När är man för ung?

Hm, svårt. Tror inte åldern är det viktiga i sammanhanget utan hur stabila man är och hur väl man känner varann.

Jag reagerar när nån gifter sig vid 21-22 (det yngsta jag stött på) men det har "förmildrats" av att paret i det ena fallet varit tillsammas 5 år och 3 år i det andra.

Själv hade jag inte varit redo att gifta mig innan 30-strecket, även om jag i min naivitet säkert gärna gjort det.

Jag är 24år och gifter mig om några dagar.

Vi har vi har varit tillsammans i 6år och bott tillsammans i snart 5år. Köpt lght och hund och varit med om ett par IVF:er så att gifta sig är bara ett naturligt steg för oss i vårt förhållande. Dock är det många som mumlar men låter dom göra de. Är trygg i det jag gör.

haha och jag läste helt fel vad det var för fråga!

Skippa mitt inlägg :)

Jag kommer vara 32 när jag gifter mig (min sambo med), men vi har ju varit tillsammans sen vi var 18 och förlovade sen vi var 19. Vi har bara vetat att vi hör ihop.

Tror säkert att de fans de som höjde på ögonbrynen när vi förlovade oss, men de flesta av dem har hunnit gifta och sklja sig både en och två gånger under samma tid som vi varit tillsammans så jag vet inte om de var så mkt mer mogna eller insatta i vad de gav sig in i vid 30-40 års ålder än vad vi var vid 19 ;)

Inte en dag under 25 oavsett hur mogen du än tror att du/ni är.

Under 25 tänker jag rent spontant.

Hej!

Jag hade en vän som gifte sig en månad innan vi tog studenten, 18 år gammal. Kommer ihåg att jag tyckte att det var lite ungt för min egen del att tänka på bröllop och äktenskap just då. Men för henne var det rätt och de är gifta än, såhär några år senare.

Jag gifte mig själv ung, jag var 24 år på bröllopsdagen. Har fått höra en del, mest av personer som inte känner mig på djupet. Kommentarer i stil med "redan gift??". Men eftersom jag nu närmar mig 30 så har de kommentarerna mattats av då jag faktiskt är i "normal giftasålder" numera

Det är lätt att döma andra utifrån ålder. Men det kan hända mycket i livet som sätter både ung och gammal kärlek på prov. Det hände oss, bara ett år efter vårt bröllop. Befann mig i ett läge där min man nästan miste livet och fick ett livslångt handikapp. Det förändrar en människa mycket när man mister egenskaper och förmågor. Den resan har lärt mig ett och annat om livet och kärleken och det har inget att göra med ålder utan händelser i livet. Jag vet att min man och jag gått igenom mera än vad många andra par någonsin kommer att gå igenom under en livstid.  
Andra kan få tycka att vi var både unga och dumma när vi gifte oss men jag ångrar inte det! Tvärtom är jag så glad att vi gjorde det med tanke på allt vi varit med om efteråt. 

Jag antar att jag vill peppa er unga, ibland måste man gå sin egen väg och följa hjärtat. Man vet aldrig vad morgondagen för med sig.
 

Är man under 18 när man gifter sig skulle ag höja på ögonbrynen.

Sedan skulle jag nog ifrågasätta om en 22 - 23 åring är tillräckligt mogen att gifta sig, då man i den åldern fortfarande håller på att "leka av sig." Men där kan det nog variera från person till person. vissa unga 20 -åringar är mer mogna än andra 40 åringar.

Jag tycker nog att det handlar mycket om hur mogen man är OCH hur länge man varit tillsammans.

Har man bara varit ihop i ett år eller två då man gifter sig tycker iaf jag att det är alldeles för tidigt. För då har ju nyförälskelsen knappt hunnit lägga sig innan frieriet och giftermålet ägt rum. Dessutom har man inte hunnit få en stabil grund att stå på.

På så kort tid har du inte lärt känna människan du ska spendera resten av ditt liv med.

Allt under 20 skulle jag höja på ögonbrynen...men som sagt allt är en mognadfråga...

jag var 23 och min man 38 när vi gifte oss.. Inte en dag för unga och vi är lyckligt gifta småbarnsföräldrar :))

det beror ju på hur mogen man är, ett giftemål behöver ju inte ha större chans att hålla bara för att man är äldre. (gifte mig själv när jag var 28 år och det höll ju inte. 

Däremot så kan jag ju höja på ögonbrynen om någon runt eller strax över 20 ska gifta sig. Då blir jag också nyfiken på varför, om det handlar om att de är religiösa tex och därför ser det som väldigt viktigt att gifta sig så pass ung.
En bekant till mig tex, de har varit ihop i 2,5 år och ska nu gifta sig. De är 21 och 22 år. De försöker dessutom få barn. Och det är ju inget fel i det men jag undrar vadan denna brådska. Hon har inte ens hunnit plugga klart och blir det barn så hinner hon inte ens påbörja arbete innan barnet kommer, vilket inte direkt ger en bra föräldrapenning.
om man ändå har möjlighet att välja så kan det ju vara en idé att ordna det för sig innan familjelivet startar, för sen är det ju så mycket svårare att få ihop tiden och engagemanget i skolan tex.

men ja, alla gör ju såklart som de vill och det finns väl inga rätt eller fel. 

Jag skulle reagera om personerna som gifter sig var under 18 eftersom det är emot svensk lag.

Annars finns det väl ingen rätt ålder sålänge man inser vad ett äktenskap innebär och står för. Jag och min m2b gifter oss nästa år och vi är då 22 och 24. 

21 år gammal och sambon 22. Gifter oss den 15 Juni. Varit tillsammans över 5 år.   :)
No kids. Förstår inte hur folk han höja för ögonbrynet angående giftemål, större om man skaffar barn tycker jag :S

En liten side-note på det folk har skrivit hittills:

Varför antas det att det handlar om brådska när unga gifter sig? Eller ett par som bara varit ihop i någon månad eller liknande?
Handlar det inte om vilja, för alla, oavsett ålder och "par-tid"?

Såklart, det kan ju vara så att ju yngre någon är desto mindre är chansen att du vet vad du vill - eftersom du inte kanske fullt vet eller kan förstå vad som finns ute i världen. Men å andra sidan är äktenskap knappast en bur, en sorts fångenskap eller något som binder dig till en och samma plats för hela ditt liv. Personen du gifter dig med delar förhoppningsvis många värderingar och drömmar med dig, och då är ju allting möjligt.

Jag funderar mycket över varför människor frågar unga "varför så brått?".
Det är mest troligt aldrig brådska, om det inte handlar om sjukdom eller andra avvikande livshistorier, utan mest troligt alltid vilja.

Någon VILL gifta sig nu, eller då, eller förut. Du, och ingen vet vad som kommer hända imorgon, eller om fem minuter och än snarare om ett år eller fem. Fira kärleken! På alla sätt du kan, med alla du har kär!

Hellre någons älskade fru i fem minuter, än ångra resten av mitt liv att jag sköt upp något så vackert som en kärleksförklaring p.g.a att jag inte ville ha "bråttom", eller dö innan jag hann säga "ja" till någon.

Folk får tycka vad dom vill, och komma med hur många "man borde, måste, ska & bör" de vill. Jag känner inte denne "man" som folk i Sverige gärna vill tala om, och jag lever inte denne "man"s liv - utan jag lever mitt eget. Och det är också det jag önskar för alla medmänniskor ikring mig. Lev i vilja, kärlek och tillsammans

Jäklar va bra skrivet Aviman håller med på varenda ord! :)

läser de senaste inläggen och kom att tänka på en sak som hände mig.. 

var på ett cafe med några äldre damer och vi pratade om allt möjligt. så kom vi in på karlar och jag nämnde min "gubbe".. då sa en tant:
- har du en gubbe?!?!
jag: jaaaa.. herregud vi har ju vart i lag sen jag var 14 (är 21 nu)
hon: oh herregud du har förstört ditt liv...

o.O... va???
dock skrattade jag bara bort det.. hon hade en jäkla tur måste jag säga att det var JAG hon sa det åt.. för om det vore någon annan skulle hon nog fått en smäll... faktiskt... så säger man inte..

kom sen en vecka senare på varför hon hade sån.. negativ attityd.. hon hade varit gift förut.. skiljt sig.. och tycker nu typ att "äsch.. varför gifta sig?".. hon är bitter helt enkelt..  

tänkte på det här med att vara "för ung"