• Tokig

    Kattexperter/uppfödare titta hit! Jag behöver hjälp!!!!

    Hej,


    Vi har precis skaffat katt. Det är en liten hankattunge, blandning mellan perser och skogis. Vi bor på tredjevåningen i en fyrarumslägenhet på 104 kvm.När vädret tillåter kommer han ha tillgång till vår kattsäkrade balkong men annars kommer han att vara en innekatt.


    Vi hämtade han hos uppfödaren när han, enligt henne, var nästan 13 veckor gammal den 6 december, hans syskon hade flyttat veckan innan så han var ensam kvar. Nu har det kommit fram att han föddes den 24 september i år och alltså inte fyller 12 veckor förrän på julafton och alltså endast var 9-10 veckor när vi hämtade honom.


    Från vad vi kan se är han en glad och tuff katt. Han busar och leker där hemma. Han har fått ett stort kattträd så att han ska få utlopp för sin klätterinstinkt. Han äter mycket och går på lådan. Men han gillar också att mysa, högt upp nära ansiktet vill han ligga. Han suttar så mycket han kan och får på våra öronsnibbar.


    Våra frågor gäller dels det faktum att han fick lämna sin mamma för tidigt. Är det något särskilt vi ska tänka på för att han ändå ska bli en trygg och glad katt? Är det något vi kan göra för att minska eventuella "skador" som kan komma pga detta?


    Det andra gäller stimulans och sällskap.


    Jag och min sambo arbetar båda kontorstider och ofta har vi någon aktivitet på kvällen t ex träning. Hur länge kan katten vara ensam? Mår katten dåligt att att vara hemma hela dagarna ensam eller spelar det ingen roll för katten? Om det är så att katter inte mår bra av att vara ensamma så länge, vad kan vi göra för att motverka detta? Räcker det att gå hem på lunchen? Kan vi köpa fler kattträd? Låta TVn vara igång? etc. Hjälper det om vi skaffar en katt till så att de blir två kattungar som växer upp tillsammans? Interagerar katter med varandra eller kommer de ändå bara att sova? Ger de varandra trygghet?


    Vi är väldigt tacksamma för alla råd och svar ni kan ge. Vi vill att vår katt ska må så bra som möjligt.

  • Svar på tråden Kattexperter/uppfödare titta hit! Jag behöver hjälp!!!!
  • MissySophie

    Jag tycker att ni gör alla rätt ni kan redan nu men det är ju så med alla djur att dom gillar inte att vara ensamma så att eventuellt skaffa en till katt kan vara bra och för att eran lill kille ska få mer stimulans av en annan katt. Vi brukar låta radion stå på hemma åt våra katter men sen har dom varandra som sällskap också.

    http://www.katterian.se/kattfakta.asp

    Kika in på länken och läs lite mer om katten och dess ursprung och beetende, googla på fakta också. Köp gärna hem böcker om katter, det är nyttigt att ha hemma i framtiden.

    Lycka till med lilla pojken! Katt

  • Sara 120707

    Det är en mycket dålig idé att ta kattugarna från mamman för tidigt, men det var ju inte ert fel.


    Det kan leda till en hel del problem, kattungen lär sig bla. kommunikation den sista tiden med sin mamma, det kan även leda till en del hälsoproblem men det får man ta som det kommer, troligtvis händer det inte. Många hyser missförståndet att de vill ta kattungen från mamman så tidigt som möjligt för att den ska binda sig till dem, men det är helt fel!! Katten fäster sig MINST lika bra om man tar den vid 12 veckor.


    Det är inte direkt någonting ni kan göra förutom att ge den bästa uppfostran som ni kan ge, att kattungen snuttar är inte ett superbra tecken. Den kommer att behöva mycket sällskap och trygghet.


    Generellt är det en dålig idé att ha en ensam katt. Vissa klarar det bra men de flesta behöver sällskapet, framförallt när de är kattungar, det leder lätt till att de bli överaktiva. Tänk att den här kattungen alltid har haft syskon att leka, busa och springa med. Ni måste om ni inte har en katt till, själva ersätta hela det lekbehovet och det är nästan omöjligt att göra fullt ut.


    En katt som har sällskap kan man lämna själv en och en halv dag om det är mycket sällan.


    Kontorstider är inga problem om ni har två katter. De kommer inte att va förtjusta i det men de tar ingen skada.


    Jag tycker att det bästa ni kan göra för båda problemen är att skaffa en kattunge till. En hanunge blir naturligtvis lättast om ni väljer en hona så får ni ta kastreringen tidigare än man annars skulle gjort.


    Appropå om katter interagerar när ni är borta, de får sällskap och trygghet av den andra katten. Tänk på dig själv, även om din sambo och du sitter tysta så är det fortfarande ett sällskap.


    Många tar endast 1 kattunge för att de tror att det blir mindre jobb men oftast blir det faktiskt mer jobb.


    Hör av er om ni har fler frågor!

  • Chicita

    Om ni har möjlighet att ha två katter så skaffa en katt till. Att vara ensam katt med bara människor är ju som att jämföra med att åka till kina utan att kunna språket för oss människor.

    Ni är ett stort sällskap för katten, men ni kan inte "prata katt" så att säga. Katter ser ofta ut som att dom inte vill ha med varandra att göra, dom har egna sovplatser hemma och interagerar inte så mycket med varandra förutom om dom leker eller hjälper till att tvätta varandra på svåråtkomliga ställen. Men det betyder inte att dom inte har stöd och sällskap av varandra.

    Ni har gjort det bra hittills. Att ge katten möjlighet att utveckla sitt naturliga klätterbeteende och att ge den platser upp ifrån golvet där han kan spana och känna sig trygg, är A och O.
    Men ni kan inte ersätta en kattkompis med tv eller radio. Inte ens med er egen närvaro.

    Jag måste ge er en eloge för att ni tänker två steg längre än många nyblivna kattägare i alla fall Solig

  • Tokig

    Tack snälla för er snabba respons.

    Vi var hos veterinären igår för att ge den lille sin andra vaccination och då försökte vi fråga henne lite om råd men hon var nog ingen kattexpert.

    Grejen är att min sambo inte alls är en kattmänniska. Det krävdes lång övertalning innan vi skaffade denna lilla killen. Du gillar han ju katten men han vill verkligen inte att vi ska ha två. Han tycker att det skulle bli "för mycket katter".

    Min uppfattning är att två katter t om kan vara enklare än en eftersom de sysselsätter sig själva mer då. Har jag rätt eller fel?

    Vår diskussion hemma rör mycket om vår kattunge har det helt ok som ensam eller om han faktiskt mår dåligt av att vara ensam. För mig är det inte tillräckligt att han "klarar sig". Jag vill att han ska ha ett bra och stimulerande liv, jag vill att han ska vara glad över att bo hos oss. Vad säger ni?

    Har vår katt förutsättningar hemma hos oss att bli glad och tillfreds eller måste vi göra något?

    Sen undrar jag också, om det blir att vi skaffar en katt till; vad ska vi tänka på då? Ska det vara samma ras? Samma kön? Ska vi skaffa den så snart som möjligt så att de är jämngamla eller är det bättre om den vi har först får känna sig ordentligt hemma hos oss?

    Jag är tacksam för all input! Jag vill göra det så bra som möjligt för vår lillkille.

  • Sara 120707

    Trevligt att höra att någon faktiskt tänker efter och bryr sig om sitt husdjur.


    Svaret är ganska enkelt. Ja er katt skulle troligtvis må mycket bättre om han fick en kompis.


    Ras är inte viktigt men det enklaste skulle vara att skaffa en hanne till. Om ni skaffar en hona så måste ni passa väldigt noga på när det är dax att kastrera om ni inte ska få en massa katter.


    Två katter är enklare än en katt.


    Angående en ev ny katt så behöver ni inte vänta länge, ett par veckor till en månad kanske. Det underlättar också om ni väljer en katt som påminner om den andra i tempramentet.


     

  • Tokig

    Tack snälla!

    Självklart bryr vi oss om vår lille katt. Vi tänkte mycket innan vi skaffade honom men sedan är det ju mycket man inte vet och jag är så tacksam att ni tar er tid att svara.

    Jag måste fråga en sak som jag lovade min sambo. Ni skriver att han mår mycket bättre med sällskap men kan han fortfarande må bra utan sällskap eller kommer han må dåligt om han är ensam?

    Det kanske låter fånigt men det är kring detta vi diskuterar!

  • Sara 120707

    Om han kan må bra är ju en fråga som går att tolka. Han kommer att överleva. Han kommer att känna sig mindre trygg och självständig, han kommer troligtvis att bli väldigt överaktiv och jobbig mot er, han kommer att vara mycket svårare att uppfostra pga överaktiviteten.


    Jag har haft en hel del katter, även haft en hel del kattungar. Jag skulle aldrig rekommendera någon att skaffa en ensamkatt. Det enda hindret mot att ha två katter skulle kanske vara om man bor VÄLDIGT litet eller om det är pga av ekonomin.


    Det skulle bli mindre påfrestande för både er och katten att skaffa en kattkompis.

  • Tokig

    Tack, det var precis det jag behövde veta!

    Ska börja leta aktivt efter en liten tuffing som kan flytta hem till oss. Har semester nästan två veckor efter nyår. Vore perfekt tillfälle att introducera en liten krabat till vårt hem.

    Återigen tack för alla svar.

  • LindaochJohn

    Tycker också att det är härligt att höra om någon som bryr sig om sin katt ordentligt. Det är konstigt det där, för många går gränsen för "riktigt" husdjur vid hund...

    Jag tror med att din lilla katt skulle må bäst av en kompis! Då leker de med varandra och ger varandra trygghet när ni är borta. Det är ju nästan som att lämna ett barn ensam hemma själv annars...

    Egentligen spelar det ingen roll vilket kön ni skaffar om ni hämtar en till, en hona kan steriliseras. Det är förstås dyrare o ett större ingrepp än om man kastrerar en hane.

    Själv skaffade jag två syskon samtidigt, en hona och en hane. De är utekatter också så båda är steriliserade/kastrerade. De hade hur kul och mysigt ihop när de var små som helst! Nu när de är lite äldre och dessutom får gå ut bryr de sig inte alltid så mycket om varandra men ofta sover de ihop. På bilden nedan ligger de i sin favoritfotölj ca 6 månader gamla! Skrattande


Svar på tråden Kattexperter/uppfödare titta hit! Jag behöver hjälp!!!!