I vått och torrt, under aftonstjärna och midnattssol...

Hur har ni haft det på semestern daa??

Sådär. Färdig med ikappläsningen.

Bruttan: vi var inte särskilt chockade över kaoset, för vi tyckte väl inte att det var så mycket kaos att prata om. Du hade ju grym koll på läget hela tiden
(kan intyga att lilla Vilds dans med sin vän var fantastisk(t rolig). Vi hade första parkett )

Lanovia: det var gôrskoj att träffa dig och lilla E, verkligen. Skönt att ert beslut om resan känns rätt. Vi har ju börjat jobba när ni åker uppåt, så vi kommer att befinna oss i faggorna.
Egentligen borde vi tvinga Ninnis att berätta om hur uttrycket "Skäggmannen" har kommit upp, eftersom det är hennes påhitt och jag har fnissat varje gång maken har blivit kallad det, eftersom det är lite ologiskt vid första anblick.

Blommis: här kommer en såndär virtuell kram. *KRAM* Hoppas ni får det fint i Åhus. *kramar om igen*

Sonja: härligt med semester! Ha det så fint.

Fru E: tack själv för trevlig fika. Lycka till med ert hektiska schema.

Ninnis: schysst att bara "råka" boka en resa sådär.

Fru Sy: håller tummarna.

Vi har haft det fint. Som du förstår har vi fått träffa flera underbara människor och så har vi fått se många vackra platser. Vi har flera gånger under resan kunnat konstatera att det finns så fantastiskt mycket att se i Sverige.

Det har gått ganska bra för det mesta, även om jag vissa dagar har varit i betydligt sämre skick än andra, vad gäller illamående, trötthet och andra gravidprylar. Men det hade kunnat vara värre, så jag är nöjd.

En lite jobbig sak med att träffas såhär är att träffen tar slut.
Jag har haft så mycket jag velat fråga om, om stort och smått, på allvar sitta ner öga mot öga med er, som jag pratat med på det här viset så länge, och fråga hur det känns med allt (fortfarande stort och smått). Men när man väl träffas är det så trevligt och man pratar på om allt (också det stort och smått, men kanske av annat slag) och plötsligt är det dags att bryta upp. Först när träffen är över kommer de där frågorna och gör sig påminda.

Men åh, vad roligt det har varit att träffas och få ansikten och röster (och förstås dialekter! )

Bruttan, hur allergisk är du? Vårt ena rum är katterna inte i, så det är hyfsat allergivänligt.

Daa, såja, ordningen återställd-din avatar är på plats! *kramar tillbaks* Jag skäms fortfarande djupt över att ha hållit dig vaken med mitt tvångsmässiga pratande, stackars oskyldiga kvinna!

Fru syy, biverkningar av sprutan tror jag inte du behöver leta efter så långt efteråt. Det jävliga i kvinnosången är ju att menskänningar och gravidkänningar ofta är vääääldigt lika varandra. FÖRSÖK om du kan att koncentrera dig på att glädjas över att kroppen nu cyklar som den faktiskt sak äntligen, än att vänta dig ett plus alldels på direkten. Jag tycker det verkar logiskt om du kan behöva några normala cykelturer så din kropp är med på galoppen så att säga. Men, som alltid, man vet ju aldrig förrän den feta indianen sjunger...

Anbeyond: förra sommaren gjorde jag ju din brudbukett. Då använde jag bla rosa Phalaenopsisorkidéer som jag köpte på kruka. Jag sparade själva växten och vet du-nu blommar den ena förfullt igen. Den slog ut alldels lagom till ditt plus!!!

Egentligen var jag jätteinställd på att det inte skulle funka på direkten, men så kom massa symtom och då tänkte man ju ändå "tänk om". Sen försvann det och jag trodde att indianerna kom och då fixa vi nya pergotime som jag skall knapra från dag 3. Men eftersom mensen inte kommit igång kan jag ju inte börja äta dem. Kommer den inte igång blir det ju provera först för att få en blödning och de tabletterna skall man ju inte äta förrens man säkert vet att man inte är gravid...

Men är ju bara att vänta och se. Trist att det är stängt på kliniken så jag inte kan ringa och fråga. Skulle vilja veta hur länge man skall vänta ut indianerna innan man börjar med provera....

Fru sy, sett till hur din krpp trasslat hittills, så är det nästan så jag hoppas att du får din mens så du VET att du funkar liksom, och så nya Pergoperioden efter det.
Dag 29 sa du? Då kan det ju definitivt dröja någr dagar till. 32-33 är ganska vanligt i min egen oregelbundna värld.

Precis så tänkte jag i söndagskväll oxå, även fast jag såklart blev lite besviken så tänkte att jag att det bra att kroppen fungerade på pergotimen. Men som du säger är ju inte så många dagar som gått än utan får väl hoppas att den dyker upp snart om den nu tänker göra det.

Ja, vi håller som vanligt tummarna!