Konfettiregn

Tack Lapinette, det varmer. Ar himla ledsen for er skull, men valdigt tacksam for forstaelsen.

Stammer att det ar andra gangen inom 6 manader och efter forsta gangen sa vet vi att jag har en antifosfolid blodstorning (MTFHR). Sa jag har tagit progesteron, extra folsyra och aspirin den har gangen. Tyvarr tyckte doktorn inte att heparinsprutor (som ar vanligt och som hon aven sagt att jag skulle ta nar jag blev gravid igen) var nodvandiga annu- och da gick det som det gick... Kanske finns det nagon annan anledning men eftersom exakt samma sak hande igen nu fast senare kanns det sa ruggigt bittert just nu om hon faktiskt uteslutit en mojlighet att radda det hela.

Ar sjukskriven en vecka och ska till kliniken i morgon bitti och bavar for det da det var sa himla jobbigt sist. Vill mest fly bort fran allt. Extra taskigt kanns det att min lillasyster ocksa ar gravid och ska ha barn 2 veckor innan vi skulle...Gud verkar liksom ha galghumor just nu...

Nej, nu ska jag ta mig samman och borja leta efter en doktor som ar duktig pa just sant har...
Kram!

Usch hippo, känner igen det där när folk runt omkring en blir gravida och man själv inte lyckas. Tur i oturen så verkar du inte ha svårt att bli gravid så jag håller tummarna att det nästa gång kommer att gå hela vägen.

Hippo jag är hemskt ledsen och skickar kramar till dig...

Hippo, skickar kramar till dig, både för dina vänner och kollegor på Haiti och för det du och din man går igenom! Du ska veta att jag tänker på er...

Usch Happy vad livet är orättvist ibland. Nu kan du ju faktiskt bli gravid, vilket verkligen inte är nån självklarhet (själv fick jag ingen mens alls i flera år innan monstret blev till så jag vet hur det känns att ligga vaken på nätterna och ha ångest för att det plötsligt inte längre är ens eget beslut, utan snarare nåt man får om man har en jäkla tur). Men att förlora två bebisar (även om de är så små att de knappt hunnit bli mycket mer än små grodyngel) måste göra det lite svårt att våga hoppas.
Och Lapinette's berg och dalbana får hon ju själv berätta om. Själv kan jag bara säga att jag beundrar er. Inte för att ni har nåt direkt val, men ni måste ju vara tio miljoner gånger starkare och tuffare än vi andra.
Fast till slut kommer ni ju få era barn. Och förmodligen tänka att ni aldrig skulle vilja ha det på nåt annat sätt. Förstår såklart om det känns som om vägen dit är alldeles för lång.

Madame Krockkudde då, dvs jag, börjar komma igen efter helgens magsjuka, jag var verkligen helt utslagen efteråt. Har varit och tränat nu, kände mig nästan smidig faktiskt! Dricker té och ska jobba nu, varvat med att göra en ABC-bok i photoshop till monstret. Jag har köpt lite olika varianter men de är aldrig riktigt pedagogiska och bra och hon är sååå fascinerad av text nu, hon kan redan flera bokstäver och rabblar obehindrat alla dagarna i veckan. Dukar bordet varje kväll, jättefint, trots att hon knappt når upp. Jag är så stolt över henne.
Det är fantastiskt att gå över tiden här i Sverige där man inte är omgärdad av psycho-läkare som jagar en med stora igångsättningskanylen hela tiden.
Känns som om man har fått en massa tid i present som egentligen inte existerar, därav alla projekt. Jag tänker börja bli småfrustrerad när en vecka har gått (dvs nästa tisdag), inte förr.
I eftermiddag har vi lekdejt hos tvillingföräldrarna, i morgon ska vi in till stan på förmiddagen, handla lite och luncha, sen har vi lekdejt igen med Fru F och på kvällen är det som sagt middag med min väninna som fyller år.
Hur blir era (aningen mer vuxna) helger? Kram, G

Gemma - jag/vi har landat och berg- och dalbanan har planats ut. Så skönt och det känns helt ok och rätt att gå vidare till adoption men som sagt hade inte gjort något om vägen dit varit avsevärt kortare och inte lika full av djupa hål.

Skönt att du tittar in men var det inte imorgon som du ska ha ... enligt Izunia?

Lapinette... Nu känner jag press!

Dagisinskolningen har gått fortsatt bra och idag har hon ätit lunch. Hela 2 portioner klämde hon i sig och var hur nöjd som helst!
Hemma är hon väldigt pysslig och hjälper också till med att duka bord, plocka ur diskmaskinen och lägga saker i skåp.
Hon är dessutom en utmärkt gitarrist numer sedan hon fick sin alldeles egna rosa mini gitarr! Hon spelar med plektum och allt!!

Nu ska jag springa ner i tvättstugan.

Lapinette, har ni nån uppfattning om när det kan bli ett barn för er del..?

Ja, Izunia, känn pressen hehe!
Och hon lär bli supermusikalisk din dotter, hon sjöng ju skitbra redan när hon var hos oss och då var hon inte gammal! Grattis till lyckad dagisinskolning. Ofta får de en liten kris när de fattar att "jaha, det är alltså såhär det ska bli", det kan komma direkt, eller efter två veckor som i monstrets fall. Då grät hon precis när jag släppte hennes hand, men hon slutade så snart jag försvunnit. Lite jobbigt var det såklart, men det gick över fort och nu är hon aldrig ledsen när jag går, hon kan bara vara lite ovillig att släppa min hand. (och jag hennes).

Gemma - gällande adoption så kan man ju aldrig vara säker. Först och främst måste vi bli godkända som föräldrar och vi väntar nu på att få starta utredningen. Min förhoppning är att kunna få åka iväg nästa vår.

Okej Lapinette, då har ni ännu ett ljuvt år av vinpinplande på någon exotisk plats framför er... skulle gärna byta med dig varannan dag. Och varannan dag känns det perfekt med makaroner och korv höll jag på och säga, men det stämmer ju inte. Igår lammfilé med karljohansås, idag hellefisk med citronsås och haricots, så det behöver ju inte direkt bli oglamoröst bara för att man är fler som njuter av maten.

Nu sitter mannen och pillar av plastfilmen från sin nya Imac som han har väntat 1,5 månad på. Jag har betalat halva i julklapp till honom.
Och jag tittar surt på ett par för stora Bally Curling som jag måste byta på nåt vis. Skulle ha beställt stl 37 som mina gamla, fick för mig att fötterna hade blivit större men det stämde tydligen inte.