I glädje och sorg, i vardagens vedermödor och glädjeämnen finns vi till för varandra!
Läsning sker på egen risk, för vi viker inte för diskussioner om diverse kroppsvätskor, sexliv, sjukhus och övriga saker som skulle kunna anses vara smått privat.
Vi har gemensamt vår längtan efter barn, men efter många långa trådar hör vi också ihop i vänskap.
Förra tråden:
www.brollopstorget.se/Forum-5-21/m3600713.html
Det kan vara så att det just nu är jobbigare för dig, för det är ju i din kropp det händer. Du kanske har hunnit fundera och känna betydligt mer.
Rollerna blir lite knepiga. I vår situation har det förekommit någon enstaka gång att jag fått trösta min man när han varit ledsen över missfallen. Det står ganska klart, när vi pratat om det, att den som mått sämst av oss är jag. Ändå känns det som att han längtar mer efter barn än vad jag gör.
Jag har också undrat (och t o m varit lite irriterad) ibland varför han inte verkat lika ledsen som jag varit. Har kommit fram till att en av orsakern är det helt enkelt var jobbigare för mig än för honom, just för att jag inte kan koppla bort min kropp. Allt som händer i den känner jag och det påverkar mig.
Om du känner för det, så prata med din man, fråga hur han upplever det och berätta hur du upplever det.
Fru sy skrev 2010-03-09 19:39:30 följande:
Tack Daa. Vi har pratat en hl del, det gör vi egentligen om allt. Jag är en sådan person som behöver prata och älta allt för att fixa gå vidare i olika situationer. Medan min man inte alls är sådan och det är väl därför som vi funkar bra ihop. Blir bara lite less på att det alltid är jag så får dra ur han saker. Men samtidigt hade jag säkert mått så mycket sämre om han inte hade dragit upp mig!
Mannen har nu lagat mat åt mig, hällt upp vin och sitter och väntar på mig innne i soffan. Skall ta och krypa upp i hans famn och äta lite soppa nu.
Jag känner igen det där med att behöva dra ur saker. 
Det är bara att konstatera att man fungerar lite olika.
Hoppas ni får en fin kväll tillsammans.
Kram.
Skriver under och ropar Halleluja och Amen till Blommans inlägg om alla vårmåsten som gör att jag bara slår bakut och vill skita i hela skiten... Jag har julgardinerna uppe i köket fortfarande (inga tomtar på men de är röda med guldstjärnor) Och Fy vad allt damm och skitiga fönster och gula, halvdöda krukväxter syns bra i det skarpa vårljuset 
Kram till alla som behöver, det verkar vara många 
*stupar isäng efter slalomträning med Lilla K*
http://www.bing.com/images/search?q=askungens+m%c3%b6ss#focal=14009c6be20f160ed440f05226481d96&furl=http://2.bp.blogspot.com/_hY9kVnCesQ8/RgbMp5OCziI/AAAAAAAAAAM/oFIfJxlgYYs/s320/askungen.jpg
Hoppas denna funkar Fru sy
Annars sökte jag på askungens möss+bilder!
Kramar om dig extra, tror att det är lite som samma sak när man är gravid, många ggr upplever jag att killarna inte är lika delaktiga, för de KÄNNER inte vad som händer, vi tjejer känner ju av turbulensen hundra ggr mer, vare sig det är grav-hormoner eller andra eländiga hormoner som ställer till det.
Tror också som du skriver , att din make behövs just nu för att dra upp dig, så ni kan stötta varandra.
Kram igen
Shit, såg just att den funkade inte alls... men idén var bra i alla fall...suck!
Jenny-maken min är likadan som din att han är helt lugn med hela processen vilket ibland kan vara "irriterande" men då har jag er och de närmaste tjejkompisarna som är otroligt bra stöd
Om du får indianderna kommer du att få Pergo då eller vill doktorn att kroppen ska fatta det själv 
Nu börjar det bli dags att klä på sig och åka in för att gräva efter äggblåsor *ryser* tittar in när vi kommit hem igen
& kram
Lycka till med äggplockningen Fru E!
Håller alla tummar och tår jag kan för er idag Fru E. Nu skall jag masa mig till jobbet...
