Vad väger ni som är ca 163?

Jag måste oxå göra ett inlägg här.
Fattar inte varför de flesta är så viktfixerade? Mina erfarenheter är bara negativa av att hålla järnkoll på just siffror,det är spegeln,kläder och den egna uppfattningen som betyder något, vågen blir ofta bara ett tvång och ett ohälsosamt beteende.
Detta säger jag av egen erfarenhet,har bantat i fjorton år, vågen är utslängd sedan två år tillbaka.
Jag kan inte säga att jag är helt nöjd,men känner att jag kommit en lång bit med mig själv rent psykiskt genom att skita i antal kilon.

Jag håller med om att vågen bara är av ondo (själv väger jag mig bara hos doktorn), och som jag skrev tidigare det blir konstigt när man jämför mått och vikt b ara rätt ur luften. Men å andra sidan, det är lite kul att läsa vart folk ligger, annars skulle jag ju inte läsa tråden.

Jag gillar den här tråden!
Är 164 cm och väger 79 kilo, på väg ner till sisådär 70 först och främst.

Tack Mia Maria!

Nä jag bara var lite nyfiken efter den andra tråden runt 170cm lång.
Var inte meningen att röra upp någons känslor.
Även om vi alla är olika så ville jag veta på ett ungefär var alla ligger i längd, vikt och midjemått bara för att kunna jämföra med mig själv...nyfiken som sagt

Ok, gör ett nytt försök på den här tråden...
Jag är 161, väger 52-53. Har oftast stl S el XS. I bh stl har jag 70-75b, jeans stl e 26-32 på de allra flesta jeans.
Tycker att det låter bra, men det ser inte bra ut, jag tycker att jag ser så SMAL ut, inte alls snyggt smal, alltså för smal. Vet inte hur jag ser ut egentligen, om folk i allmänhet ser mig likadant som jag ser eller ej.
Det här blev grötigt, men vet inte hur jag ska förklara, tror bara jag har nån slags sjukdom som gör att jag blir sjuk av min egen spegelbild, har liksom ingen aning alls!

baghera
Jag har precis samma tankar som du! Det känns som att jag ser jättesmal ut, alltså FÖR smal. Jag vill inte att folk ska tro att jag har ätstörningar eller något sånt för det är inte kul när folk påstår det.

Blomman och baghera:
Jag förstår precis vad ni menar. Jag är också smal (170 cm lång, 54 kg) och går varken upp eller ned oavsett vad jag gör - det spelar ingen roll om jag ligger sjuk i influensan i en vecka eller om det är jul och man äter en massa. Är lite trött på att få kommentarer/frågor om jag äter ordentligt etc, har fått det till och från ända sedan högstadiet - det är inte kul..

Nu senast när jag var på vårdcentralen så rynkade min husläkare på näsan(!) och konstaterade "vad mager du är" och började sedan fråga saker i stil med ovan och hon verkade inte tro mig för till efterföljande provtagning så konstaterade hon att "och så ska vi ta längd och vikt". Jag förstår att de stöter på patienter med ätstörningar och jag förstår att de ställer frågor om hälsan, det gör jag, men samtidigt så finns det ju olika sätt att ställa en fråga på. Ibland verkar det som om det är helt ok att hur som helst konstatera att någon är smal/spinkig/mager medan det är mer eller mindre "förbjudet" att kommentera om någon väger något eller några kilon för mkt och det är lite tröttsamt för oss som ofrivilligt hör till den förstnämnda kategorin..

Hej tjejer,

Jag är 161 och väger ca 62 kg. Jag tränar mycket och har lite lagom hull (C-kupa).

Innan jag blev stark, glad och vältränad hade jag samma jeansstorlek som jag har nu, men vägde kring 55 kg. Ingen anledning att hänga upp sig på siffrorna på vågen alltså. Det viktiga är ju att man mår bra!

Jag är 162, jag har ingen aning om vad jag väger bara att det är för mycket. jag har i allfall mått som bäst i kroppen när jag vägt 58, så det är alltid min målvikt. under 58 och jag mår skit, över 58 och jag mår inte bra, prick 58 och min kropp mår jättebra och känns lagom. konstigt men så är det.

Jag hör också till de som får kommentarer om att jag är smal. Är ca 166 cm och väger kring 52-54. Jag har alltid varit smal och tycker själv också att jag är smal, dock inte mager. Folk som inte känner mig så bra (eller även andra) tror säkert att jag bantar, men det gör jag absolut inte! Är helt emot det! Jag anser att jag äter hälsosamt, men är även en gottegris som gillar kakor,efterrätter och godis. Håller mao inte tillbaka på den fronten. Istället äter jag häslosamt och regelbundet - för att kroppen och jag själv skall må bra.

Tränade en hel del förut i och med att jag tävlingsidrottade. Numera blir det bara styrketräning två ggr/vecka och promenader då jag hinner.

Ibland blir jag riktigt irriterad över att höra att folk klagar på min vikt, men efter att de har ätit några ggr tillsmmans med mig så brukar de vara tysta... (jag äter alltså massor!).

Det är bara att konstatera att vi alla är olika och vi skall vara nöjda med hur vi är! Huvudsaken är ju att kroppen och vi själva mår bra, eller hur?