Barn på vigsel/fest?!

Det som ideligen slår mig på BT är att man inte kan samtala om saker i ett ämne utifrån "jaså oj gör ni SÅ och jaha varför det och hur kommer det sig att vi alltid gjort såhär hos oss och vad intressant att höra hur olika man faktiskt gör och ser på saker."

För naär olika personer berättar om sina egna utgångspunkter och undrar hur andra tänker, då dras genast slutsatsen att man därmed ifrågasätter andras beslut och inte skulle låta andra fira bröllop så som de själva vill?
Jag frågar mig och alla: Varför är vi så lättkränkta, snartstuckna och ömfotade?
Jag skiter faktiskt i hur ni andra gör på det personliga planet. Jag ska inte gå på era kalas.

Men på det allmänmänskliga planet, är det mycket intressant att ta del av hur olika man tänker och gör och inte minst att se hur samhällets strömningar går, hur trender och utveckling påverkar och vad man kallar traditioner och hur man ser vad som är självklara "måsten" och vad man kan göra som man vill med.

Det är intressant. Det är värt att pratas om. Även i smått många gånger. Och i sådana sammanhang berättar jag gärna hur jag själv resonerar. Det betyder inte att jag tycker att de som gör annorlunda gör fel. Men ibland tycker jag det-och då är faktiskt inte heller det något övergrepp på någons personliga integritet, utan ett uttryck för att vi alla har rätten att tycka saker-även om hur andra väljer i olika avseenden. Man FÅR tycka att det borde vara si och så. Man FÅR anse att det ibland visst finns ett rätt och ett fel. Allt måste inte alltid vara lika rätt och helt upp till var och en. Sedan får man ju leva med att någon annan i sin tur tycker att man är en praktidiot därför. Men man kan ha en massa argument för en viss åsikt. Det kan vara intressant att ta del av, och spännande att följa hur någon faktiskt ibland övertygar i sin argumentation och -hör och häpna-ibland kan man faktiskt som människa ta del av andras infallsvinklar, se saker från ett nytt håll och ändra sig. Jo jag lovar, det händer!   FY vad trist det vore om alla tyckte likadant hela tiden! 

De flesta bröllop jag varit gäst på, har varit utan barn-förutom brudparets egna och ev andra näbbar och så. Men om jag i framtiden själv ställer till med bröllopsfest, så är de barn som finns i vår nära krets, självklara gäster-för de är en stor del av glädjen och det är så vi i våra släkter umgås.

När det kommer till alkohol och fest. Är det en svår del av livet för alla som har alkoholister i sin närhet. Det vet jag personligen, och det behöver inte handla om barns närvaro eller ej för att vara svårt. Jag vet också om undersökningen om hur barn upplever berusade vuxna. Men där är jag kluven-för visst har man sett en del baksidor under uppväxten, men då är det ju fullt möjligt att man pratar med barn om saken-det har vi gjort i min familj.

Jag hade fest här i dagarna. Vi har druckit mingelvin, öl vid grillen och vin till maten och den som vekat har fått en avec till kaffet. Det har varit barn med under hela dagarna och vi har haft hur roligt som helst, och jag vägrar tro att de barn som varit med har tagit skada för att vi hade bubbel i glasen eller hittade ett vin som stämde så fint med oxfilén att alla sa "aaaah".
Samtidigt skulle jag aldrig dissa en fest där det var alkoholfritt. Det är verkligen inte det som avgör om det blir trevligt eller ej.

Mi summering är att det går hur bra sm helst att ha fest ihop med en massa barn-om det är det man vill. Det går också alldeles utmärkt att ordna med en fest för enbart vuxna. Då är det viktigt att man upplyser tydligt om saken så att alla inbjdna vet vad som gäller.

Man kan ha barn och alkohol på samma fest och det blir lyckat. Man kan ha vuxna och alkoholfritt samt barnfritt och det blir lyckat. Det är gästerna och deras uppträdande som avgör utfallet här. Barn är som bekant personligheter och det gäller även vuxna. Ingen gäst som saknar folkvett blir rolig att ha att göra med. Oavsett ålder och oavsett grad av berusning.

Du "Emblas mamma" snälla läs vad Passionsblomman skrivit, JAG har aldrig kritiserat ditt bröllop, läs TS och fundera på vad där står!!!

2012, det som komplicera diskussioner på internet, förutom det uppenbara med tofall, ansiktsuttryck etc, är ju att vi inte ser situationerna bakom någons nedskrivna inlägg. Ofta framgår det inte alls i trådstarter osv vad kärnan i problemen egentligen är-inte förrän långt senare in i tråden Och svaren som en TS får kan vara tämligen oskyldiga till sin natur, men ändå riva upp himmel och jord, eftersom det ger syre åt något som så att säga redan brinner.
Jag kan ju ha en allmän åsikt som strör salt i redan blödande sår utan att jag fattar det, för att det är omöjligt att veta om saker på det personliga planet.

Att få Stora Utbrottet baserat på hur någons festupplägg ser ut, känns i min värld väldigt främmande. Jag skulle heller inte låta mig manipuleras av sådant i första taget. De som i min privata sfär försökt sätta sig på mig eller styra om allt efter eget huvud, har vanligtvis insett att Där Var Visst Väggen. Så jobbig är jag. 

Sedan önskar jag ibland att folk lät bli att fråga efter åsikter, när det egentligen uppenbart inte alls är det man vill ha, utan medhåll, tröst och peppning för just hur man själv redan tycker. då är det otroligt dumt att utsätta sig för andras åsikter genom att fråga på öppet forum. Det blir fullständigt menlöst, fattigt och slätstruket om man hänvisas till att bara hålla med, stryka över håret och krama om, för att annars är man elak och dum.
Och är det kommer till alla dessa konflikter-som mellan brud och tärnan tex, så tror jag på allvar att den bästa hjälpen kanske faktiskt kommer från den som får bruden att se den andra sidan av saken. 

2012, jag har inte ens noterat just dina inlägg särskilt och vänder mig inte just till dig med funderingarna, utan läste igenom den här tråden med en del tankar och egna reaktioner som resultat. Jag talar ganska generellt om saker jag tycker mig se på forumet och har gjort under  vid det här laget ganska många år. Saker återkommer och det finns sammantagna intryck inom mig utifrån det. Just dig hade jag inte lagt särskilt märke till, om jag får säga så utan att verka nonchalant och ointresserad. Jag har inte noterat just dig som särskilt upprörd alltså. Hade du varit det, hade jag nog reagerat.