Hoppas att det löser sig till det bästa för er.

Gable, ååååh vad kul att se dig! Tänker ofta på dig!! Håller utkik efter din svårmors-historia.

Själv så mår jag till och från bra med våra förutsättningar. Jag erkänner att vi har det vi gör med storebror och att förebygga dagen, stödja honom och lära honom vardagliga saker. Just för tillfället har han en jobbig period med sin lillebror, som han helst skulle vilje skicka till månen......enkel biljett. Härom dagen så sa E: -Det blir bra när jag förstår lillebror. (Lillebror har börjat att prata en hel del sista tiden.)

Ikväll hade han en väldigt jobbig kväll att komma till ro. Det tog oss 2,5 timme att få honom att sova. Under kvällens nattning så sa han till mig: -Jag tänker på mina killar (hans dagiskompisar). Dom sover nog bra allihopa, men jag....jag sover dåligt (och så hade han tårar i ögonen).
Det är inte lätt att se hur han kämpar med att slappna av och somna. Det gjorde så ont i mitt hjärta att veta att han är medveten om att han är annorlunda och att han kämpar med sina svårigheter. Mammas lilla troll

Jag kan inte sova. Det gör ont i magen och jag funderar hur jag kan hjälpa honom bäst...nu och i framtiden. Borde nog försöka att söka upp John Blund och se vad han kan göra för mig.

Ha det bäst tjejer!! Jag saknar verkligen fredagar! Ni är bäst! Stor kram till er alla

Vet du, även om det är närmaste släkten så måste man kanske till slut inse att det går inte att förändra dom. Och att dom själv har inga planer i världen på att ändra sig heller. Antingen försöker man leva med det och hantera det på nåt sätt som är ok för en själv eller så bryter man helt. Jag har sett över mitt liv och helt enkelt klippt bort en del människor som jag inte längre vill vara med, av olika orsaker. Människor i ens liv ska tillföra nåt positivt, inte kännas som ett ok på axlarna bara man tänker på dom.

Kram!!! Jag hoppas det löser sig till det bästa!

Och du, appropå fejjan. Det mesta där är fluffigt, ljuvligt och alldeles underbart. Ingen har tom penningapung, elaka barn eller stökigt hemma Bry dig inte om restresorna, de hamnar säkert på nåt lopphotell och där det regnar 6 dagar av 7

Vidatilda skrev 2012-07-02 23:32:34 följande:

HEEEEEJJJ !!!! massa bokstäver här, men lika bra att köra hela arsenalen när man blir glad

Vill givetvis veta allt om din svårmor. Min är ju ett kapitel för sig men vi har det hyfsat ok nu..... däremot inte jag och min svåra moder... vi talar icke med varandra och det är ett ganska bittert kapitel för tillfället. Jag hoppas det blir bättre så småningom, men det beror på om hon inser att vissa saker är värda att ändra på.

och så måste jag erkänna något styggt... jag blir avis på alla människor som skriver på fejan att de åker härs o tvärs på restresor. Själv sitter jag fast i regnet med mina tre barn och har inte ens barnvakthjälp en gång per halvår... eller nåt sånt. Jag känner mig bitter och misunnsam idag