Det är en annan sak jag funderar lite över... Vem vill använda abort som *preventivmedel*? Det kan medföra risker och det är emotionellt ansträngande. Det absurda i tanken att någon medvetet skulle tillåta sig själv att bli gravid för att "det finns ju alltid abort" är överväldigande. Jag tror definitivt inte att en sådan attityd dominerar hos kvinnor och flickor som gör abort, och jag tror defintivt inte att det är en sådan attityd som står för de ökande aborterna i landet. Min d-uppsatshandledare skrev sin doktorsavhandling om hur kön konstitueras vid abortingrepp och baserar sig på en mängd djupintervjuer. Och med den boken i bakhuvudet måste jag säga att jag tror att problemet ligger någon helt annan stans. Anna-Lydia analyserar till exempel attityden till preventivmedel, hur den förändras beroende på arten av det sexuella förhållandet (tillfälligt eller långvarigt) och hur användandet av olika sådana ändrar dynamiken i förhållandet. Och jag tror att det är där krutet måste läggas, snarare än i att förbjuda eller fördöma aborter.
Och olyckor händer alltid. Jag vet tjejer som har blivit gravida trots att de har gjort allt för att *inte* bli det. Någon gillade inte att kvinnor - och män, glömdes de bort? Har inte de att säga till om också? - gör abort därför att det inte "passar i deras liv". Jag kan ju inte själv påstå att inte heller jag skulle ha velat få barn med någon jag hade fyllesex med när jag var tjugoett och pluggade. Vad är alternativet? Att försöka abortera sig själv med en klädgalge (vilket kvinnor utan tillgång till fri abort har dött av), käka gift (vilket kvinnor utan tillgång till fri abort har dött av) eller gå till en illegal abortläkare som använder skitiga instrument (vilket kvinnor utan tillgång till fri abort har dött av)?
