Livets stora och små frågor

Hej!

Nenne, grattis grattis grattis igen!! Har du några symptom?!

BS, Lergiganet kanske har funkat så att det är därför du inte mår illa längre?

Kängu, hoppas du mår bättre igen!!

Page, du är galen som är uppe så här och är pigg. Skönt att J mår bra iallafall, hoppas att det även visar sig på proverna snart.

Jag har inte köpt den där klänningen till något särskilt tillfälle men om jag inte har några skor till den så kan jag ju inte använda den alls.

Själv mår jag inte något vidare, diffust illamående och trött, trött, trött. Fast illamåendet är nog psykiskt eftersom jag känner efter så förbaskat och trött brukar jag ju vara på vårarna.

Jag har varit hemma hos svärföräldrarna i helgen och blivit omhändertagen, fått en massa god mat och fått sova på deras soffa både nu och då. (Det var inte det stället jag inte ville följa med till. )

Svärmor berättade en fantastisk historia! Jag visste att hennes föräldrar var ganska gamla när dom fick henne och hennes lillasyster men nu berättade svärmor att hennes mamma var 40 år när svärmor föddes och 47 år när lillasyrran kom. När svärmor föddes hade hennes föräldrar varit gifta i 16 år och trodde inte att dom kunde få barn eftersom det inte tagit sig på 16 år. Tänk va, dom hade alltså varit gifta sen min mans mormor var 24 år och så kom inte barnen förrän hon var 40 och 47 år, utan någon hjälp av hormoner, piller, högteknologi, ultraljud och labbassistenter!

Telis, vilken fantastisk historia!!!!!!!

Illamående...det spelar ingen roll och det är psykiskt eller fysiskt. Så länge man mår illa är man olycklig (tycker jag)! Men jag säger som jag har sagt tidigare, lergigan is the shit! Fast man blir ju inte precis piggare av den.

Telis:
Skam den som ger sig... eller vad ska man säga. helt otroligt.

Nu är det vel inte vår längre, så jag tror att tröttheten beror på något annat...

page: Ja det har varit en hel del sorg i tråden det håller jag med om. Men det känns som ni fått en stor bit av den kakan...

jag missade klänningen, men såg skorna...
känns som bakvänt.

Ska nog prova såna där åksjukeband från Apoteket också. Men jag har ju inte kräkts så jag ska verkligen inte klaga, det kunde vara så mycket värre!

Telis, har ni berättat för familjen än?

Det är inte kul alls att kräkas, men det är iaf snabbt gjort. Att gå omkring och känns sig olustig av illamående är värre enligt mig.

Vad dum jag är...klart att ni har berättat för svärisarna! Annars hade ni väl inte diskuterat graviditeter. *pucko*

Frullan, jo, jag börjar faktiskt ledsna på "kakan". Orosmolnet har hängt med sedan 2000, och det är ganska lång tid för att oroa sig.

page: Shit. Har ni levt med canceroro sen 2000. Jäklar det är verkligen länge!
Ska ni aldrig få pusta ut?

urs kräkas är det absolut värsta som finns! Särksilt när man är magsjuk och det liksom inte finns mer att få upp men kropppen vill kräkas ändå.
Fy faaaaaaan.