Måste bara få säga min åsikt...abort o barn...

"Det är kvinnan som avgör när mannen ska få träffa sina barn" Jaha, det var en nyhet. I mitt fall var det tingsrätten som bestämde hur ofta jag skulle träffa min farsa. Och som upprepade gånger dömde honom att betala mitt uteblivna underhåll. Inte för att han hostade upp ändå. Hur kan man behandla sina barn så?

Det MÅSTE vara kvinnans val vilka barn hon vill föda och inte, något annat är inte möjligt utan att hamna i en övergreppsituation. Och när barnen väl är födda ska båda föräldrarna ta hand om dem med såväl tid som pengar, basta!

Väldit många män skulle, om möjligheten gavs, förneka att de ville ha sina barn för att slippa betala, av ren snålhet, eller eftersom de vill "satsa" på en ny familj och glömma sina misstag.

Nu är det min tur att lägga sig i!

Detta scenario har jag upplevt:

Som 16-åring fick jag anorexi och blev av med min mens uder ett halvår. Jag repade mig från anorexin, som hade blivit en följd av att jag gick på dansgymnasium. Vid 17 års ålder sa två barnmorskor helt oberoende av varandra att chansen till att jag kunde få barn var i stort sett minimal. Vid 19 års ålder träffar jag en underbar kille och vi blir enormt förälskade. Vi hade sex på ett väldigt tidigt stadium i förhållandet och eftersom jag inte hade haft någon pojkvän sedan på 6 månader hade jag slutat med p-piller. Min mens var väldigt oregelbunden, ännu efter att 3 år hade gått, så jag skaffade p-piller för att ha dem i handen så fort jag fick mens. Vi använde alltid kondom men en gång sprack den och precis då hade jag utan att veta om det ägglossning och därmed såddes ett frö. Jag hade precis börjat min utbildning på juristlinjen och hade hela livet framför mig. Folk ska veta att jag har ångest än idag och att jag grät mig in i narkosen. Vaknade upp som ett jävla kolli, äcklig och blodig. Chocken kom egentligen inte förrän framåt jul och efter nyår var jag så psykiskt nere att min pojkvän körde in mig på psyket i ett dygn. Jag klarade inte mer än ett dygn för människorna som var där var sjuka men jag var bara deprimerad så det gjorde bara mig ännu värre att vara där.

Till alla Er som inte kan få barn. Livet är inte svart eller vitt. Jag förstår Er längtan och sorg. Jag kände den också och levde med den i 2-3 år innan jag visste att jag faktiskt kan bli med barn. Men snälla döm ingen ohörd. Jag är och var en mycket skötsam tjej som alltid har tagit väl hand om mig och inte särat på benen för vem som helst. En sådan här sak kan hända vem som helst och ett beslut om en abort kan vem som helst ta. Var ni som inte kan få barn emot abort innan ni verkligen ville ha barn och upptäckte att ni inte kan?

Mvh,
Mimmi

electic lady

en kvinna som är sur på barnets far kan försvåra och/förhindra barnets umgänge med sin far.

att sånt sker är inte ovanligt

om din far inte brydde sig om dig kan du väl inte dömma alla andra efter honom.

när det gäller ekonomi så vill nog både mannen och kvinnan ha så mycket som möjligt. en del kvinnor skriver ju sig som ensamma för att få bostadsbidrag fast en ny karl flyttat in hos henne.....rent bedrägeri alltså.. en man kan inte fuska på det viset, han får nämligen INGA bidrag

Det är vårdnadshavaren som får bidrag, oavsett kön.

Idag är standard delad vårdnad.

Rama 38:

Du säger att mannen måste avstå från eget liv i 19 år om han måste betala underhåll. Och du pratar om att han måste betala så mycket.
Oftast är det faktiskt den föräldern som har vårdnaden som drar det tyngsta lasset, både när det gäller att inte ha ett eget liv och det ekonomiska.
Om man slår ut hur dyrt det är att ha ett barn (hyra, mat, kläder, fritid, leksaker, hygienartiklar, möbler o.s.v.) och sedan tar bort 1173 kronor från den månatliga summan, så kan jag näst intill garantera att det är vårdnadshavaren som betalar mer eller åtminstone en lika stor del.
Så jag förstår faktiskt inte varför du menar att mannen som endast betalar underhåll drar ett tyngre lass än kvinnan.
Och män begår också bedrägerier. Det är inget kvinnligt fenomen.

Umebruden

det är riktigt som du säger att summan 1173 ligger fast. Men om den som skall betala inte kan det pga arbetslöshet, sjukdom etc....läggs det på skuld plus ränta

Jag är väldigt tacksam över att inte vara man, hur sjutton vågar de lita på kvinnor överhuvudtaget i detta avseende, varför kräver inte män att ha möjlighet att styra över sin fortplantning på annat sätt än via kondom?

Det är en personlig tragedi för en man att påtvingas ett barn oavsett pengarna.

Jag undrar än en gång: hur? tvångsaborter eller tvångsgraviditeter?

Det finns massa olika skydd, för mannen då bara ett. Använder han inte det får han stå sitt kast - det är ju inte direkt en nyhet att det är kvinnan som i slutänden bestämmer om hon ska behålla barnet eller ej. Sen om kondomen råkar gå av och hon blir gravid ändå, ja då håller jag med om att det är en tragedi, men trots allt vet ju båda konsekvenserna av ett samlag (både skyddat och ej skyddat), så det är väl bara till att avstå om man nu är så rädd att göra en tjej gravid!

Ingbritt:

Det verkar ändå finnas ett sätt att inte behöva betala den summan. Min blivandes pappan fick igenom att han bara skulle betala 25 kronor i månaden i underhåll, och betalade aldrig en krona mer i månaden i nitton år. Och han fick vare sig skuld eller ränta.

Det kanske läggs som skuld om det är tillfälligt, men uppenbarligen går det att få ner beloppet permanent.

Det finns ett sätt till, som en mycket stor del av papporna använder: Att s k i t a i att betala.

Ingen skuld, ingen ränta, bara strunta i det!

Tro mig, det får INGA påföljder.

Vill bara rätta till något Umebruden skrev ang. underhållets storlek.
Tidigare var det så att man betalade det som staten ansåg att man hade möjlighet till. Nu är det ändrade regler och den bidragsskyldige skall betala hela beloppet, men kan få (vid sjukdom, arbetslöshet osv.) detta lagt som skuld till staten (F-kassan) för att betala av detta när ekonomin tillåter.

Sen kan jag inte låta bli att ge min syn på detta med undomsaborter. Vilken TUR att vi i Sverige faktiskt har valfriheten om olyckan varit framme. (men jag anser inte att aborter skall användas som preventivmedel)
Tänk om alla dessa ungdommar skulle vara tvunga att behålla sina barn....hur skulle samhället se ut då?

Sen kan jag INTE se orättvisan i att unga flickor kan bli med barn så lätt?! Det är väl allmänt känt att ju äldre man blir ju svårare är det att bli gravid.

Jag tror att både den som barnen bor hos och den andre får sämre levandsstandard vid en separation än de hade när de levde tillsammans. Kostnader man förut delade på får var och en betala ensam efteråt.

Man måste också anser jag skilja på skilsmässor mellan mogna människor där båda tar sitt ansvar och sådana fall där man bråkar om barnen.

I min sambos fall(4 barn) är skillnaden mycket tydlig. Mamman behöll villan med alla möbler tv husgeråd ja allt. medan pappan flyttade till en enrummare. Hon hade ett komplett hem, han fick börja om från noll. Han ville inte riva upp barnens hem.

När han sedan träffade mig såg vi ingen annan möjlighet att flytta till mitt hem. Han fick flytta 40 mil därifrån. Det gör att han träffar barnen en gång i månaden och det kostar med resa, hotell, resturangmat till barnen mellan 2000-2500 kronor i månaden. Han vill träffa dem 2 gånger per månad, men han har inte råd om inte jag betalar allt gemensamt och det har jag varken lust, skyldighet eller råd med.

Ingbritt

Man behöver inte vara dumdristig bara för att man vill barnen väl. Att man tar med sig vissa saker från ett gemensamt hem vid en separation är väl ganska naturligt.
Sen undrar jag bara hur ofta hade han barnen boendes hos sig tidigare? I en 1:a kan han väl knappast haft plats för alla barnen? Tog han in på hotell då också?
Sen sista lilla frågan.... Varför kommer inte barnen hem till er den helgen han ska träffa dem (varför han måste ta in på hotell och äta på restaurang)?

Ingen MÅSTE flytta 40 mil ifrån sina barn, om man inte åker in i finkan ellr nåt. Visst är det svårt med bostäder här i landet, men inom en 20-milsradie finns det bostäder för alla, t o m runt Stockholm.

Att man däremot prioriterar ett förhållande mer än sina barn kan betyda att det blir svårt att träffa dem. Jag har svårt att tycka synd om någon annan än barnen för det.

Vi bor 40 mil från barnen. Dom kommer hit på sommaren under semestern ett par veckor. Det tar 12 timmar t o r att hämta dom. Mamman bidrar inget alls eftersom hon anser att han får skylla sig själv att han flyttade. Innan vi träffades träffade han barnen hemma hos sig men han hade inte dator, inte video så barnen ville sällan
vara där, så det blev ofta badhuset

Vi måste bo på hotell när vi träffar dom eftersom vi inte har någonstans att vara annars

Att han lämnade allt i hemmet är en speciell historia. Några år tidigare skulle de skiljas men barnen grät ständigt så han flyttade tillbaka. Men förhållandet med barnens mamma blev så ohållbart så det gick inte längre. Han hade inte råd med annat än en etta eftersom han levde på existensminmum. De hade avbetalningar som tog mycket av lönen. han betalade fullt undehåll för fyra barn. dessutom har han studielån att betala på, när underhållet fastställs tas inte hänsyn till lån

Elektric lady

Han träffade mig och jag bodde 40 mil från honom. Av olika skäl varken kunde jag eller ville jag flytta. Han bodde på ett ställe där aldrig kunde få arbete inom mitt område.

Tycker du att vi skulle avstå från vår kärlek tills alla barne blivit myndiga?

Han ahde kanpapst blivit någon glad far då.

Under två år pendlade till honom. Men det blev ohållbart.

Ingbritt:
Det verkar i mina öron som att den skilsmässan gick mycket märkligt (och inte enligt lagen) till om hon bara sådär fick behålla allt. Fast vad vet jag, huset och allt lösöre kanske var hennes enskilda egendom fastställt i äktenskapsförord. Men i så fall har han ju inte mindre nu än han hade från början.

Jag kan förstå att det är svårt att prioritera och pussla ihop kärlek med barn. Men han har ändå gjort det val han har gjort.
Dessutom kan man få uppskov av CSN om man har det svårt ekonomiskt och har andra lån.
Jag känner en som fick uppskov i tio år efter att ha varit tvungen att ta lån för att bygga om huset och köpa ny bil när de fick ett funktionshindrat barn. Det går.