När är man för ung?

Jag tror att nyckeln till ett bestående äktenskap är att båda har som högsta önskan att göra varandra lyckliga. Ok, har ju inte varit gift jättelänge ännu, men vi strävar båda två efter att se till att den andre är lycklig, och det yttrar sig i allt, hur vi sköter hemmet, hur vi behandlar varandra mm. Vi tänker liksom inte "vad får jag ut av det här?" utan "hur kan jag se till att göra honom/henne som jag älskar mest på jorden nöjd och glad?". Jag tror ofta att det är själviskhet som får äktenskap att spricka och självisk kan man vara hur gammal man än är. Självklart måste man ha en viss grad av mognad också, speciellt när man väljer sin partner, och det tror jag är problemet ofta när äktenskap bland unga inte fungerar. De har kanske inte tänkt på vilka inre kvalitéer en blivande man ska ha, vilka värderingar han har, hur han behandlar människor runt omkring honom, vilka mål han har i livet, om han vill ha barn och om han skulle bli en bra pappa osv. :)

utan att ha läst tråden så svarar jag att man är för ung om man måste fundera på om man är för ung

Jag kommer att vara 20 när vi gifter oss, min sambo 21. Då har vi varit tillsammans i tre år och bott ihop nästan två år. Tvivlar inte på att det här är det rätta för oss och det har inte någon som känner oss gjort heller.

Tror att man måste bedöma från fall till fall.

skulle nog vid 18-19 bli lite "och hur länge har ni vart ihop?" men... jag har en kompis som gifte sig när hon var 19 så.. :) var väntat. jag kommer vara 22 när jag gifter mig och min gubbe 31

Tillägg: Jag hade nog tänkt "Hm" om jag inte kände personerna och de var under 22. Kanske lite dubbelmoral, men så funkar jag. Sedan om jag hade yttrat mitt tvivel, det är en annan sak.

Jag måste få berätta.. Nu kanske ni får höja på ögonbrynet! Ärligt talat kanske jag också hade gjort det ;) Jag kommer att vara 23 och min snubbe 24 när vi gifter oss, då har vi varit tillsammans i 1 1/2 år, bott i hop i 1 år! Vi blev tsm i nov/dec.. 1 juli friade han åt mig ;D Visst vi har inte levt länge med varandra men min magkänslan bara skriker JA JA!! Det tror jag är en avgörande grej, vad man har för erfarenhet och dyl. Jag var tidigare i ett förhållande i nästan 5 år. Så det känns som att jag vet ett och annat, när det känns bra eller dåligt. Man får helt enkelt lita på sin magkänsla! Och dessutom känns det som att det är med A jag har varit hela tiden med ;) Ni kanske känner igen den känslan? Att det känns som att det har varit "vi" så väldens länge... Och det klickar med alla! Jag med hans familj och han med min. Mina föräldrar är ännu gifta sen 23 år ( min mamma var 21) och hans föräldrar är gifta sen 20-talet år tillbaka :) visst, det är inga garantier, men det känns som att då är vi båda medvetna om att man ska få kämpa lite, att man inte ger upp direkt det blir lite svårt :) ja, ni fattar? Vi båda har barnlängtan.. Vad jag fått höra nu är en del av varför han friade :p jag ville nämligen vara gift innan barnproduktion ;) Vi vet vart vi har varandra och vi har många år framför oss att lära oss mer om varandra ;) Ursäkta, skriver från iPad så blir väl inga radbrytningar!