Barn på vigsel/fest?!
Det känns som om jag och min m2b är själva om att ha med barn på både vigsel och fest?! Hur gör ni? Bjuder ni med barnen på vigseln, festen eller både och? Eller får dom stanna hemma?
Det känns som om jag och min m2b är själva om att ha med barn på både vigsel och fest?! Hur gör ni? Bjuder ni med barnen på vigseln, festen eller både och? Eller får dom stanna hemma?
Jag gillar inte att umgås med personer som är berusade, än mindre om de är riktigt fulla. Så för min del skulle jag absolut välja barnen framför alkohol!
Fast för att man serverar alkohol på ett bröllop betyder ju inte att gästerna går omkring och är berusade och fulla. Jag tycker inte heller det kan va kul eller bra för barn att va med på stora fyllefester men samtidigt skulle vi inte för våra liv kunna få våra släkter att göra fyllefest av ett bröllop om vi så försökte. De är helt enkelt inte såna, däremot dricker många av dem gärna vin till god mat osv.
Jag förstår att många har personliga skäl till att inte blanda barn och alkohol pga egna upplevelser men det finns ju även de som inte har såna upplevelser. Jag och mina jämnåriga kusiner har varit med på varenda familjefest där det druckits vin till maten och kanske drinkar efter/före maten och jag har aldrig sett varken mina föräldrar eller vuxna släktingar berusade eller ostadiga på foten nån gång. Mina föräldrar jag alltid uppskattat vin till maten hemma oxå och tar gärna en whisky på kvällen då och då. Men fortfarande aldrig druckit sig berusade vad jag sett. Så det är ju en skala, det finns mellanting till alkoholfritt och fyllefest.
Jag är uppvuxen med alkoholister så jag vet vad det vill säga när det går överstyr.
Dock så måste man försöka inse att alla inte har svårt att kontrollera sitt intag.
Alkohol är inte alltid lika med fylleslag, slagsmål, misshandel & bråk.
De flesta klarar att hantera sprit.
Och bara för att det serveras alkohol så måsteman väl inte dricka sig stupfull?
Vin till maten är en lyxkänsla, lite mysigt & absolut en stämningshöjare, tror inga barn mår dåligt av att se sina föräldrar dricka måttligt. Blir det tvärtom..katastrof så klart.
Men oftast? så vet man väl vilka "typer" man har i släkten.
Förstår inte varför det ska läggas värderingar på en sådan här sak, å andras vägnar. Jag väljer si - du väljer så - men att påstå att det är en "självklarhet" att det ska vara på ena eller andra viset är bara att värdera och skuldbelägga. Om någon väljer att inte ha barn på sin fest har de säkert sina skäl, varför ska man då bli matad med att det minsann är en självklarhet, och sedan jämföras med att äldre personer också blir trötta etc? Äldre personer kryper förhoppningsvis inte under bordet, lägger sig och skriker på golvet eller pockar på uppmärksamhet när de blir trötta. De behöver inte heller eskort av sina föräldrar hem när det är läggdags.
Visst kan man diskutera för- och nackdelar, men att värdera en ren smakfråga tycker jag är fula grepp att ta till i en diskussion.
Bara för att jag inte vill ha mina barn med på fester med massa alkohol så betyder inte det att jag är överbeskyddande - men jagkänner ju som sagt mina gäster bäst - eller hur?? Vi har väldigt många typer som är ganska omöjliga med alkohol som jag helst inte velat bjuda men som var nödvändigt. Det gick dock bra men ändå - fortfarande är inte alkohol mitt största problem till att vi inte bjöd barn på festen! Varför ifrågasätta andras val??
tycker ändå att det är lite roligt nu när man har varit med ett tag här på BT att samma diskussioner kommer upp om och om igen, och så blir det samma "läger" om och om igen ungefär så här:
-de som tycker att barnfritt = stel, tråkig o formell fest
-de som tycker att barnfritt = fylleslag
-de som tycker att barntillåtet = barnkalas
-de som tycker att de som vill dricka alkohol på festen o därför inte bjuder barn är alkoholister
-de som tycker att de som vill bjuda barn på festen inte kan umgås som vuxna
Det kan ju vara så att det finns mittimellanting där också...
Jag kan ange mina personliga skäl till att inte vilja ha barn med på festen, och hoppas slippa utsättas för samma värderande sågning som andra före mig gjort.
Alla våra bekantas barn uppgår till ett trettiotal, det håller varken budget eller lokal för.
Barn är stimmiga. Det här är barn vi känner väl, och det skulle bli ett evigt spring, skrik, gnäll och busiga upptåg. Barn kan vara gulliga, men inte på vårt bröllop där vi önskar vuxenumgänge i lugn och ro, fina tal och en tillställning som är minnesvärd för att den var fin, inte ett krigsslag av obstinata barn. I närmsta släkten finns barn med autism och ADHD som definitivt kräver sitt i uppmärksamhet från såväl föräldrar som övriga runtomkring.