Kattexperter/uppfödare titta hit! Jag behöver hjälp!!!!

P.s. jag skaffade katt nr. 2 när katt nr. 1 var ett år gammal - det var inte omöjligt men det hade varit SÅ mkt lättare om de varit ungar.
Katt nummer ett var sur en vecka eller två och de bråkade en del.  

Jag tycker att du ska köpa dig någon/några kattböcker.

www.bokus.com/cgi-bin/product_search.cgi&subject=6.5.8&rank_order=ranking_desc&from=4

Jag har en äldre som jag inte hittar i bokhyllan nu, men som är ganska fokuserad på biologi och natur - alltså katten ur det perspektivet. Den var jättejättebra för att förstå mer grundläggande beteende hos katten, revir och annat som känns ganska svårgreppat när det gäller katten. Jag ska försöka hitta den, men jag har för mig den heter nåt i stil med "I huvudet på en katt" eller liknande. 

Här finns lite om att två-tre lekstunder om dagen är bra och jättebra tips på hur man leker på ett bra sätt med katten: www.hillspet.se/Cat/Adult/Caring%20for%20adult%20cat/Living%20with%20other%20pets%20and%20humans/Playing%20with%20your%20cat.aspx

Nu har du säkert mer vett än jag hade i början (;D) men hett tips - det är INTE sött när katter biter/slår eller river mot händerna. Jag har en katt som jag gjorde så här med för att det var så gulligt, och en som inte gör det - gissa vem som aldrig någonsin bitit någon och gissa vem som biter mig ibland (om än på samma sätt som när hon var kattunge, så gör det ont nu och det gjorde det inte då)

Här är mer minut-specifika angivelser:
www.purina.se/Home/All+About+Cats/Your+New+Pet+Cat/Purina+Kittens/Keeping+Fit+and+Healthy.htm

"

Oj länken blev lite konstig - men läs på den sajten istället, det står exempelvis det som jag själv upplevde, att den ensamma kattungen är mycket mer på dina händer och håller på eftersom den inte har en annan kattunge att brottas med.

Mina katter är nu 7 och 8 år gamla och de leker fortfarande ihop om än inte lika mycket. Som vanligt handlar det om jakt när katterna leker. De smyger på varandra och hoppar fram bakom hörn, jagar varandra och "slåss", tumlar runt och snor leksaker från varandra och så vidare.
Vi leker också tillsammans naturligt när vi leker men vissa leksaker tycker bara den ena om och vice versa, så vi har "egna" lekar också. Men oftast utmynnar denna lek i att de leker med varandra istället, det verkar roligare.

De har en relation där de inte tycker omv arandra sådär supermycket. Den äldre tyckte den yngre var för jobbig och så där, hon är också en grinig en och gillar inte alla människor heller. Trots detta blir de jätteledsna om vi stänger en dörr mellan dem, de sover helst tillsammans i samma rum nära varandra, om än inte rakt på varandra osv. De blir nyfikna och har nåt o göra när den andra låter/leker med något i ett annat rum - det skapar stimulans helt enkelt!

Som så många påpekat - det finns såklart massa katter som inte vill träffa andra men det är oftast inte regel. Jag kan ju bara prata från egen erfarenhet, med dessa två katter och de katter som vi haft i familjen sedan barndomen (kattgalen familj).

En katt kan leva ensam i en familj och vara jätteglad och nöjd, jag tycker verkligen inte att det är någon form av misskötsel att bara ha en katt, jag försöker bara säga att man kommer inte att leka med katten så mycket som den behöver, det ÄR så. Speciellt om man har en katt som är svårstartad, eller när katten blivit äldre och är svårare att aktivera. Då hjälper det att de är två eftersom de aktiverar varandra på ett sätt som man själv har svårt att göra. Som ensambarn vs. barn som har syskon. Ensambarn är i alla fall enligt min erfarenhet otroligt mycket mer i hasorna på en och gapar "titta på mig, se här vad jag kan, ska vi göra det, kan vi spela ett spel?" osv. Jag tror att många väljer katt för att den finns där när man kommer hem o är gosig, men av någon anledning ser man inte lika mycket skyldigheter som man gör med en hund?

Jaja, det var mina tips!
LYCKA TILL nu. 

Man kan såklart inte ge någon exakt sanning i detta, vissa katter klarar inte av sällskap medan andra inte klarar sig utan. Jag skulle själv aldrig ha en ensamkatt och tyvärr är min erarenhet av mina bekantas katter att en ensam innekatt ofta blir ganska hetsig, klöser sönder mycket och inte riktigt har ro i kroppen. Detta beror förstås inte på just det faktum att den är innekatt, utan att en innekatt ofta kräver mer uppmärksamhet som den tyvärr inte alltid får.

Jag tycker att det inte borde vara omöjligt för er att ha en ensamkatt men då är det otroligt viktigt att ni ger den mycket uppmärksamhet när ni väl är hemma. Ni får också vara uppmärksamma på dens beteende för att inte riskera att den blir understimulerad.

Jag håller dock med flera här inne om att det kan vara svårare att skaffa en till katt ju längre tiden går, det är också en viktig poäng att två katter inte på något sätt är dubbelt så jobbigt som en; snarare tvärtom. Jag tycker också det är tragiskt att din sambo tycker att det ska räcka gott med minimal levnadsstandard för katten, varför skaffade ni i så fall katt överhuvudtaget?

Ni borde ändå komma överens om en plan här - "antingen skaffar vi en kattkompis eller så ger vi detta ett antal veckor för att se hur katten mår, och funkar det inte får vi lämna bort dem." Så att ni är överens.

Vi fick också reda på i efterhand att vår katt egentligen inte var tillräckligt gammal när vi hämtade honom. Jag var studerande på den tiden och hemma mycket på dagarna, och vår veterinär sa att han behövde mycket sällskap av oss människor för att känna sig trygg och inte övergiven. Första tiden låg han mest och tryckte under soffan, och vi lät honom göra det så att han kunde vänja sig vid oss och den nya miljön i sin egen takt. Nu är han jordens mysigaste. 

Jag tror att det är viktigt att ni finns där, men samtidigt inte tvingar på honom kel och gos, jag har hört att katter blir stressade av sådant då de har stort kontrollbehov och inte känner att de själva har kontrollen om man gosar med dem, utan att de själva bett om det.

Katter är ju inga flockdjur så jag tror att det snarare kan stressa er katt om ni köper en till, eftersom de gärna håller hårt på sina revir. Men det kanske går lättare om ni låter dem vänja sig vid varandra redan i kattunge-stadiet.

Lycka till med den nya familjemedlemmen =)