Måste bara få säga min åsikt...abort o barn...

Angående abort vid våldtäkt,
Undrar om den som påstår sig vara emot det själv blivit våldtagen?
När man blivit våldtagen känner man ångest och äcklad bara av att tvätta sig "där nere"
Att se personens namn Tex Johan.
Att vara inom samma radie på kanske 5 km där våldäkten skedde.

HUR har man då ork och styrka att föda sin våldtäktsmans barn??????
Att gå i 9 månader och VARJE sekund påminnas om vad som hänt.
Att varje dag se barnet och tänka på det.
Jag får panikångest bara jag SER en kille som har samma frisyr som killen som våldtog mig.

TÄNK OM!!!!
Och vänta med era åsikter tills ni vet vad ni pratar om.

Kaya ,fd Marlie

Jag kan bara hålla med dig till fullo och jag vet precis vad du pratar om.

Man måste överväga hälsan hos kvinnan. Man kan inte benhårt hävda att ett foster, eller ett barn om man så vill kalla det det, har större rätt till ett liv än kvinnan som bär det.

Hörde eller läste för länge, det var något åt det här hållet, kommer inte ihåg precis.

En äldre kvinna står och pratar med sin dotter eller om det tom är dotter dotter. Den yngre kvinnan har ett stort problem, de diskuterar fram och tillbaka, Den yngre kvinnan brister i gråt och säger Det är så svårt! Den äldre kvinnan De beslut vi kvinnor måste fatta är aldrig enkla.

Jag personligen är helt emot abort, men det är inte enbart en svart-vit fråga!! Det finns gråzoner, om ni förstår vad jag menar, tex våldtäkt...

Men en helt annan sida av det hela; när man som blivande mamma och pappa får reda på att ens barn kanske får nån form av handikapp, och då barnmorskorna uppmuntrar till abort och undrar varför man inte gör abort om man valt att inte göra det!! Det tycker jag är hemskt. de är ju precis lika mycket värda!! Och jag läste en gång om en mamma och pappa som hade fått reda på att deras blivande barn skulle få ett handikapp och de bestämde sig för att behålla det. När barnet var fött fanns det inga skador/handikapp alls...

Ni som kanske har varit i denna situation hjälp mig att se saken på ett annorlunda sätt om ni tycker jag är inskränkt på ngt sätt...

Jag citerar Socialstyrelsens sammanställning av abortstatistiken:

"Det totala antalet aborter ökade under första halvåret 2003 till 17 300, jämfört med knappt 17 000 under samma period 2002. Det innebär att antal aborter per 1000 kvinnor ökade relativt marginellt med ca 1 procent. Tonårsaborterna minskade dock med ca 5 procent."

"Den mest påtagliga ökningen av legala aborter i Sverige ägde rum före 1975. Antalet aborter efter detta år har varierat mellan 30 000 årligen och knappt 38 000. År 2002 utfördes 33 365 aborter, att jämföra med 31 772 året innan.
Åldersfördelningen bland kvinnor som genomgår abort har förändrats åren efter 1975. Antalet tonårsaborter har minskat mellan åren 1975 till 1985 för att därefter öka fram till 1989. Därefter följde en minskning under flera år, som de senaste åren åter övergått i en ökning.
Det övervägande flertalet aborter (över 90 procent) utförs före utgången av 12e graviditetsveckan, medan aborter efter 18e graviditetsveckan endast utgör drygt en halv procent av samtliga aborter."

Jag tycker att vi bör försöka hålla en mer nyanserad bild av abortproblematiken.
I nära nog alla diskussioner om detta så dyker argumentet "Ja, men det ska inte användas som preventivmedel" eller liknande. Görs detta?
I så fall, i hur stor utsträckning?
Tillräckligt stor för att kalla det norm?

Jag har ännu inte träffat en enda kvinna/tjej som med glädje gjort abort. Eller har jag möjligen extremt begränsade referensramar?

Det vore nog bra om alla satte sig ned med någon som gjort abort, och SAMTALADE med denna, innan man kategoriskt avfärdar något som oförsvarbart.
Jag vet inte om det undgått någon än att jag är kristen. Jag har hamnat i diskussion om det här ämnet flera gånger, faktiskt mest med människor som inte alls är kristna. Oavsett, så blir jag lika förbryllad varje gång att man hävdar "Abort är FEL!!" och snabbt fördömer.
För bakom siffrorna och statistiken, bakom varje abort finns en människa, som våndas och kanske också gråter.
Vem tar hand om henne?
Socialstyrelsen??

Ingen har nämnt mitt namn, jag vet, men eftersom jag är tämligen ensam om min åsikt så känner jag såklart mig något träffad. Därför hoppar jag in och säger:

- Jag HAR samtalat med någon som gjort abort och jag har flera vänner som har gjort det
- Jag VET vad jag snackar om, även om jag inte har samma åsikt om saken som "ni"
- Nej jag tänker inte tänka om för att nån här säger det, och min åsikt är redan väl underbyggd
- Jag är inte direkt troende kristen (ifall det nu skulle ha betydelse)
- Jag är varken för bombhotande av abortkliniker eller mördande och misshandel av abortläkare, bara så jag fått det klargjort *s*
- Nej jag ser inte en kvinna som en dålig människa för att hon gjort abort

Jennie med ie

Jag syftade inte alls på dig, snarare madddee i så fall.

Det jag ville framhålla var att det är människor vi talar om, inte siffror. Oavsett om man är för eller mot, eller "lite" för eller "lite" mot, så är det viktigt att komma ihåg att det fortfarande är människor bakom statistiken.

Visst är det människor vi talar om. I mina ögon både inuti och utanför livmodern...

Jennie med ie

Jag förstår det. Som sagt så syftade jag inte på dig.
Jag känner inte till dina "argument", om man kan säga så, så jag har inte heller anledning att kritisera eller berömma dem.

Jag tycker dock inte att det är så svart och vitt att det fungerar att vara mot abort under vilka som helst omständigheter. Jag tycker heller inte att det "livet inuti" per automatik är mer värt än livet utanför.

Jag tycker inte heller det är MER värt, jag anser det har LIKA STOR rätt att leva vidare som det utanför.