När är man för ung?

Läste familjerätt på universitetet för ett par år sedan och då pratade vi om det, men jag minns inte detaljerna. Vet att det var just 16 år juristen pratade om, men inte om det fanns övriga krav för att få ansöka. Vet bara att en av mina klasskompisar som gift sig som 16-åring sa att hon kunde blivit myndig om hon vetat om detta. Då hade hon i och för sig barn också, så det kan ju ha spelat en viss roll också.

Jag tror man får ansöka om att bli myndigförklarad innan man är 18, har inte hört att man blir det i Sverige automatiskt pga giftermål. Det är som sagt väldigt svårt att få tillstånd till giftermål innan man är 18 nuförtiden, eftersom det inte finns några direkta fördelar. Förr var det väl ofta om man blivit gravida utanför äktenskapet som detta beviljades eftersom det var skamligt. Det har gjorts svårare bl a för att minska antalet "bortgiften" med omyndiga personer efter vad jag har läst och hört.

Min fästman och jag gifter oss nästa sommar. Vi är 22 och 25år nu (alltså 23 och 26år då)

Vi har känt varadndra i många år och alltid haft ett gott öga till varandra men på grund av onämnda omständigheter så blev det inte vi förrän för två år sedan. Vi har därefter levt sambo/särbo förhållande då han arbetar inom Försvarsmakten. Vi har ställts inför utmaningar som fått oss att förstå att utan varandra vill vi inte leva. 
Jag lever sedan fyra år med en hormontumör i hupyfysen (huvudet) och har många gånger fått lära mig att uppskatta livets goda.
Det har ibland gått flera veckor utan kontakt då han är iväg i jobbet ibland, det har varit högst olidligt och fruktansvärt svårt! Han längtar hem!
Nu ska han säga upp sig och komma hem i sommar för att vi ska kunna börja vårt riktiga liv. Vi älskar varandra!

Jag tror man är för ung om man bryr sig om vad alla andra tycker och tänker i frågan. Behöver du fundera över om du själv är för ung, ja då är det nog så... 

För ung... Rent lagligt är det ju 18 som gäller, men jag kan ärligt säga att jag reagerar om någon under 25 säger att de ska gifta sig.
Jag vet att det är "fel" att säga och tycka, men jag har sett mina vänner under åren och de flesta av dessa är än idag långt ifrån färdiga nog att gifta sig eller skaffa barn. Visst finns det de som är, men de är få - vilket är varför jag hade reagerat.

Jag fyller själv bara 27 i år, vet inte om jag kommer hinna fylla eller inte innan vi gifter oss då det inte än klart när vi gör det än. Min respektive fyller i sommar 40.
Vi har båda levt med andra innan, som sambos eller särbos, i flera år långa förhållanden men ingen av oss har någonsin känt sig så lugna och tillfreds med någon innan.
Han är det enda som får mitt huvud att sluta snurra, jag är det som "helar" honom efter att han begravt sig i jobb en månad.
O ja, vi är ifrån varandra väldigt väldigt mycket. Vi saknar varandra så det gör ont varje dag vi är isär, men pga hans jobb blir det ofta 3-5 veckor i streck utan att kunna träffas över huvud taget. Det kommer troligtvis att förbli så i alla fall något år efter att vi gift oss, kanske till o med längre än så.
Det betyder inte att vi vill vara ifrån varandra, det betyder bara att tiden vi får tillsammans är värd all smärta det innebär att vara isär.
Dessutom kan jag påpeka att vi aldrig varit varandra närmare än nu, senaste 3 månaderna har vi kunnat träffas 3ggr (12 timmar, 4dygn, 6 dygn). Allt handlar om hur man ser till att kommunicera under tiden man är isär.

Tycker det handlar mest om hur länge man varit ett par och hur man är som person. Jag planerar att gifta mig med min pojkvän sen över 2 år tillbaka innan jag fyller 23, men då anser jag mig rätt mogen för min ålder. Min 35-åriga moster brukar ofta säga att jag är mycket klok, däremot höjer jag på ögonbrynet när någon som är rätt omogen gifter sig efter att ha känt sin partner i knappt ett halvår. Så det jag vill få fram är att det beror på personen helt och hållet. 

Under 23 tycker jag känns lite väl ungt. 

Jag är 19 år och min blivande 22 år , vi ska gifta oss nästa år, då fyller jag 20 år månaden efter och han 23 2 månader efter.. tycker INTE att vi är för unga, tycker att alla kan gå och skaffa barn hur som helst, men gifta sig är tydligen en så stor sak..  Jag tycker att man ska vara redo och ha varit tillsammans ett tag och känna att det är rätt!

Vi är 23 och 24 och gifte oss nu i augusti.
Det var faktiskt ingen som tyckte att vi var för unga, men några som tyckte att vi borde ha varit ihop lite längre.

Jag är sån som inte bryr mig om vad andra vill göra då de rör dem själva. Så om någon i 20 års åldern skulle gifta sig så skulle jag inte tycka de var konstigt, snarare roligt att några unga väljer att göra det. Jag känner flera som vänta ca tio år och hälften av dom är ändå skilda. Samma gäller vänner som väntat många år att skaffa barn. Själv önskar jag att vi hade gift oss tidigare än väntat som vi gjort.

Vi kommer att vara 31 och 33 när vi gifter oss nästa sommar.

Jag kan bara säga att jag själv är obeskrivligt glad över att jag inte gift mig tidigare, då jag flera gånger under mitt liv varit säker på att den här killen "är det one" och att vi med säkerhet kommer leva hela våra liv tillsammans. Men så mycket som jag har utvecklats och så mycket jag har levt under de här senaste 10-12 åren, det hade aldrig hållt om jag gift mig med min stora kärlek jag hade vid 19 års ålder, eller han jag träffade vid 23. Den killen var jag säker på var mitt livs kärlek och vi funderade också på bröllop.

idag känner jag mig så säker på vem jag är och vad jag vill göra med mitt liv, trygg i att jag mognat och förstått mig på förhållanden och livet på ett sätt jag inte tidigare gjort. Så för mig, är nu rätt tid!

Men jag förstår förstås att alla är olika, jag försöker inte dömma andra, missförstå mig inte. Jag vill bara berätta hur jag känner, och att jag ofta slås av hur glad jag är att det har blivit som det har blivit. Eventuellt hjälper det någon :) Lycka till alla blivande brudar!!