Kattexperter/uppfödare titta hit! Jag behöver hjälp!!!!
Hej,
Vi har precis skaffat katt. Det är en liten hankattunge, blandning mellan perser och skogis. Vi bor på tredjevåningen i en fyrarumslägenhet på 104 kvm.När vädret tillåter kommer han ha tillgång till vår kattsäkrade balkong men annars kommer han att vara en innekatt.
Vi hämtade han hos uppfödaren när han, enligt henne, var nästan 13 veckor gammal den 6 december, hans syskon hade flyttat veckan innan så han var ensam kvar. Nu har det kommit fram att han föddes den 24 september i år och alltså inte fyller 12 veckor förrän på julafton och alltså endast var 9-10 veckor när vi hämtade honom.
Från vad vi kan se är han en glad och tuff katt. Han busar och leker där hemma. Han har fått ett stort kattträd så att han ska få utlopp för sin klätterinstinkt. Han äter mycket och går på lådan. Men han gillar också att mysa, högt upp nära ansiktet vill han ligga. Han suttar så mycket han kan och får på våra öronsnibbar.
Våra frågor gäller dels det faktum att han fick lämna sin mamma för tidigt. Är det något särskilt vi ska tänka på för att han ändå ska bli en trygg och glad katt? Är det något vi kan göra för att minska eventuella "skador" som kan komma pga detta?
Det andra gäller stimulans och sällskap.
Jag och min sambo arbetar båda kontorstider och ofta har vi någon aktivitet på kvällen t ex träning. Hur länge kan katten vara ensam? Mår katten dåligt att att vara hemma hela dagarna ensam eller spelar det ingen roll för katten? Om det är så att katter inte mår bra av att vara ensamma så länge, vad kan vi göra för att motverka detta? Räcker det att gå hem på lunchen? Kan vi köpa fler kattträd? Låta TVn vara igång? etc. Hjälper det om vi skaffar en katt till så att de blir två kattungar som växer upp tillsammans? Interagerar katter med varandra eller kommer de ändå bara att sova? Ger de varandra trygghet?
Vi är väldigt tacksamma för alla råd och svar ni kan ge. Vi vill att vår katt ska må så bra som möjligt.
För när man skaffar sig djur, är det viktigt att man vet vad man ger sig in på, och att man är villig att ta ansvar för djuret/djuren under hela dess livslängd. Jag blir lite oroad över att det finns tecken på att ni tar hastiga beslut. Det sista man ska vara, är just desperat, eftersom det bäddar för att man kan råka ut för oseriösa säljare mm. Det är bättre att det får ta sin tid och att det blir rätt i slutänden, eller hur? Lycka till! 
För när man skaffar sig djur, är det viktigt att man vet vad man ger sig in på, och att man är villig att ta ansvar för djuret/djuren under hela dess livslängd. Jag blir lite oroad över att det finns tecken på att ni tar hastiga beslut. Det sista man ska vara, är just desperat, eftersom det bäddar för att man kan råka ut för oseriösa säljare mm. Det är bättre att det får ta sin tid och att det blir rätt i slutänden, eller hur? Lycka till!