Dags för en ny nattchattartråd! Här samlas alla som inte kan sova, som jobbar nattskift framför en dator, som väntar på att älsklingen ska komma hem och alla andra som råkar vara vakna av en eller annan anledning.
"Nattsällskap" helt enkelt!
Thailand
japp...
vi hade ett helt galet berg och dalbaneförhållande, faktiskt ganska tokigt på alla vis... Hur länge som helst dessutom.
Blev tillsammans när jag var 15 år. Tog slut ett år senare... Ingen av oss kunde släppa den andre men han fixade inte det (MYCKET komplicerat, jä..ligt jobbigt) så han försökte fly allt vad han pallade i hur många år som helst men dök ändå upp så fort han inte stod ut längre...
sen flydde han ÄNNU mer...
till slut, efter alla år och ETT BARN fick jag nog och sa att nu vill jag inte mer, jag måste få leva mitt liv utan dig, för jag slösar mina år på dig.
Två månader senare låg han på knä och friade mer eller mindre. Han gick igenom värsta krisen under de månader.
Dagen efter frieriet åkte han runt till alla i sin familj och berättade och de sa typ "shit äntligen din tröge f..n" 
och sen flyttade vi ihop, en månad senare blev Alice till, ett år senare Ivan och nu ska vi gifta oss...
Känns som att vi varit tillsammans hela livet typ... Första gången vi blev kära i varandra var vi 8 resp 9 år gamla. Sedan flyttade jag och min familj till småland.
När vi flyttade tillbaka till Lund så möttes vi av en slump, då var jag 15. Daniel blev stormkär i mig, uppvaktade mig intensivt i över ett halvår. Vi blev tillsammans och insåg att vi känt varandra när vi var små och att jag varit bästis med hans lillasyster (hon är idag en av mina bästa väninnor igen).
Så våra liv är så sammanflätade att det känns läskigt ibland.
Så romantiskt! jag var faktiskt i Lund ofta förra sommaren när gubben jobbade där
Nej nu får jag ge mej om jag ska orka upp kl 5.45 och dricka kaffe med maken och pussa hej då
oj det är tidigt...
natti natti...
jag sitter och vrålglor på bilder av min klänning, haha...
Tillbaka efter telefonsamtal, en tjejkompis ahde läst mitt blogginlägg från idag om hur jag ifrånsagt mig tvåsamhet/kärlek och hon blev tydligen upprörd.
Vad gör man ...
suck, allt blir bara fel
Vad nu Fjosok???
jag fattar ingenting?
Var hon arg? Isåfall varför?
Frånsade du dig tvåsamhet trots att du enligt andra ej borde?? Isåfall varför? Är du rädd?
Förlåt alla mina frågor. Jag är socionom och analytisk fanatiker. Jag MÅSTE fråga.
Fråga på!
JA, jag är uttalad singel och komemr så förbli. MEn en del nya i bekantskapskretsen som ofta läser min blogg har inte fattat. OCh idag, efter nytt tjat och gnat om att "jag borde bli vuxen" eller "så ska det minsann vara" och "den dagen DU gifter dig".
Okej, jag skulle kunna klä upp en brud på 10 minuter här och nu
Men det handlar ju inte om det. Det handlar ju om att jag är skolad att leva ensam, 12 år nu. Inga syskon och ensam hemma i stort sett hela dagarna som barn då mor/far jobabde.
Vad gör man? En del vill bara inte fatta att de tär inte bara ett val. Det är ett ställningstagande och det är faktiskt det bästa jag kan göra.
Att inleda ett förhållande bar "för att" är ju egoistiskt som bara attan ...
Kankse blev ännu snurrigare av detta
Hmm okej, jag fattar det du säger, men jag undrar vad du känner.
Min fråga är VILL DU VARA ENSAM, ELLER TROR DU ATT DU MÅSTE, INTE HAR NÅGOT VAL?
Önskar du att du kunde vara TVÅ och ha tvåsamhet?
Alltså önskar du att du hade någon, inte att DU kunde vara TVÅ
Jag har inget val, nej :)
Den längtan finsn nog hos alla. Men i mitt fall handelar det mest om att andra har svårt att acceptera det och bara fortsätter gnata och inte respekterar mina beslut i frågan.
Jag känner mig både passé och för gammal att starta upp något en första gång OM det nu hade varit aktuellt ...
Finns många anledningar till varför jag inte har nått val, men jag säger inte dom ...
Ok Fjosok tror jag fattar...
Känns som att du inte vågar tro, men jag är inte intolerant. Om det är så du känner så är det så du känner. Sedan att jag inte tror på att du är kärlekslös, det är en annan femma.
Visst kan man fatta ett beslut om att alltid vara singel, men man kan nog inte förutspå VAD som kan hända, och kärleken kan alltid slå till.
För vissa gör den ju det väldigt sent, men dock...
Det finns ju många som inte hittar sitt livs kärlek förrän de är långt upp i åren.
Nu menar jag inte att du absolut kommer träffa någon. Vill du inte det så är du kanske inte mottaglig heller, men jag anar ändå någonstans att du önskar att det gick, att rätt känslor skulle infinna sig hos dig och vara besvarade.
Önskar vi inte alla det någonstans även om vi är rädda för att det itne ska ske och slår det ifrån oss.
Klart man kan vara nöjd med att vara ensam, men ändå är det ju sant som det sägs att delad glädje är dubbel glädje osv...
Folk borde såklart respektera ditt beslut, men jag hoppas för din skull att du får uppleva den stora kärleken, en kärlek som du vågar tro på
Fjosok, måste fråga... varför säger du att du är gammal? Har jag missförstått något. Visst är du väl 31?
Det är ju för sjutton inte gammalt!
Tack, jag förstår din poäng. MIn är att det är bättre att försöka vara lycklig i nuet än att drömma om något som eg är för sent.
Och jo, jag anser att 31 (blir det i vinter) är lite sent att börja från runta ett för första gången.
Men det är min åsikt :)
Nej nej, självklart ska du inte gå och sukta och INTE LEVA NU. Du ska leva nu, men du skulle ju kunna välkomna kärleken OM den dyker upp Är ju det jag menar...
Klart man ska ta vara på det man har i stunden o göra det bästa av det. Man kan göra val i livet men jag är inte säker på att det blir som man själv bestämmer. Tror på nåt större.
Men den komemr inte dyka upp, sorry
Vad är nått större?
Kan säga att min tro på nått större är det som verkligen skrämmer många
Förresten, bara ett stickspår
9500:- är nog vad hela min kollektion kostat tillsammans :-O
I inköp då ...
haha...
jaaaa de vet verkligen att ta betalt när det kommer till allt som är bröllopsrelaterat... helt sanslöst!
antar att din kollektion i försäljningsiffror bli BETYDLIGT mkt mer
Varför skrämmer din tro folk?
Du, dom är inte direkt intressanta idag, puffärmar är INTE inne ..än
Den som lever får se :)
Ska kolla in din klänning nu
Därför det finns dom som tror att präststudenter är fanatiker, typ
