Kattexperter/uppfödare titta hit! Jag behöver hjälp!!!!

Jag har inte många fler råd att ge. Appropå att minimi levnadsstandard skulle vara nog för en katt (dvs mat, vatten, renlåda och tillsyn två gånger om dagen) så tycker jag att om man resonerar så så tror jag kanske att din sambo inte skulle ha husdjur än.

Det fungerar ju säkert på barn också, de dör inte men inte betyder det att de mår bra.

Jag har haft skogisar och varit med och fött upp burmakatter och även haft en kull huskatter, jag är en klar kattmänniska. Jag har även praktiserat på smådjurssjukhus och sett en hel del katter i sina mest pressade situationer. Vi har tre katter hemma och de är familjemedlemmar.

Vi hade en kull kattungar förra hösten och vi valde bort två ev köpare just eftersom de ville ha kattungen ensam.

Den enda kattungen som blev ensamkatt fick vi omplacera efter ca 3,5 månad.

Vi tog hem henne en vecka först för hon var out of control, så jag lärde henne av med en del obehagliga ovanor och introducerade henne till våra katter.Till det nya hemmet lånade vi också ut en av våra katter så hon inte skulle vara ensam och den nya "ägaren" fick en chans att känna på att ha katter.

Den nya ägaren ville efter en provmånad behålla henne och det fick hon på villkor att hon skaffade en kattunge till. Tara som den katten hette är en helt annan katt idag, redan efter en vecka så var hon förändrad, hon hade lugnat ner sig betydligt och slappnade av mer. Nu är hon lugn harmonisk och social.

Den gamla ägaren har träffat henne i sitt nya hem och kände knappt igen henne.

De flesta jag känner har inte ensamkatter helt enkelt eftersom de inte mår så bra av det. Däremot har jag hört en del skräckhistorier från bekanta. De enda lyckliga ensamkatter jag känner är katter som dels är ute och dels har blivit ensamkatter på senare dar(tex att den andra katten dött)

Chicitas beskrivning av kina tyckte jag var ganska träffande. Hur mycket ni än vill så kan ni inte vara katter.

Har din sambo motiverat varför han inte kan tänka sig en andra katt? Varför skulle han vantrivas? Vad är det som skulle förändras?

Jag hoppas att du inte tycker detta låter för hårt men hade jag varit du så hade jag nog tänkt över vad som var viktigast: Att den gosige lille killen får stanna hos er och riskerar att må dåligt eller att han får den bästa tillvaron han kan få?

Som sagt är det inte säkert att det går åt helsike, jag har aldrig träffat en lycklig ensam/inne katt men det betyder ju inte att de inte finns. Problemet är ju att om det går åt helsike så blir det nog svårt att omplacera honom, vi hade inte kunnat omplacera Tara om vi inte hade haft möjlighet att ta hem henne först.

Du kan ju ge honom en vecka att fundera på saken.

Jag avundas dig inte situationen. Vill du inboxa mig för att prata mer så får du gärna göra det.

Bettyboop:

Du kanske har varit kattvolontär i många år och då borde du inte ge så vridna påstående som att katter inte är flockdjur och inte behöver sällskap. Detta är ju sant, MEN domesticerade innekatter är en annan situation!!

Katter som ras är ju vilda rovdjur. Stänger du in en katt på en liten inomhus yta så får den andra behov och andra

beteendemönster.

Grunden finns kvar men du förändar kattens förutsättningar.

Ingen har sagt att det inte finns en möjlighet att det går bra, men en understimulerad katt brukar sällan vara en lycklig katt och en ensam katt i en lägenhet 12 timmar om dagen blir troligtvis en understimulerad katt. Det här handlar ju inte bara om flockinstinkter.

 

Håller med om varenda ord! Tigrar är ju sanna katter utan flockbeteende, medan tamkatter gärna samlas i kolonier t ex. Det hade de knappast gjort om de inte haft ett behov av sällskap eftersom de kan välja att inte ingå i flocken. Allt går inte att förklara med tillgång på mat etc...

Såg ett intressant experiment med en tam hund och en tam varg (som ju båda är flockdjur). De var dresserade att sitta still, och på kommando ta en godbit på golvet. Man lade ut två godbitar, och hunden gick varje gång fram till den godbit som föraren pekade på, medan vargen struntade fullkomligt i människans pekande trots att den var tam och hade levt och tränats på samma sätt som hunden under sin uppväxt.

Vi ha domesticerat djur för att vi har nytta av dem, och ett djur som inte uppskattar människans sällskap är ofta inte till mycket nytta. För att hålla katterna nära oss (och därmed hålla möss etc borta) valde vi ut individer som var mer tama än andra och som höll sig nära oss. Vi har därmed avlat fram djur som har ett medfött behov av att ha sällskap i olika grad.

Man kan alltså inte säga att tamkatter idag inte har behov av sällskap bara för att de inte är utpräglade flockdjur.

Jag säger att katter inte är flockdjur därför att de inte är det.  Det gäller även vanlig huskatt även om skillnaden på beteende är markant, mellan tamkatt och vildkatt. Jag säger också att katter ofta uppskattar sällskap när de får det.  Jag säger vidare att ensamkatter kräver mer av ägarna.  

Jag syftar med andra ord  inte på vildkatter i mitt första inlägg. Jag har dock även arbetat med just tigrar i Thailand. Men det är irrelevant i sammanhanget.

Vad jag försöker säga med mitt inlägg, är att en ensamkatt KAN bli både harmonisk och lycklig. Jag har sett det. Men det kräver mer jobb och engagemang, än om den har sällskap.

Jag vill också säga att jag sett katter som har vantrivts något rent otroligt med sällskap och velat vara ensamkatter. Och det har inte enbart varit "traumakatter" även om det är vanligare. Därför säger jag i mitt första inlägg att det mer handlar om kattens personlighet och vad den är van vid.

En katt som är inlåst utan stimulans i en liten lägenhet 12h/dag är en olycklig katt. Det är även två katter. Men det är ju inte vad TS skriver. Tvärtom så verkar TS väldigt engagerad i att katten ska ha det bra, vara stimulerad och kommer dessutom hem på lunchen till den. Som jag ser det, så är det långt mycket bättre förutsättningar än mycket av vad jag har sett bland "folk" som tror att bara för att katten har sällskap så kan den lämnas vind för våg.

Kan tipsa om en hemsida med lite matnyttig info.

kattbeteende.se/har-du-flera-katter

Du skriver att de inte är flockdjur och därför inte behöver kattsällskap, och där har ingen vad jag sett sagt emot dig. Men tamkatter i fångenskap utan utomhusvistelse behöver normalt sett sällskap i någon form för att få psykisk stimulans. Om man är borta stora delar av dagen så är en kompis att föredra. Det kan väl iofs ha med vana att göra (många äldre katter uppskattar ju inte att få en kompis), men just därför är det väl bäst att skapa så bra förutsättningar för en välmående individ i så ung ålder som möjligt, särskilt om den fått en otrygg start med att flytta från mamma för tidigt.

Absolut KAN de bli trevliga och lyckliga katter oavsett förutsättningar. En av de mest harmoniska katter jag träffat var en fd omkringstrykarkatt som var blind på ett öga, saknade ett halvt öra, hade bruten svans och som vid en röntgen visade sig vara full med luftgevärskott, gamla brutna ben etc, troligen orsakade av människor, men som älskade människor mer än allt annat , och var bara nöjd om han fick ligga tätt emot ansiktet...

Men TS beskriver en situation där de är borta hela arbetsdagarna i normalfall, vilket för de flesta betyder minst 9-10h hemifrån, kanske mer. De är nu hemma en stund på lunchen, men det verkar inte vara något de räknar med att fortsätta med under kattens hela livstid. Vidare så är de ofta borta på kvällarna, vilket gör att det är svårt för mig att få ihop hur man ska kunna ägna en kattunge mer än max någon timme av sin tid per dygn, särskilt som dess husse inte verkar särskilt intresserad av den.

Självklart ska katter inte lämnas ensamma hela dagar, varje dag bara för att de är två, men en kattunge som ändå är ensam större delen av dagen (och på natten så sover man ju normalt sett) kommer antagligen hitta på saker för att underhålla sig. Har man otur utvecklar den stressbeteenden som att kissa inne eller klösa på grejer.

Och ja, TS verkar verkligen vara en sann djurvän som vill göra det så bra som möjligt för sitt nu införskaffade husdjur. Jag tror att det kommer bli bra för katten på ett eller annat sätt. Men argumentet att katten har mycket bättre förutsättningar hos en viss person än hos annat "folk" betyder ju i sig faktiskt ingenting... Bara för att de flesta tamdjur i Sverige har det bättre än i många andra länder så måste de ju inte ha det bra för det.

1. Sånt här ska du fråga/ta reda på INNAN du skaffat katten!
2. Skaffa en till katt, de mår bättre då och kan vara ensamma längre. 

Du motargumerar att det är möjligt för en ensamkatt att bli lycklig som om det var en ny idé. Det står redan i mitt inlägg.

Naturligtvis reagerar olika katter på olika sätt i olika situationer, de är ju individer!

Vad vi pratar om här är ju naturligtvis generaliseringar inga absoluta sanningar.

Jag hävdar att generellt så kommer en kattunge att trivas med sällskap. När den sen är några år gammal kommer den kanske att klara sig bättre utan sällskap men det blir oftast två olika katter beroende på om de lever själva eller inte de första åren.

De allra flesta katter som inte trivs med sällskap är sådana katter som är vana att leva själva. Att en kattunge inte uppskattar kattsällskap är ett osannolikt om än möjligt scenario. Det finns enstöriga människor också men det är mer UNDANTAG än regel.

Det är väl ingen här som påstår att bara för att katten har sällskap så kan man lämna den vind för våg, men vi påstår att sannolikheten för att få en harmonisk, välbalanserad katt är mycket större om den får sällskap.

På samma sätt som ett barn instängt med en massa leksaker men utan människor kan bli understimulerat så kan inte heller kattens sociala behov lösas med leksaker och att tvn står på.

Många är i situationen att de måste lämna hemmet minst 10 timmar om dagen, en katt klarar sig då generellt bättre om den har en annan katt(som den trivs med) som sällskap.

Jag har uppfattat det som att luncharrangemanget är tillfälligt.

Jag tycker också att det är jättebra att tokig är så engagerad i sitt husdjur, men motiveringen andra har det sämre känns ganska bristande i sammanhanget.

" Som jag ser det, så är det långt mycket bättre förutsättningar än mycket av vad jag har sett bland "folk" som tror att bara för att katten har sällskap så kan den lämnas vind för våg."

Något att tillägga här är ju att man faktiskt får lite större frihet som ägare om katten har annat sällskap än om den är beroende endast av ägarna.

Katten jag nämnde i mitt tidigare inlägg hade en ägare som inte jobbade heltid och därför var hemma mer än "normalt" han var väldigt mån om att leka med henne och om att hon skulle ha klättertorn och leksaker. Hon älskade sin ägare och var mycket tillgiven men hon blev ingen trevlig katt efter de första månaderna.

Det enda vi ändrade när hon flyttat var att hon hade sällskap och hon blev en mycket lugnare och mer harmonisk katt.

 

 

 

 

Tack för alla klokheter. Min sambo är väldigt engagerad i katten vi har. Han har alltid sagt att han inte gillar katter men han tycker verkligen om vår lillkille. Han vill bara inte ha en katt till. Men han har helt underbar mot den vi har. Vi arbetar kontorstider ca 8-16:30 och vi har bara 5 minuter mellan vårt hem och våra kontor. Vi går som sagt hem på lunchen och vi försöker att inte vara borta samtidigt på kvällen. Vi gör vårtbästa helt enkeöt.

Googla lite på hur många minuter om dagen du bör leka med din katt om den är utan kattsällskap och om den är med kattsällskap, det finns lite "riktlinjer".

Var sedan ärlig mot dig själv - du kommer inte att leka aktivt och 100 % fokuserat med din katt över en halvtimme om dagen. Inte i många månader i alla fall. Så försök övertala din sambo lite här, det är inte speciellt mkt jobbigare att ha två katter än en. Det blir lite tyngre i påsen när man tagit kattlådan, det kostar mer i mat och försäkring men katterna är gladare och de kan leka med varandra/stimulera varandra.
Tänk på det i alla fall!